FÖRORD

Jag minns inte exakt vad det var som gjorde att redaktionen ville att jag skulle porträttera den folkpartistiska sprakfålen Birgit Friggebo just då, men det var förmodligen en samlad bedömning av hennes uppseendeväckande uttalanden i kombination med en uppkäftighet och en apparition som få kunde mäta sig med. Friggebo var naturligtvis ett oerhört tacksamt föremål för en närmare studie i en tidning som Intrig. Som klippt och skuren för magasinets faiblesse för sällsynt svensk extravagans, helt enkelt.

Under ett upprört möte med invånare i Rinkeby 1992, i samband med Lasermannens härjningar, ville hon, nej, beordrade hon, alla att sjunga ”We Shall Overcome”. Timingen var minst sagt usel, och händelsen blev ett klassiskt exempel på hur det kan gå när en toppolitiker visar total brist på lyhördhet.

Men vad vore den politiska historien utan strategiska snedsteg, fumliga folkvalda och karakteristiska katastrofer? Utan tvekan tråkigare.

Thomas Sjöberg