Den kände popstjärnan i Prinsessan Lilians svit svajade fram till baren och tog fram ännu en flaska whisky. Det halvlånga, blonda håret var oborstat och jeansen hängde snett. Han rapade, synade etiketten och tog fram en annan flaska istället. En Macallan’s från 1952. Nere i baren kostade den 1199 kronor centilitern så den borde duga. Han skruvade av korken och halsade ett par klunkar innan han gick in till sovrummet och ställde ifrån sig flaskan och två glas. Tjejen sov djupt och han tvekade en stund innan han beslöt sig för att ta en cigarett. Blicken föll på nattduksbordet med whiskyflaskan från gårdagen. Det fanns en slatt kvar. Den skulle passa fint med hans Marlboro.
Han gick ut på balkongen och drog in den ljumma luften i lungorna. Stockholm höll på att vakna, solen var på väg upp och himlens färger ljusnade. På vattnet vid Riksdagshuset höll en man på att lägga ut nät och han förundrades över hur det var möjligt mitt i en storstad. Ja, han tyckte om Stockholm. Här var man mitt i en stad men ändå på landet. Och det var härligt att uppträda i Sverige. Svenskarna var väluppfostrade och applåderade medan man kunde bli utbuad i länder som Italien och Frankrike. I Stockholm fick han oftast ovationer och vad han än tog sig för jublade publiken. Inte undra på att han hade firat kvällen innan. Blicken föll på whiskyflaskorna som han och bandet hade slängt över balkongräcket. En handfull tomma flaskor hade blivit liggande i kanten på plåttaket och två hade rullat ned mot stupröret. Han borde inte ha festat om så länge, för han hade ju en konsert i Oslo senare på kvällen och måste vara i form. Men han hade fastnat för den där tjejen i Cadierbaren och de hade tagit den ena drinken efter den andra. Sedan kom hon med upp i sviten förstås och hon hade varit något alldeles extra. Han balanserade whiskyflaskan i ena handen och tog upp tändaren med den andra. Bakfull skakade han den några gånger innan han knyckte tummen bakåt för att få eld. Det var en fin tändare i guld med hans namn ingraverat. Han höll cigaretten över lågan, tände och drog några djupa bloss.
Han rökte stilla och följde rökens böljande slingor tills de upplöstes och försvann. Sedan fimpade han, drack den sista slatten ur flaskan och slängde den över balkongräcket. Med ett klirr slog den i de två andra. Då såg han att en av flaskorna inte var öppnad. Vad i helvete? Han gav upp ett rosslande skratt. Förr i tiden hade han balanserat på taknockar och till och med haft party på ett tak en gång. Nu var han gubevars lite äldre, och riktigt nykter var han ju inte heller. Men va fan … Han bara måste rädda den där whiskyn och så kunde han ju putta ner de andra flaskorna i stupröret. Inkastet till röret var alldeles nära yttersta änden på balkongen och om han lade sig ned och sträckte ut armen så … Jodå, han nådde tomglasen och skulle just puffa ned en av buteljerna, när han upptäckte en svart lina som gick rätt ned i stupröret. Tänk om någon hade sänkt en god flaska champagne där för att ha till nästa besök? Eller, vem vet, en förmögen typ hade kanske stuckit undan lite diamanter till en knarkbetalning, en bilaffär eller något liknande. Fantasin gick igång. Nu blev han modigare. Utan att säkra sig med rep kravlade han utanför balkongräcket och ålade sig fram. Snöret luktade tjära. Alltså kunde det inte ha varit där så länge. Han blev nyfiken, tog tag i linan och drog uppåt. Det rasslade till, men sedan fastnade det. Hans nyfikenhet var väckt och han tog i allt vad han orkade. Då släppte det och han fick upp överdelen till något som liknade en svart soppåse. Han fortsatte att dra uppåt men så hakade det upp sig igen. Ilsket ryckte han till men då gick linan av. Han hörde hur det svarta kasade nedåt i stupröret innan det fastnade igen. Satan! Han svor för sig själv och lät de två tomma buteljerna följa efter. Den oöppnade flaskan stoppade han innanför T-shirten och drog sig sedan försiktigt bakåt mot balkongen. Där lyckades han ställa ifrån sig buteljen och dra upp sig upp själv. Han reste sig, borstade av skräpet från tröjan och granskade bytet. Inte var det en whisky för 3000 kronor glaset, utan en Lord Calvert för hundratjugo spänn! Med en kaskad av fula ord slängde han den i stupröret och återvände till sviten. I samma ögonblick hörde han ljud inifrån rummet. Tjejen hade vaknat. Med ens mindes han hur ljuvlig hon var och skyndade sig in i sovrummet.