En kvinnlig bekant tog för några år sedan med sig sin gamla mamma, som varit pingstvän i hela sitt liv, till Paleontologiska museet i Uppsala. Efter besöket vände sig den gamla damen till sin dotter och sade ungefär så här: »Det är väl fantastiskt att allt det där ändå bara är en bluff!« Denna anekdot kanske kan tjäna som en illustration till det faktum att kärnan inom ID-och skapelsetrorörelsen återfinns i frikyrkliga församlingar, både här och i USA. Dessa församlingar har, historiskt sett, ofta varit föraktfulla mot högre utbildning och har också lockat de flesta av sina anhängare bland befolkningslager med lägre utbildningsgrad.
Vad är det som får människor att vilja kämpa mot den etablerade vetenskapen? Varför tror inte svenska skolungdomar på evolution? Vad får frikyrkliga och andra kristna organisationer att ordna seminarier och konferenser, där de lär sina medlemmar om ID och skapelsetro? Hur kan utbildade människor idag tro att jorden är mindre än 10 000 år gammal, eller rättare sagt, varför väljer de att tro det? Det är intressanta frågor att ställa så här i början av det tjugoförsta århundradet.
Drivkrafterna bakom skapelsetro är av många olika slag. Ibland är det nit om människors frälsning och ibland, kanske bland mer akademiskt lagda personer, är det helt enkelt ett sätt att försöka förandliga tillvaron eftersom man tycker att den naturalistiska världsbilden saknar de värden man vill skall finnas i dagens samhälle. När det gäller ID kanske det känns skönt att det finns en viss, om än dålig, intellektuell touche över den skapelsetro man bekänner sig till. Det finns också en politisktreligiös sida. Ofta förespråkas ID av högerkristna grupper som också har andra frågor som kamp mot aborter, mot homosexualitet, stöd för Israel, för dödsstraff och så vidare på sin agenda.
Skapelsetro i alla dess former, inklusive ID, är alltid förbunden med en eller annan form av fundamentalism eller bokstavstro. Anhängarna har ett textdokument, oftast Bibeln eller Koranen, som de anser vara inspirerat av en högre makt och vars sanningshalt inte är öppen för diskussion. Att en ofta mycket gammal text används som sanningsnorm innebär oundvikligen att vissa vetenskapliga rön kommer att uppfattas som ett hot, när den religiösa texten blir starkt ifrågasatt av vetenskapliga bevis och slutsatser.
Många skapelsetroende ser evolutionsteorin som ett hot mot sin religiösa övertygelse och därmed också ett hot mot sin gud och mot det som de menar vara det goda och sanna i tillvaron. De hävdar att evolutionsteorin leder till att människor inte blir kristna och att den därför medför hemska etiska och moraliska konsekvenser för samhället. Enligt vissa grupper är evolutionsteorin medskyldig till allt som de upplever som ont i samhället, från abort och homosexualitet till Förintelsen och 9/11. Eftersom dessa grupper också tror på djävulen och helvetet, innebär evolutionsteorin ur deras synvinkel att människor hamnar i evig fördömelse.
I Sverige har tiotusentals människor en sådan tro idag. Denna religionspsykologiska bakgrund är viktig att komma ihåg. Kanske kan den få oss att förstå varför de skapelsetroende har ett sådant patos för Bibeln/Koranen och ett sådant antipatos när det gäller evolutionsteorin. Det är också viktigt att inse att en skapelsetroende bokstavligen kan uppfatta evolutionsteorin som en ond kraft inspirerad av djävulen, hur konstigt det än kan verka för en normal svensk.
Att Intelligent design uppfattas som en kamp mellan ont och gott kan illustreras genom följande citat från Jonathan Wells, som tillhör den koreanska Moonrörelsen:
Faderns (Moonsektens ledare Sun Myung Moon) ord, mina studier och mina böner övertygade mig om att jag skulle ägna mitt liv åt att förgöra darwinismen, precis som många av mina trosfränder redan har ägnat sina liv åt att förgöra marxismen. När Fadern utvalde mig (tillsammans med ett dussin andra som var utexaminerade från seminariet) att påbörja doktorandstudier 1978, så välkomnade jag möjligheten att förbereda mig för strid.1
Illustrationen, nästa sida, hämtad från gymnasielärare Krister Renards hemsida, www.gluefox.com, är en talande beskrivning av hur en bokstavstroende upplever sin kamp mot evolutionsteorin som en kamp mellan ont och gott. Krister Renard skriver i samband med bilden:
Striden mellan materialister/evolutionister och kristna skapelsetroende förs på helt olika villkor. Medan de kristna koncentrerar all sin kraft på att angripa den ateistiska världsbildens konsekvenser, t.ex. abort, homosexualitet, sex före äktenskapet, familjens upplösning, new age etc., attackerar ateisterna kristendomens själva fundament – skapelsen. De vet att får man grunden hos en fästning att vackla, ja då faller snart hela fästningen …
Bild 2. Från Krister Renards hemsida som visar hur han upplever evolutionsteorin.
