I realiteten fanns det inget val. Om några minuter skulle han veta vad som väntade. Receptionen hade just ringt upp till hans rum och anmält mr Nielsens ankomst.
Det riskerade att bli första gången någonsin i hans karriär som en missnöjd kund rev ett kontrakt på mitten och entledigade honom.
Han kröp ihop vid tanken. Sådant hade en tendens att sprida sig som osynliga ringar på vattnet. Det skulle skada hans affärer. Men han hade inget val. Mer än att ta det som en gentleman – och beklaga att han inte kunnat leverera.
Han satt spänd på stolen på sitt andra hotellrum i Köpenhamn. Av säkerhetsskäl bytte han med jämna mellanrum. Det var sent. Mr Nielsen ville bara träffas på hotell. Och alltid sent.
Hade mannen haft en karriär inom hans egen bransch, säkerhetsbranschen? Sannolikt, eftersom han agerade så försiktigt och minutiöst. Eller kanske inom underrättelsetjänsten?
Det knackade på dörren. Han gick bort och öppnade, skakade hand och bad sin gäst ta plats i rummets fåtölj.
Nielsen var som alltid elegant klädd. Den här gången var kostymen dock inte svart utan grå. Det tunna rödblonda håret var omsorgsfullt kammat och han kände en svag doft av aftershave.
Av principskäl rörde han själv inte alkohol under ett pågående kontrakt. Men det gjorde kanske Nielsen?
– Får jag bjuda på något? Jag gissar att minibaren innehåller både det ena och det andra.
– Ett glas vatten, kanske? Med kolsyra.
Nielsen väntade taktfullt tills han fått glaset med mineralvatten i sin hand. Efter det var han precis så koncis som han alltid brukade vara.
– Min uppdragsgivare är milt uttryckt besviken på resultatet. Också andra gången gick det åt pipan, Smith. Trots att vi serverat er Oxen på ett silverfat. Vi är inte vana vid misstag. Vi avskyr misstag.
Nielsen tystnade och läppjade på sitt glas.
Nu kom det. När han tog till orda igen skulle det komma. Hans första brutna kontrakt ever. Det var en pinsam situation. Han måste försöka med något, vad som helst.
– Jag beklagar. Jag avskyr också misstag. Jag brukar leverera enligt överenskommelse. Det gjorde jag under mitt första uppdrag för er, och det gör jag vanligtvis också alltid annars. Situationen är så pass ovanlig att jag vill kompensera er med ett avdrag på priset.
Nielsen höjde på de röda ögonbrynen. Det fräkniga ansiktet var varken vänligt eller fientligt.
– Avdrag? Nej tack. Vi prutar aldrig på priset. Ett kontrakt är ett kontrakt. Det gäller åt bägge hållen.
– Självfallet.
– Min uppdragsgivare betalar vad en vara kostar, och förutsätter naturligtvis att den levereras, sa Nielsen och såg reserverat över glasögonkanten.
– Självfallet.
– Jag har bett om detta möte uteslutande för att min uppdragsgivare är högst angelägen om att poängtera att våra förväntningar är oförändrade.
– Om jag får en tredje chans tänker jag inte svika detta förtroende. Jag är den förste att erkänna att jag – mot all sunt förnuft – kanske har underskattat Niels Oxen. Han är kvalificerad och framstår onekligen som mycket kapabel.
– En tredje möjlighet kommer att uppstå, var så säker. Vi har åtskilliga initiativ körande. Det är min förmodan att vi genom att observera de rätta personerna kommer att hitta Oxen. Eller så hittar Oxen oss. Hur många har ni kvar på standby?
– Alla sju. Plus mig själv.
– Utmärkt! Gör er redo för nästa insats.