När väckarklockan gick igång klockan halv sju ryckte Märtha till. Många äldre brukade vakna tidigt på morgonen, men inte hon. I hennes värld var detta en okristlig tid som var till för fåglar, bovar och oborstade ungdomar som ännu inte gått och lagt sig. Motvilligt steg hon upp, duschade och klädde på sig. När plitarna släppte ut henne klockan sju masade hon sig iväg till köket. Här fanns inga köksöar eller andra finesser. Kanske lika bra det, annars hade hon bara blivit förvillad. Hon tog fram mjölk och pålägg ur kylen och hittade havregryn och müsli i skåpet. Koppar och tallrikar fanns på hyllorna ovanför diskbänken och besticken låg i lådorna inunder. Gäspande kokade hon ägg, gjorde gröt på gammaldags vis i kastrull, dukade och satte fram bröd, ost, skinka och marmelad. När hon var klar sjönk hon ned på sin stol med en kopp kaffe i handen. Men hon hade inte dukat åt Liza, den där tuggummitjejen. Hennes plats på kortändan var tom.
Tjejerna kom in en efter en och Märtha presenterade sig. De hälsade, slog sig ned och började ta för sig. Alla åt sin frukost i lugn och ro och när Liza efter en stund dundrade in i rummet höjde alla blicken. Det syntes på långt håll att jäntan var grinig och inte blev det bättre när hon upptäckte att ingen hade dukat åt henne.
”Var är min kopp?”
”Den är väl i skåpet”, svarade Märtha.
”Sätt fram den då”, tyckte Liza.
”Tallrikarna finns på hyllan högst upp och på den understa har du kaffekopparna. Glasen står på diskbänken.”
Tjejerna hejdade sig och det blev alldeles tyst i rummet. Märtha åt sin gröt, och rörde stillsamt om i kaffekoppen. Ingen kunde undgå att känna laddningen i rummet, men Märtha var för gammal för att bry sig.
”Hämta koppen och duka åt mig också!” morrade Liza.
”Kanske dukar jag till dig i morgon, men det beror på. Jag är väldigt noga med hur man behandlar mig.”
Liza slog till Märthas kopp så att kaffet stänkte över bordet. Märtha, som hade räknat med något sådant, fyllde lugnt koppen på nytt och fortsatte att äta sin gröt. Så vände hon sig till tjejen bredvid.
”Är hon alltid så här jobbig på morgonen?”
Inget svar. Någon hostade, en sked klirrade mot fatet och tjejerna utbytte tysta blickar. I nästa ögonblick kände Märtha hur någon drog ut hennes stol, tog tag i hennes blus och ryckte upp henne.
”Mitt kaffe!” vrålade Liza.
”Det finns te också”, sa Märtha och tog lugnt bort hennes händer från kragen. Tjejerna drog efter andan, sedan kom ett halvkvävt fniss. Fnittret spred sig och till slut skrattade alla. Liza glodde på henne, men Märtha visste att hon inte kunde ingripa. Jäntan hade styrt de andra tjejerna med hot om att göra upp i bastun, men med Märtha var det annorlunda. Tog hon in en nära åttioårig dam dit och klådde upp henne, skulle hon själv förlora på det. Det insåg hon och alla andra i rummet.
”Ta din frukost du så diskar jag sedan”, sa Märtha.
Liza låtsades inte höra, men hämtade en kopp, hällde upp sitt kaffe och satte sig vid kortändan av bordet. Utan ett ord bredde hon sig en ostmacka, och när hon druckit ur reste hon sig och gick ut ur rummet. Märtha såg efter henne och undrade hur och när Liza skulle hämnas.