De religiösa grupper som tror att Bibeln eller Koranen är bokstavligt sann och därför förkastar evolutionsteori, har under senare år försökt torgföra en ny variant av sin tro som de kallar Intelligent design eller ID. Sedan tio år tillbaka är det ett begrepp som hörts allt mer i den offentliga debatten såväl i Sverige som utomlands. Det riktigt stora publika genomslaget fick ID genom en rättegång i USA år 2006, då det kom i medias rampljus över hela världen. Som lärare på en kommunal gymnasieskola stöter jag på ID när elever, framförallt kristna, men också i allt högre grad muslimska för fram sina tvivel på evolutionens verklighet.
Vad innebär då denna nya tro? Intelligent design är den senaste grenen inom det ganska brokiga spektrum som kan sammanfattas som skapelsetro. Olika religiösa inriktningar, framförallt bokstavstroende kristna och muslimska, har en avog inställning till viss naturvetenskap såsom evolutionsteori, kosmologi och geologi. Men bland de skapelsetroende finns det en stor bredd i åsikterna. Man hittar där allt från extrema fundamentalister som tror på att jorden skapades på sex dagar till dem som kan tänka sig att jorden har existerat i miljontals år men absolut inte tror på en av slumpen och det naturliga urvalet driven evolution.
Ibland används ID-begreppet lite felaktigt. Med det avses inte en opreciserad tro på att en gud på något sätt har varit inblandad i en eventuell skapelse. Nej, med ID menas ett specifikt anspråk på att det finns vetenskapliga bevis för att en intelligens ligger bakom livets ursprung och utveckling och att ID därför skall tas upp som ett komplement och en konkurrerande teori till evolutionsteorin i skolornas biologiundervisning. Men ID-rörelsen stannar inte vid detta mål utan har högre aspirationer än så, som vi snart skall se.
Det är av stor vikt att inse att ID är en religiös verksamhet och inte en vetenskaplig. De organisationer och människor som förespråkar ID är i de flesta fall desamma som för några år sedan hävdade en mer »gammaldags« biblisk skapelsetro. Dessa människors viktigaste drivkraft är inte omsorg om vetenskapen utan religiös övertygelse och nit om sitt och andras andliga väl och ve. De är missionärer som vill att vi alla skall komma till himlen.
Är det viktigt att skriva en bok om ID på svenska? Är rörelsen stor i Sverige idag? På den senare frågan är svaret: kanske inte. Men även om fenomenet just nu inte är utbrett här är det angeläget att stämma i bäcken genom att ge också svenska läsare en möjlighet att sätta sig in i vad det handlar om. Intelligent design är nämligen inte en gullig allmänreligiös inställning av typen »vi skall vara snällare mot varandra«. Nej, det är en ambitiös och medveten kampanj för att försöka skapa ett på fundamentalistisk religion baserat samhälle, som skall ersätta det någorlunda förnuftsbaserade samhälle vi har i västerlandet och som bygger på idéer från upplysningstiden.
Utan tvekan är det inom den amerikanska skapelsetrorörelsen som man hittar rötterna till Intelligent design. I USA förkastar 39 procent av befolkningen evolutionen och 21 procent är tveksamma. Tre av republikanernas presidentkandidater våren 2007 säger sig vara skapelsetroende och den Yale- och Harvardutbildade presidenten George Bush svävar på målet i frågan. Men ID är också en global fråga. I Storbritannien finns det idag ett flertal skolor som undervisar i skapelsetro och ett undervisningsmaterial i detta har sänts ut till alla skolor i landet. Australiens förre skolminister förordar, kanske inspirerad av president Bush, undervisning om Intelligent design i skolorna. I Turkiet är mer än 50 procent av befolkningen säkra på att evolution inte är en bra teori (och knappt 25 procent är osäkra). I Schweiz rapporteras att en av tre definierar evolution som »definitivt falsk«. Den katolska kyrkan uttrycker sedan 20 år tillbaka att evolutionsteori inte strider mot dess lära. Den nuvarande påven har på nytt, om än något tvetydigt, bekräftat katolska kyrkans stöd för Darwins evolutionsteori. Men en högt uppsatt kardinal, Cristoph Schönborn från Wien, drog åt tumskruvarna (om uttrycket tillåts) i en artikel i New York Times den 7 juli 2005:
Evolution i betydelsen gemensamt ursprung kanske är sant, men evolution i den neo-Darwinistiska meningen – en oguidad, oplanerad process bestående av slumpmässiga mutationer och naturligt urval – är det inte. Vilket som helst tankesystem som förnekar eller försöker bortförklara de överväldigande bevisen för design inom biologi är ideologi, inte vetenskap.
