I vilket vi får se att vår tids stora berättelse bara har ett kön
Poeten Muriel Rukeyser berättar i en av sina dikter en fortsättning på den grekiska myten om kung Oidipus. Han som var spådd att av misstag döda sin far och gifta sig med sin mor och som klarade av den mystiska sfinxens gåta.
Många år senare, efter att ha dödat sin far, gift sig med sin mor och i skam stuckit ut sina egna ögon, stötte Oidipus än en gång på sfinxen vars berömda gåta han hade lyckats knäcka.
»Du gav fel svar på gåtan den där gången«, sa hon. »Det var därför som det gick som det gick.«
»Hurdå?« undrade den gamle och blinde Oidipus, »Jag gav dig rätt svar. Jag var den första som någonsin gav dig rätt svar – det var ju hela poängen med den delen av berättelsen.«
»Nej«, sa sfinxen, »när jag frågade dig vilket djur som går på fyra ben på morgonen, två på dagen och tre på kvällen, då svarade du människan. Du sa att människan går på fyra ben i sin levnads morgon, två som vuxen och tre ben med käpp på sin levnads kväll. Du sa inget om kvinnor.«
»Men«, protesterade Oidipus, »när man säger människor, då menar man också kvinnor. Det vet ju alla.«
»Det är vad du tror«, svarade sfinxen.
*
Västerländsk kultur är full av motsatspar: är du kropp eller själ, förnuft eller känsla, kultur eller natur, objektiv eller subjektiv, universell eller specifik? I grund och botten: är du kvinnlig eller manlig? Allt det som den ekonomiske mannen har definierats att inte vara – är aspekter av tillvaron som vi traditionellt har associerat till kvinnan.
Kropp, känslor, beroende och svaghet.
I en enda person lyckas vi samla alla de egenskaper som vi genom århundradena har lärt oss att kalla manliga. Ekonomerna säger att det är en slump. Den ekonomiske mannen råkar bara se ut på det här sättet. Dessutom kan vi ju stoppa in kvinnor i modellen om vi vill. Alla människor går i grund och botten att reducera till detta abstrakta, rationella ekonomiska medvetande. Oavsett kön, oavsett ras, oavsett kultur, oavsett ålder, oavsett social position.
Vad är det om inte jämlikhet?
I själva verket blir den ekonomiske mannen ett effektivt sätt att utesluta kvinnor. Vi har historiskt tilldelat kvinnor vissa arbetsuppgifter och sagt att dessa måste hon utföra, eftersom hon är kvinna. Sedan skapar vi en ekonomisk teori som säger att dessa arbetsuppgifter helt saknar ekonomisk betydelse. Vi berättar för kvinnan att hon måste förkroppsliga vissa drivkrafter för att mannens samhälle ska gå ihop: omsorg, empati, altruism och omtanke. Sedan skapar vi en ekonomisk teori som säger att dessa drivkrafter är fullständigt ekonomiskt betydelselösa. Samtidigt som vi säger att ekonomi är det enda som överhuvudtaget betyder något.
Den ekonomiska teorin upphöjs till överordnad logik i samhället, men de drivkrafter som vi kodat som kvinnliga finns naturligtvis kvar – annars skulle helheten aldrig gå ihop.
Vi skapar bara ett ekonomiskt språk som gör det omöjligt att prata om helheten.
Det enda vi kan prata om är den ekonomiske mannen. Vill vi kunna tala om Adam Smiths mamma måste vi göra om henne till den ekonomiske mannen. Vill vi kunna tala om konst måste vi göra om skulpturerna, tavlorna och till och med känslan du har inför dem – till varor på en marknad. Vill vi kunna tala om våra relationer måste vi göra om dem till relationer av konkurrens.
Och det som inte passar in i modellerna, det får skylla sig självt.
Den ekonomiske mannens främsta karaktäristik är att han inte är kvinna. Ekonomin har bara ett kön. Kvinnan får välja mellan att försöka vara som han eller att vara hans motsats. Komplettera och balansera hans hårda logik av rationalitet och egenintresse. Hon har valt det själv. Eftersom allt vi gör är resultat av fria val.
Det intressanta är inte vad en teori säger om kvinnor utan vad en teori överhuvudtaget kan säga om kvinnor.
Idag hävdar ekonomins standardteorier att ekonomiska resultat är könsneutrala. Och de ser oerhört könsneutrala ut där de uttrycks genom abstrakt matematik. Men att ekonomerna säger att kön saknar betydelse hindrar inte att människor beroende på kön har helt olika strukturella relationer till produktion, reproduktion och konsumtion i samhället.
