SNART TÄNKTE ROSENLUND ge upp. Han hade ringt flera gånger till polisen under gårdagen och nu även på morgonen för att få tala med Beata Räffel. Men hon verkade ignorera honom. Han visste en hel del om Willy Hansen, som figurerade i media, och polisen hade ju uttryckligen bett om upplysningar om honom. Och så svarade de inte när han sökte dem. Det var besvärligt att köra bil och ringa samtidigt. Han kände sig argare för varje minut som gick utan ett svar, och blev överraskad när han äntligen hörde Beata Räffels röst.

”Hej, det är kriminalreporter Göran Rosenlund igen, vi talades vid häromdagen. Jag har försökt nå dig för att jag har några uppgifter angående Willy Hansen som jag tror ni kommer att finna intressanta”, sa han och tryckte samtidigt gaspedalen i botten.

”Vad vet du om honom?” frågade hon förvånat.

”Ganska mycket”, svarade han kryptiskt. ”Jag har nämligen gjort en ingående research på honom för en artikelserie som jag och Nicole Dahlén jobbade med.”

”Ja, jag läste artiklarna som du hade skrivit och även den där texten av Nicole.”

Rosenlund harklade sig besvärat.

”Nicole utbildar sig till journalist som du säkert känner till och ville gräva i fallet. Det var därför åkte hon till Brantevik, för att göra efterforskningar.”

”Men hon går ju fortfarande på gymnasiet?” invände Räffel.

”Gör hon? Till mig sa hon att hon pluggade till journalist och behövde en mentor. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro längre eftersom hon även ljög om sitt namn och sin bakgrund”, svarade han surt. ”Men oavsett vilket så är jag väldigt orolig för henne. Vet ni något mer om hennes försvinnande?”

”Jag kan tyvärr inte kommentera det. Vad var det du ville berätta om Hansen?”

”Jo, jag har en sak som jag tror att ni bör kolla upp. Någon mil från sitt hus ska han tydligen ha en jaktstuga, men den kanske ni redan känner till?”

”Nej, det gör vi inte.”

”Den ligger någonstans mitt i skogen i närheten av Grevlunda på väg mot Vitaby”, förklarade han.

”Hur lyckades du få fram det?”

”I en pdf från ett protokoll som ett jaktlag hade sammanställt. Jag råkade bara ramla på det inne på ett chattforum när jag sökte på hans namn.”

”Tack, det kan vara mycket värdefull information!”

Rosenlund kände sig lite bättre till mods efter samtalet, ända tills han började tänka på Nicole. Han kunde inte sluta att gräma sig över att han inte hade varnat henne för att stanna kvar i Brantevik. Det skulle bli svårt att förlåta sig själv om något allvarligt hände henne, tänkte han. Telefonen avbröt hans tankar.

”Hej, Sjödin här. Det har varit upptaget hos dig!” sa hon irriterat. ”Har du sett att varenda tidning har gjort rewrites på dina artiklar och Nicoles text?” sa hon utan att låta alltför imponerad.

”Nej, det kände jag inte till.”

Han hade inte hunnit läsa morgontidningarna innan han åkte på morgonen.

”Vi fick precis in ett tips om att den så kallade ’ynglingen’ som satt anhållen för mordet på Max kan vara Adam, Agnes försvunne son.”

”Vad är det du säger? Det måste i så fall vara årets nyhet”, utbrast han och fick koncentrera sig för att inte köra av vägen. Han kunde redan se artikeln framför sig, och han gissade att avslöjandet skulle leda till att han äntligen blev hyllad av sina skeptiska före detta kolleger.

Men Lisa Sjödin hade andra planer.

”Vi har satt en annan reporter på att kolla de uppgifterna.”

Aldrig i livet, tänkte Rosenlund.

”Vad säger polisen om läget just nu?” fortsatte hon precis som om artikeln om Adam skulle vara slutdiskuterad.

”De hade inte något nytt att komma med. Det var jag som kom med nyheter. Jag berättade om en stuga som de inte kände till.”

Lisa lät spänd på fortsättningen. ”Vadå för stuga?!”

”Det kan du få läsa om i konkurrenten i morgon”, svarade han syrligt.

”Vad fan menar du med det?”

”Att du får ge mig uppdraget att skriva artikeln om Adam om du vill veta mer om stugan.”

Hon skrattade till. ”Det är lite svårt att stoppa reportern som redan är i gång med artikeln.”

”Vad synd, hejdå!” sa han och lade på luren. Han gissade att det skulle dröja max tjugo sekunder innan hon ringde upp. Det räckte med tio.

”Nå?” svarade han.

”Jag avstyr reportern, artikeln är din. Berätta nu om stugan!”

”Willy Hansen har en jaktstuga utanför Grevlunda där han kanske gömmer sig.”

”Okej, vad väntar du på, sätt i gång och jobba! Skriv så det ryker! Hur snabbt kan jag få texterna?”

”Om några timmar.”

Först skulle han slutföra uppdraget som han hade fått av Agnes.