En företrädare för katolska kyrkans 800 miljoner människor säger alltså att den biologiska vetenskapen är en ideologi. Han hävdar att kyrkan har rätten att bestämma vad som är vetenskap och vad som inte är det – det andas medeltid. I samma anda organiserade en polsk katolsk Europaparlamentsledamot ett anti-evolutionsseminarium i Bryssel med titeln »Att undervisa i evolutionsteori i Europa. Blir ditt barn indoktrinerat i klassrummet?« Tilldragelsen presenterades i ett pressmeddelande från en katolsk skapelseorganisation som »Evolutionsteorin förkastad på ett seminarium i Europaparlamentet«. I Kenya har ett kyrkligt överhuvud, biskop Boniface Adoyo, som leder Kenyas Nationella Evangeliska Allians begärt att Kenyas nationalmuseum skall gömma undan sina hominidapmänniskofossil, så att inte unga kenyaner skall kunna se bevis på evolutionen av människan. Det är ingen tvekan om att det finns krafter som vill föra in religion på vetenskapens område både i Europa och annorstädes.
Lenny Flank Jr.1, författare till boken Deception by Design, identifierar ID och den kristna högern i USA, som »det största hotet mot frihet och demokrati i Förenta staterna idag«. John Brockman2 menar detsamma när det gäller ställningen för USA:s vetenskap i världen. ID är förklädd skapelsetro, som försöker »undvika rationalismens radar för att flyga in och släppa sina bomber i ett allt mer sårbart offentligt skolsystem«, skriver en annan författare, Neill Shanks3. Han liknar ID-förespråkarna vid »droghandlare som försöker sälja sina varor på skolgårdarna«. Och så är det. ID tar sig nämligen inte fram på de vägar som vetenskapligt vetande normalt gör, det vill säga genom vetenskapliga publikationer granskade av kolleger och givande och tagande av kritik. I stället försöker man smyga sig in i skolorna och samhället bakvägen genom att vända sig direkt till unga människor, till media, till skolor och till politiker. I oktober 2007 antog också Europarådet en resolution (röstsiffrorna var 48 för och 25 emot) i vilken man varnar för spridning av skapelsetro i Europa. Från den citerar jag några delar:
Skapelsetro har många motsägelsefulla sidor. Den senaste och mest raffinerade, idén om Intelligent design, förnekar inte ett visst mått av evolution. Intelligent design presenteras på ett raffinerat sätt och försöker framställa sig som en vetenskap och häri ligger faran.
Om vi inte är vaksamma kommer de värden som är grunden för Europarådet att bli direkt hotade av skapelsetroende fundamentalister. Det är en del av Europarådets parlamentarikers uppgift att reagera mot detta innan det är för sent.
Den parlamentariska församlingen manar därför sina medlemsstater och då speciellt dessas utbildningsmyndigheter att:
Kraftfullt stå emot undervisning som ger sken av att skapelsetro är vetenskap på samma nivå som evolutionsteorin och överhuvudtaget att skapelsetro presenteras inom något annat ämne än inom religionskunskapen.4
Så långt Europarådet som alltså ser en allvarlig fara i om den här typen av tro utbreder sig i Europa. Biskopen i Lunds stift, Antje Jackelén, som har haft insyn i den amerikanska debatten under sin tid som forskare i USA, hade helt rätt när hon i radion sade: »Vi behöver inte ID i Sverige«. Det är sant, varken troende eller andra behöver den typen av ovetenskaplighet som ID står för. Det är viktigt för beslutsfattare, för lärare och andra intresserade att skaffa sig kunskaper om ID och därför har jag skrivit den här boken.