Ateismens angrepp på tron att det bakom universum finns en intelligent Skapare, som i skapelsen lagt både mening och mål, är en av de viktigaste orsakerna till att alltfler i västvärlden lämnar kristendomen. Angreppet har således varit oerhört effektivt. De kristna som försökt harmoniera evolutionen med sin kristna tro, riskerar att på sikt tappa tron både på en god Gud och att denne Gud verkligen skulle ingripa för att hela sjuka och hjälpa de lidande.
Jag tror det är viktigt att kristenheten inser var striden står. Visst kan man diskutera ateismens konsekvenser, men sannolikheten att ateisten skall ändra åsikt när det t.ex. gäller abort och samtidigt hålla kvar vid sin ateism är ganska liten. En konsekvent evolutionstro leder knappast till någon större respekt för livet. Om däremot ateisten finner att hans eller hennes världsbild inte håller och blir kristen, ja då kommer han eller hon automatiskt att ändra åsikt också när det gäller moraliska och etiska frågor. Som kristen har man ju en helt annan syn på t.ex. livets okränkbarhet än vad en evolutionist har (åtminstone om denne verkligen drar ut konsekvenserna av sin världsbild). Så låt oss kristna rikta om kanonerna lite grand och börja skjuta på själva grunden för ateismen – evolutionen!2
Matematikern, filosofen och ID-förespråkaren William Dembski uttrycker evolutionsteorins ondska så här:
Den fundamentala uppdelningen av människor genom hela skriften är mellan dem som har förmåga att se Guds verksamhet i världen och dem som inte har det … Detta avskiljande av världen från Gud är själva grundelementet i avgudadyrkan och är det som alltid i slutändan kommer att hålla oss borta från att lära känna Gud. Att ta bort Gud från världen, alternativt att betrakta världen som helt naturlig, det är själva essensen av mänsklighetens fall.3
Dembski, som menar sig ha matematiskt bevisat att det finns en designer, menar således att den som inte hävdar att Gud har skapat världen och människorna på sex dagar är en avgudadyrkare. Det är väl inte egendomligt att en person med en sådan världsbild har en predisposition för att inte vilja tänka i evolutionistiska banor.
På en konferens med namnet Reclaiming America for Christ sade ID-förespråkaren Phillip Johnson att darwinismen är »baserad på dålig, helt enkelt hemsk vetenskap«, och att den hade »delat Guds folk«. Målet för de kristna borde vara att övertyga människor om att det finns en inneboende ateism i darwinismen och genom det flytta fokus i debatten från skapelsetro kontra evolution till frågan om Guds existens kontra icke-existens. Då skulle människor kunna introduceras till »sanningen« om Bibeln och »frågan om synden«, för att slutligen »presenteras för Jesus«. Två av skapelsetrons främsta företrädare, Ken Ham och John Morris, har uttryckt det så här:
Det evolutionära tänkandet… tränger igenom hela skolsystemet. Skapelse kontra evolution är inte en bisak. Det är egentligen själva fronten i striden.
Dessa (evolutionära) idéer förstör grunden för evangeliet och förnekar Kristi verk på korset. Evolution och frälsning är varandra uteslutande begrepp.4
Övertygelsen att evolutionsteori är roten till allt ont i samhället leder till skrämmande jämförelser. I The Atlas of Creation, en oerhört påkostad 7 kg tung bok som delats ut till skolor och universitet i Sverige och resten av Europa, uppmålas darwinism som den egentliga orsaken och ideologin bakom all terrorism. Uttalandet illustreras med en bild av de brinnande tornen i New York 9/11 (på nästa uppslag presenteras islam som fredens religion). The Atlas of Creation är utgiven av en muslimsk organisation och skriven av en turkisk författare. Det är anmärkningsvärt att fundamentalistiska muslimer och kristna möts i den här typen av frågor, även om de aldrig skulle erkänna varandras religioner som likvärdiga. Ett annat exempel är den amerikanske kongressledamoten Tom DeLay som såg orsaken till dödsskjutningarna i Columbine i evolutionsteorin. Detta med motiveringen »att vårt skolsystem lär våra barn att de inte är något annat än förhärligade apor som har evolutioniserat (»evolutionized«) ur någon ursprunglig lera. Vapen dödar inte människor, Charles Darwin dödar människor.« Så evolutionsteorin är något ont och kampen mot den är en strid för religionen, för Gud, för de goda värdena i livet.