Kvinnor har sämre tillgång till utbildning och teknik. Sämre tillgång till rent vatten. Sämre tillgång till sjukvård. Sämre tillgång till kredit. Sämre tillgång till finansmarknaderna. Svårare att få lån. Svårare att starta företag. Sämre arbetsvillkor. Sämre löner. Osäkrare anställningar. Sämre kunskaper om sina rättigheter och sämre information om vad lagen säger.
Kön spelar roll i en värld där sjuttio procent av världens fattiga är kvinnor, samtidigt som kvinnor är i princip frånvarande i den nya globala superelit som skapats i världsekonomins övre stratosfärer. En elit som skaffat sig allt större inflytande över de ekonomiska och politiska regelverken.
Kön spelar roll i en värld där kvinnor har låga löner, dåliga arbetsvillkor och utför huvuddelen av det obetalda arbetet, samtidigt som just detta inte antas ha betydelse för tillväxten eller räknas in i den statistik utifrån vilken vi mäter ekonomisk prestation.
Kön spelar roll i en värld där normer, kultur och värderingar hindrar kvinnor bara för att de är kvinnor, samtidigt som den ekonomiska vetenskapen säger att normer, idéer, kultur och värderingar inte är ekonomiskt relevanta. Samtidigt som den naturligtvis hävdar att den själv är helt fri från normer, kultur och värderingar. Ett neutralt uttryck för den innersta sanningen om människan.
I all enkelhet.
Att män och kvinnor har olika strukturella positioner i ekonomin gör att den ekonomiska politiken påverkar män och kvinnor på olika sätt. Och en ekonomisk teori som är blind för detta kan inte ta itu med, eller ens mäta det.
Ett av problemen med patriarkatet är att det leder till dåliga ekonomiska mått. Och mått är viktigt.
Den som tror att marknaden ensam löser alla problem behöver inte ekonomisk statistik på samma sätt. Den kan nöja sig med att säga att de ekonomiska teorierna är imponerande konstverk: matematiska installationer av en myt som vi råkar tända på. Den som däremot vill använda ekonomin för att uppnå sociala mål måste förstå hur ekonomin fungerar. Vill man ha en korrekt bild av marknaden kan man exempelvis inte strunta i vad hälften av jordens människor gör hälften av tiden.
Tas inte kvinnors obetalda arbete in i de ekonomiska modellerna kommer vi aldrig att förstå kopplingarna mellan informell sysselsättning, fattigdom och ojämlikhet mellan könen. Och vill man förstå varför ett land utvecklas som det gör kan man inte strunta i alla andra drivkrafter än egenintresse, girighet och rädsla.
Den ekonomiska teorin ger oss ett sätt att se på världen som påstår sig kunna diagnosticera ett lands problem, formulera villkoren för dess offentliga debatt, förutsäga hur det ska utvecklas och skriva ut mediciner för att bota det.
Just eftersom teorin säger sig sitta på sanningen om den mänskliga naturen. Om nationalekonomin ska kunna spela en roll i att lösa mänsklighetens problem kan den inte fortsätta att stirra sig blind på en manlig fantasivärld där det bara finns ett kön.
Ekonomerna tror själva att deras roll är att förse samhället med den nödvändiga kunskapen för att sköta det ekonomiska systemet. Men föregångarna till dagens ekonomer är inte vetenskapsmän som Albert Einstein eller Isaac Newton. Ekonomer är snarast arvtagare till teologer som Thomas av Aquino och Martin Luther, hävdar Robert H. Nelson i boken Economics as Religion. Enligt Nelson, som själv är ekonom, har ekonomernas långt viktigare uppgift varit att fungera som ett modernt prästerskap som spridit tron att ekonomiska framsteg är vägen till frälsning.
Grundarna av den ekonomiska vetenskapen såg på sitt forskningsfält i uttalat messianska termer. Ondska, smärta och även döden själv var i hög grad en konsekvens av materiell knapphet i världen. Vi stjäl för att vi är hungriga, lider när vi inte har tillräckligt med pengar och dör slutligen i många fall eftersom vi inte har resurser att överleva.
Den ekonomiska vetenskapen menade att det enda som kan ta världen ur detta tillstånd var korrekt formulerade, korrekt levda och korrekt implementerade principer för samhället. Ekonomerna såg som sin uppgift att sprida dessa principer och därmed frälsa världen. Idag vet vi att det inte är så enkelt:
Människan kan dö av ensamhet – inte bara av brist på mat eller vatten.
Ett spädbarn som ingen lyfter eller rör vid klarar sig inte. Även om det får vad det materiellt behöver.
