Sensommaren 1944 hade Röda armén i stort sett befriat Sovjetunionen från nazisterna och stod nära det tyskockuperade Polen. Samtidigt ryckte de allierades styrkor allt längre fram. I detta mycket trängda läge började tyskarna tömma koncentrationslägren, förstöra bevismaterial och utföra massavrättningar av fångar.
Under inledningen av 1945, då en offensiv påbörjades över hela östfronten, tömdes Auschwitz-Birkenau. I mitten av januari tvingades flera tusen fångar att marschera under tung bevakning genom byarna i Polen i det som skulle komma att bli känt som dödsmarscher.
När fronten närmade sig var hela Birkenau i uppror. Tyskarna kunde inte längre hålla så god disciplin i lägret. I kaoset som uppstod lyckades jag få tag på ett par officersstövlar. De blev min räddning när jag tvingades marschera från Birkenau till Mauthausen i Österrike.23
Vi slogs kring förrådet för att få tag på något att äta. Innan vi började marschera lyckades jag ”organisera” lite bröd och några konservburkar. Jag gömde undan det i ett tygbylte som jag bar på ryggen. När mitt förråd var slut åt jag sådant jag kunde hitta på marken, som gräs och rötter.
Under marschen kollapsade många av fångarna. Tyskarna sa åt oss att lyfta upp dem som fallit och bära dessa mellan oss, två och två. När vi inte orkade mer lade vi ner dem i diket. Där sköts de ihjäl av vakterna.
På nätterna sov vi direkt på marken, eller i lador. Ingen hade krafter kvar för att orka fly, och vakter bevakade oss hela tiden.
Vi var på väg i flera dagar innan vi till sist lastades på ett tåg. Många gånger passerade vi stationer där vi såg vagnar som var fullastade med krigsmateriel.
När jag var i Birkenau trodde jag inte att jag skulle komma därifrån levande. Jag trodde att jag skulle dö i gaskammaren. Nu visste jag inte vart vi var på väg, men eftersom jag hade lämnat Birkenau tänkte jag att det måste bli bättre oavsett var vi skulle hamna.
Till slut kom vi fram till en plats som hette Mauthausen. Tyskarna jagade ut oss från tåget och vi fortsatte i språngmarsch till ett stort läger som låg uppe på en höjd. När jag såg att det även där fanns ett krematorium fylldes jag av ångest.
De tog ifrån oss kläderna och tvingade in oss i duschar. Efteråt fick vi ingenting att torka oss med. När jag kom till baracken hade jag bara kalsongerna på mig, mitt linne, mitt bälte och stövlarna.
Det var vinter och rimfrosten låg på insidan av fönstren. Vi kunde inte se ut.
En gång om dagen blev vi utkallade från baracken. Sedan stod vi där ute flera timmar i appell. Vi var halvnakna och det var isande kallt. Det hände att de som försökte värma sig rygg mot rygg förfrös och dog under tiden som vi väntade på att tyskarna skulle räkna oss. Vakterna gav oss order om att hugga isär kropparna med spadar och hackor.
Efter appellen fick vi surrogatkaffe. Jag försökte få sumpen på botten. Det var allt vi fick under en hel dag.
Nu väntade vi alla på att få veta vad som skulle hända härnäst. Eftersom tyskarna tagit ifrån oss våra kläder trodde vi att de tänkte arkebusera oss. Men en dag fick vi plötsligt tillbaka kläderna och transporterades till ett mindre läger.
23. Koncentrationslägret Mauthausen upprättades strax efter Österrikes anslutning till det tyska riket 1938 för att internera politiska motståndare. Lägret var ökänt för sina brutala tortyrmetoder.