”Och varför är du på Hinseberg? Sådana som du ska väl vara på hemmet.”
Märtha snodde runt. Hon var i köket och hade just hällt upp ett glas mjölk när en tjej med burrigt hår, smal mun och spetsig näsa kom in i rummet. Tjejen såg ut att vara i trettiofemårsåldern, tuggade tuggummi med öppen mun och höll demonstrativt händerna i sidorna. Vilket välkomnande, tänkte Märtha. Hon kunde väl åtminstone försöka vara trevlig.
”Hemmet, näru. Jag är ingen dinosaurie. I så fall hade jag inte stått så här stilla utan ätit upp dig.”
Tjejens ögonlock fladdrade till.
”Jaså, du är en sådan där kaxig typ. Passa dig. Glöm inte att du är förstagångare. Jag har voltat tidigare.”
Voltat tidigare? Märtha tänkte efter. Det betydde nog att tjejen hade varit här förut.
”Volta mig hit och volta mig dit. Det är inte förbjudet att vara hygglig mot en nyintagen”, sa Märtha, drack en stor klunk mjölk och ställde tillbaka glaset på diskbänken. ”Förresten, jag heter Märtha Anderson.”
Tjejen fortsatte att tugga sitt tuggummi.
”Vad gör du här?”
”Rån”, sa Märtha.
”En sådan som du? Är det därför du dricker mjölk – för att bli starkare till nästa kupp? Heja, kossan.”
Två yngre tjejer som hade kommit in i köket gav upp ett gapflabb. Märtha sneglade mot pliten bakom glaset vid ena långväggen och undrade om han hörde dem. Tuggummitjejens blick var hård och uttryckslös. Det måste vara hon som styr bland de intagna, tänkte Märtha som hade snappat upp ett och annat om hur det var att vistas på Hinseberg. Vissa ledargestalter tog kommandot, hade hon hört, och plitarna hade sagt att det fanns flera outtalade regler som man gjorde bäst i att följa.
”Jaså, du kallar mig för kossa”, sa Märtha.
Tuggummitjejen nickade.
”Kallar du mig för kossa en gång till kör jag upp rollatorn i skrevet på dig. Bara så du vet.”
Det blev tyst, sedan hördes kvävda fniss från tjejerna i bakgrunden. Tuggummitjejen tog hotfullt ett steg framåt.
”Hörru, din senila tjackhora. Passa dig så att du inte åker på en basturesa!”
”Bastu?” Märtha förstod ingenting och det måste ha synts på henne.
”Det är där vi gör upp. Välisolerat och utan fönster.”
”Jaså, på det viset”, sa Märtha och anade vart tjejen ville komma. Hon slog om och försökte en mer vänskaplig approach. ”Vill du ha?” frågade hon och sträckte fram mjölkpaketet.
”Skojar du!?”
”Och vad sitter du inne för då?”
”Mord och rån.”
Märtha satte en hel klunk mjölk i halsen och måste hosta flera gånger.
”Och vem rånade du då?” undrade tuggummitjejen.
”Äsch, det var ett tavelrån. Det där på Nationalmuseum.” Märtha ryckte på axlarna som om det hade varit något oväsentligt.
”Åh fan, konstkuppen. Den har jag läst om. Är tavlorna fortfarande borta?”
Märtha nickade.
”Det är just det. De försvann.”
”Fan heller … Var gömde ni tavlorna? Jag tänker inte gola.”
”Varken vi eller polisen har hittat dem än.”
”Det där går jag inte på. Kläm fram med det nu. Här håller vi ihop, fattar du? Om du inte delar med dig så …” Tjejen tog Märthas glas och hällde ut mjölken i vasken.
”Kuppen lyckades, men sedan … Allt kan inte bli perfekt”, sa Märtha och fyllde på glaset igen.
”Du var mig en stöddig jävel. Här finns många pensionärsrobbare ska du veta. Tjejer som har specialiserat sig på sådana som du. Lyd mitt råd. Tagga ner lite.” Tuggummitjejen hällde åter ut Märthas mjölk. ”Och så en sak till. Eftersom du är överårig vill vi inte ha dig i verkstaden. Du får jobba med handräckning. Vi börjar klockan åtta och då ska du ha frukosten klar till klockan sju.”
”Sådant bestämmer inte du utan plitarna”, sa Märtha.
”Det är vi och de. Den som går in i plitburen och gnäller hör inte hemma här. Förstått? Du borde få dig en omgång i bastun redan nu.”
”Du är ju för fan kåkskadad”, muttrade Märtha.
”Även om du vore ett kadaver skulle jag inte lägga fingrarna emellan.”
Tuggummitjejens ögon var kalla som en vind från norr.
Märtha harklade sig.
”Då så, i morgon bitti klockan sju var det frukost. Vi ses.”
Hon gick ut med högburet huvud och i ögonvrån såg hon tjejens hånleende. Med ens stod det klart för Märtha att verkligheten var en annan än den hon hade sett på T V. Eller läst om i deckare. Här gällde det att balansera på en knivsegg.