Och rika personer stjäl också. Fråga storsvindlare som Bernard Madoff.
Mänskliga samhällen blir efter en viss nivå inte nödvändigtvis lyckligare av ekonomisk tillväxt.
Men Robert H. Nelson ser varken detta, eller den moderna ekonomins brister gällande att beskriva verkligheten som ett problem. Den ekonomiske mannen må vara en myt. Men han är en användbar myt, eftersom han får oss att fokusera på rätt saker.
Den religiösa tron på ekonomin som vetenskap fyller en viktig ekonomisk funktion, enligt Robert H. Nelson. Oavsett om ekonomernas teorier om hur människor och marknad fungerar är sanna skapar de legitimitet och samlar samhället runt ett antal värderingar som är nödvändiga för att ekonomin ska kunna växa.
Nelson ser tillbaka på sin egen tid som rådgivare inom politiken. Han konstaterar att just detta var hans roll: han försökte få beslutsfattarna att i högre grad utgå från den ekonomiska uppsättningen värderingar. Eftersom han uppriktigt trodde att de ekonomiska värderingarna var de bästa värderingarna för samhället. Och det tror han fortfarande.
Som de flesta missionärer. Även om Gud inte existerar har många präster gjort gott för världen. De ekonomiska teorierna har bevisligen fel i hur de beskriver världen och människan, menar Nelson, men deras beskrivning har gjort mycket bra för samhället. De har varit en förutsättning för utvecklingen de senaste tvåhundra åren.
Vår västerländska syn att religion måste »vara sanningen« för att vi ska tro på den, är just en västerländsk syn, skriver han. Huruvida en religion är värd att utövas behöver inte bestämmas av hur nära sanningen den ligger – den bör också kunna bedömas utifrån vilken värld den skapar.
Idag är den ekonomiska vetenskapen den dominerande religionen i västerlandet. Så länge vi fortsätter tro på ekonomins krafter kommer det att finnas fortsatt efterfrågan på en prästerlig klass som kan producera lämpliga religiösa tolkningar och symbolik.
Och även om ekonomerna inte lär oss särskilt mycket om hur verklighetens ekonomi fungerar så är den fiktiva bild de skapar av marknaden ett konstverk som vi har all anledning att beundra. Dessutom har de gett oss ett språk att diskutera ekonomiska frågor på. Det är en bedrift i sig, skriver Nelson.
Och kanske har han en poäng. Religion eller inte: oavsett vilka komplicerade matematiska modeller den ekonomiska teorin använder bär den alltid med sig värderingar. Utblandade med fakta, moraliska antaganden och trossatser bildar de det vi idag kallar för ekonomisk logik. Självklart har data över inflation, arbetslöshet och allt annat som ekonomer sammanställt och analyserat bidragit till att samhället har kunnat utvecklas på det extraordinära sätt det gjort. Men den ekonomiska vetenskapen har sällan stannat där.
Den har hävdat att den är så mycket mer och någonstans där gick det fel.
Det finns ingen formell ekonomisk kyrka, inga tillsatta överstepräster, inga officiella beslut om vilka som är de heliga texterna – inte ens någon slutgiltig definition av vad ekonomisk teori är. Men idén att marknadens logik bor i människans natur är en föreställning som vi lever med varje dag. Den har trängt djupare och djupare in i kulturen. Vi uppmanas att vända oss till den om och om igen, och på allt fler områden. Diskussionen om den ekonomiske mannen är därför en fråga för var och en av oss. Inte bara en fråga om hur nationalekonomin kan skaffa sig antaganden som bättre stämmer med verkligheten och därmed hindra sig själv från att bidra till att världsekonomin kollapsar. Rädda ansiktet. Och kunna gå vidare.
Marknadens logik är utmärkt för att bestämma vilken sorts läppstift som ska produceras, för vem de ska produceras, i vilken färg de ska produceras och vad de ska kosta. Men att en ros doftar bättre än kål betyder inte att rosen också går att göra bättre soppa av, som den amerikanske satirikern H. L. Mencken uttryckte saken. Att marknadens logik fungerar utmärkt på en del områden betyder inte att den bör överföras till alla områden. Något som tyvärr i hög grad har varit ekonomernas projekt de senaste decennierna.
Det vi kallar ekonomisk teori är idag den formella versionen av den dominerande världsbilden i våra samhällen. Vår tids stora berättelse: vilka vi är, varför vi är här och anledningen till att vi gör som vi gör.
Och människan i denna berättelse: hans definierande karaktäristik är att han inte är kvinna.