Whiskyflaskan vilade mot hans platta mage. Han låg utsträckt på sängen, endast iförd kalsonger. Det var varmt. Den lilla lägenheten i stallbyggnaden hade uppenbarligen isolerats väl när man en gång i tiden beslutat sig för att röja ut allt och bygga tre små semesterbostäder istället.
Teven stod på. Han hade zappat lite, men inte hittat något.
Med skeptisk blick hade Franck gått med på att köpa en flaska till honom. Skotsk medicin, som han skämtsamt kallade det. Han behövde koppla av. Han behövde få sova ett antal timmar i sträck. Ett krävande arbete väntade.
Tidigt dagen därpå skulle de träffa Mossmans systerson.
Den lilla gruppen av betrodda personer, som krympt till att bara omfatta systersonen, hade hållit till i en lägenhet i Nyborgs gamla stadskärna. De hade bestämt att han från och med imorgon skulle övernatta där.
– Ännu flera dagar efter mordet på en äldre man vid en fiskodling i närheten av Brande på Jylland letar omfattande polisstyrkor fortfarande efter den misstänkte gärningsmannen.
Han satte sig upp i sängen.
– Det rör sig om den högt dekorerade krigsveteranen Niels Oxen, före detta medlem i det danska jägarförbandet. Han bodde hos och arbetade för ägaren till fiskodlingen. Oxen, som förmodas vara beväpnad, betecknas av polisen som psykiskt labil och synnerligen farlig.
Under tiden mannen på teve pratade visade de först var Brande låg på en karta. Därefter den ökända bilden på honom från polishuset i Ålborg, med skägg och långt hår.
Från studion gick de över till en reporter i mörkret framför en polisstation, som med ansiktet i djupa bekymmersveck berättade hur polisen ännu en gång utvidgat eftersökningen på ”elitsoldaten som är tränad att döda”. Efter ett tips från en långtradarchaufför hade man koncentrerat sökandet till huvudstadsområdet, men efter ännu ett tips från en bonde utanför Sønder Felding hade insatsen återigen trappats upp hos Midt- & Vestjyllands polisdistrikt.
Han stängde av teven. Det blev mörkt i det lilla rummet.
Skönt att han hittat nytt boende, men det var påtagligt att deras utredning skulle bli lidande av att han var efterlyst. Högst på listan dessutom.
För tillfället fick han vara nöjd med att bonden lyckats vilseleda polisen, som på nytt flyttat sitt fokus. Från Själland till Jylland. Och här låg han. Någonstans mitt emellan, på Fyn. Men han levde på lånad tid. Det gjorde alla som var efterlysta.
Han tog en rejäl slurk av whiskyn, föll ner på sängen igen och blundade.
Kroppen slappnade av, men huvudet jobbade för högtryck. En massa osammanhängande tankar snurrade och vägrade låta sig sammanfogas och bli meningsfyllda.
Mossman och hans förklaringar i sjukhussängen. Han hade kunnat brumma självironiskt, men han var inte den sortens person. Det fanns det inte energi till. PET:s chef hade inte de nödvändiga resurserna att jonglera och trixa med. Han var en man med nederlag i blicken. Hårt plågad av att vara orsaken till fyra människors död. Bulbjerg och hans hustru samt två medhjälpare.
Eller var han det? Kunde man någonsin lita på Axel Mossman?
– A.T. Vad heter tolken?
– Abdul R.
– Var inte han med när de körde på IED:en häromdagen?
– Jo.
– Och vid bakhållet norr om Lashkar Gah?
– Jag är inte säker. Jag tror det. Varför, Oxen?
– Det är något skumt med honom. Jag studerade honom i smyg för ett tag sedan. Han snackar – snackar för mycket med lokalbefolkningen. Och ser sig för mycket över axeln.
– Kandahar har clearat honom.
– Kandahar, my ass … Jag litar inte på honom. Jag vill inte ha med honom in på det här compoundet. Han ska fanimej inte leda in oss i Daisy Chaines eller någon annan skit som spränger oss i bitar.
– Oxen, överdriver du inte nu?
– No way, A.T. De får hitta någon annan. Ordnar du med det?
▶ Sierra sexa nolla, Xray etta fyra här. Mission aborted. Efter order från Xray nolla femma. Klart slut. ◀
Hur var det nu man sa? Man kan leja en arab, men aldrig köpa honom. Han tog en ny klunk ur whiskyflaskan. Lita aldrig på någon, aldrig, aldrig, aldrig, upprepade han tyst för sig själv i mörkret.
Kanske var det egentligen i nederlagets stund man borde känna sig som mest otrygg med Mossman? När krokodilen grät var det dags att retirera.
Hade Mossman kört ett dubbelnummer och iscensatt själva iscensättningen?
Hade han dem nu precis där han ville ha dem?
Hade de hoppat i säng med fienden?
Han satte sig upp, tog en sista slurk och ställde ifrån sig flaskan. Han tänkte klä på sig, så att han kunde sätta sig där ute i mörkret med en joint. Den snurrade alldeles för mycket i skallen. En omgång gräs från förrådet kanske kunde få honom att falla till ro.
Han måste få sova. Imorgon brakade det nämligen loss.