Det var ovant men underbart att gå med barnvagn i byn. Långsamt strosade hon ner mot vattnet och insöp den välbekanta doften av tång som hon älskade. Den hade en lugnande, välgörande effekt på henne och hennes axlar sjönk en aning.

Allt skulle ha varit så fridfullt om det inte vore för en väninna som plötsligt dök upp från ingenstans. Hon var nyfiken och alla hennes frågor var besvärliga att svara på. Men det var då hon förbluffad insåg att hon inte ens behövde leverera en lögn om barnets kön. Problemet löste sig självt i samma sekund som väninnan tittade ner i vagnen och med egna ögon konstaterade att det var en välskapt liten flicka. Den bedömningen byggde hon förmodligen på de rosa kläderna som barnet bar. Enda anledningen till att hon hade klätt honom i flickkläder, var att det inte fanns något annat att välja på.

Men turen höll inte i sig för när hon var på väg hem såg hon polisbilar och ambulanser utanför sitt hus.

Förskräckt backade hon in med vagnen i grannens trädgård. Tack och lov sov pojken, fullständigt ovetande om sitt öde. Med stigande puls kikade hon fram genom buskaget, bara så mycket hon vågade utan att riskera att bli upptäckt. Hon tappade andan när hon såg hur Max kom ut genom ytterdörren med nedböjt huvud och händerna i handfängsel. Två ambulanser stod slarvigt parkerade bredvid polisbilarna och på en bår låg en kvinna. Det var omöjligt att avgöra om hon levde eller var död.

Polisbilen startade och rullade långsamt ner mot återvändsgränden där hon stod gömd. Hon ryggade tillbaka när hon såg Max förtvivlade uppsyn genom rutan i baksätet. Ett tag tyckte hon att hans blick frös till, om än bara för en sekund, när den svepte förbi häcken där hon satt på huk med andan i halsen. Bara några ynka meter från henne svängde radiobilen runt och åkte sedan sakta upp förbi deras hus och försvann ur sikte. Vad skulle hon ta sig till?

Hon tittade på barnvagnen och fick ny kraft. Pojken gnydde till och hon tog tag i handtaget och började vagga vagnen försiktigt fram och tillbaka för att han skulle somna om. Med lite tur skulle han då sova flera timmar i sträck.

Knäna skakade av ansträngning och hon reste sig upp och sträckte ut ryggen. Efter en snabb överläggning kom hon fram till att hon skulle ta sig ett kvarter bort och låna vännernas bil. De var borta på långresa, och därför skulle det dröja innan de skulle få reda på att deras bil var försvunnen.

Inga människor syntes till. Hon pressade ut vagnen genom en öppning i buskaget och hamnade i lekparken. Det var inte långt till huset där bilen fanns.

Aldrig tidigare hade hon känt sig så utsatt. Med dunkande hjärta började hon gå och höll samtidigt tummarna för att hon inte skulle möta någon som senare kunde bli ett avgörande ögonvittne. På några minuter var hon framme vid huset där den röda Saaben stod parkerad. Kruxet var att hon förstås inte hade någon nyckel och inte hade en aning om hur man dyrkade upp lås och tjuvkopplade. Men hon visste var familjen gömde sin extranyckel eftersom hon hade lovat att vattna deras blommor under deras semester.

Nyckeln låg där den skulle under en stenplatta på baksidan och hon gömde barnvagnen så att den inte syntes från vägen. Hon såg sig om över axeln och tog ett djupt andetag innan hon vågade gå runt knuten mot dörren.