Jag var själv under många år av mitt liv en övertygad skapelsetroende. Den fasen i mitt liv startade i början av 1980-talet. Då var jag en ung man som, vilse i livet, landade på en sekts lockande strand av självklarheter och först kravlösa men sedan allt mer kravfyllda gemenskap. Sjutton år tillbringade jag inne i den värld, skapad av Ulf Ekman, som kallas Livets Ord. I den organisationen »trodde man på hela Bibeln«, som fundamentalister ofta (och felaktigt) uttrycker sig. Det tog sig bland annat uttrycket att man skrattade åt vetenskapen och förlöjligade, både från predikstolen och på andra ställen, sådana tankar som att människan biologiskt skulle höra till aporna och ha ett gemensamt ursprung med schimpanserna.
År 1994 började jag på Uppsala universitet för att läsa in en ämneslärarexamen. Jag kom in på programmet för blivande kemi- och biologilärare, vilket innebar att jag tog upp trådarna från ett liv före Livets Ord, då jag hade varit fältbiolog och en ganska entusiastisk amatörfågelskådare. Ju längre jag kom i mina studier, desto mer uppenbart för mig blev det ohållbara i min skapelsetro. Ännu på grundkursen i cellbiologi försökte jag föra in resonemang kring religion i inlämningsarbeten och diskussioner, men allteftersom kurserna gick vidare blev bevisbördan för stor. Jag var tvungen att ge upp inför verkligheten. Jag bestämde mig för att jag faktiskt måste, också inför min bokstavstroende omgivning, erkänna att evolution var ett historiskt faktum och inte »bara en teori«. Den kamp jag fick genomgå, de känslostormar och det tvivel som drabbade mig gör att jag har stor förståelse för de människor som har den här typen av föreställningar och hur svårt det är att ta sig ur dem. Det är centrala frågor, som man måste bearbeta, för att våga släppa den typen av världsbild som en skapelsetroende har. Det är frågor om liv och död, himmel och helvete.
Det handlar inte bara om att acceptera fakta. Inte minst kommer du rent socialt att hamna i en prekär situation. Den som befinner sig i en skapelsetroende miljö måste, medvetet eller omedvetet, betala ett högt pris för att uttrycka en så pass, i den miljön, avvikande åsikt.
Hur förvånande (och skrämmande) det kan vara när en person byter åsikt i ett sådant sammanhang kan man se i ett mail som jag fick från en f.d. elev på Livets Ords skola. Han beskrev vad som hände när det blev känt att jag hade undervisat om evolution på Livets Ords gymnasium: »Jag kan bara tänka mig vad du fick gå igenom efter att du haft evolutionslektion med dina elever på LO. Jag kommer ihåg det, vilken panik som rådde. Detta ledde till att vi som elever började prata om dessa frågor också, vad är felet med evolutionen, hur gammal är jorden etc. Ingen hade någon aning, förutom vad vi lärt oss av våra föräldrar eller pastorer.«
Den här boken är inte ett vetenskapligt verk och jag försöker inte på något sätt vara opartisk. Tvärtom är den en mycket bestämd partsinlaga mot Intelligent design. Men den är inte ett inlägg i en debatt om huruvida det finns en gud eller inte, eller om religion, per se, är bra eller dåligt. Jag argumenterar heller inte för att vetenskapen utesluter Guds existens. Det, anser jag, är utanför både min kompetens och vetenskapens domäner. Det finns många utmärkta vetenskapsmän och kvinnor som är troende på olika sätt och den frågeställningen har inte med debatten om Intelligent design att göra.