Att evolutionsteorin hindrar människor från att komma till himlen är ett återkommande tema, när bokstavstroende kristna skall förklara varför de kämpar emot den. Denna tanke finns till exempel uttryckt på en kristen hemsida, Prayerwarrior:
Som en konsekvens av att evolutionsteorin varit så dominerande i skolan har många kristna tappat tron på Gud och börjat tro på evolutionsteorin i stället för att tro på Bibeln. Evolutionsläran är alltså en orsak till att antalet kristna minskat kraftigt i västvärlden de senaste årtiondena.5
Den svenska organisationen Genesis sammanfattar på sin hemsida genom sin ordförande Anders Gärdeborn varför skapelsetro är så viktigt. Lägg märke till att alla skäl för skapelsetro är religiösa och att omsorgen om oss ofrälsta är en viktig del av argumenteringen. Inte någonstans finns nämnt vilken av världsbilderna som är mest sann eller mest bevisad. Vetenskap och vetenskaplighet är en bisak när Genesis skall förklara varför skapelsetro är viktigt:
För det första är den idag allmänt spridda tron på att livet är ett resultat av en lång utvecklingsprocess ett hinder för många att bli kristna … Och vem vill i vår tid riskera att bli ansedd som mindre upplyst, om inte vi kristna kan visa att Bibelns skapelse- och syndaflodsberättelse håller även för en vetenskaplig prövning? Vi måste (gråtande) acceptera att Jesus är en stötesten för många människor, och att de därför inte kommer att bjuda in Honom i sina liv. Men vi får aldrig acceptera att någon annan stötesten ligger i vägen som hindrar människor att möta Jesus. Utvecklingsläran är idag en sådan stötesten som hindrar många att ge Jesus en chans i sina liv.
För det andra är utvecklingsläran oförenlig med Bibelns Gud. Tänk er en gud som skapat människan genom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande, konkurrens och utslagning av de svagaste. Vi får en blodtörstig gud. När sedan samme gud sätter sina fötter här på jorden (som Jesus) och uppmanar oss till kärlek och omsorg om de svaga, så blir han även schizofren. Varför skall jag plötsligt ta hand om den svage, när hela min existens som art beror på att jag tidigare slagit ihjäl honom? … Evolutionsläran är totalt oförenlig med Bibelns budskap om vem Gud är.
För det tredje leder utvecklingsläran till en del otäcka etiska konsekvenser. Enligt denna lära … så reduceras människan till ett djur. Även om hon kommit en bit längre i utvecklingen så ger detta henne inget unikt värde i förhållande till djuren …
Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårat, militant upphöjande av djurarter.
Därför är den bibliska skapelsetron viktig, och därför engagerar sig Föreningen Genesis helhjärtat i den.6
Gärdeborn skriver också så här i sin bok Intelligent skapelsetro:
Jag har argumenterat för att om vi tappar Bibelns historiska förankring i skapelsen och i syndafallet, tappar vi också grunden för Jesu verk. Om evolutionen har ägt rum, fanns döden långt innan människan utvecklades. I så fall, om döden inte är ett resultat av Adams synd, finns synden bara i fantasin. Och om synden bara är fantasi behöver vi ingen frälsare. På detta sätt pulvriserar evolutionsläran kristendomens kärna och stjärna, Jesus. En ateist har sagt att om vi tar bort Adam och Eva och deras ursprungliga synd, så finner vi de patetiska resterna av Guds son bland den bråte som blir kvar av kristendomen. Ett mycket klarsynt uttalande från en i övrigt desorienterad människa.7
En bokstavstroende kristen anser alltså att hon inte bara har ansvar för sin egen tro, för sin egen frälsning, utan också ett ansvar för människorna runtomkring sig, för deras eviga väl. Omsorgen om andra kan vara en stark drivkraft i ett ID-engagemang. Ett Robin Hood-, Moder Teresa- eller Florence Nightingale-engagemang för andras bästa är inget man skall ta lätt på.
För en ung troende kan ett möte med evolutionsteorin vara första gången hans eller hennes världsbild på allvar utmanas. Han kommer kanske att vara övertygad om att han nu måste kämpa »trons goda kamp«, stå emot ateismen och kämpa för sin bibeltro. Ända sedan barnsben, eller sin omvändelse, har han fått höra att Bibeln är sann och att evolutionsteorin är felaktig. I församlingen och hemma har han tillsammans med sina vänner skrattat åt de dumma vetenskapsmännen som tror att människan, Guds avbild, kommer från aporna. Skulle Gud då vara lik en apa? I församlingen har man kanske haft en studiecirkel i skapelsetro, där man studerat någon bok av Mats Molén eller Krister Renard.
Vad händer i en sådan människa vid ett möte med evolutionsteorin, antingen det är i skolan som elev eller som förälder eller genom en artikelserie i en tidning eller ett tv-program? Hur alienerad känner man sig då från samhället runt omkring sig, det samhälle som sedan länge har accepterat evolutionen som ett faktum?
Låt oss ta den bokstavstroende eleven som ett exempel. Vad han kommer att ta till sig av biologiundervisningen bestäms av många faktorer. Om han är tillräckligt hårt programmerad med tanken att evolution är något ont, kommer han helt enkelt inte att tillåta sig själv att pröva sin ståndpunkt. Han tror att han kämpar för Jesus genom att behålla sin tro på Bibeln. Han kommer att sitta genom varje lektion och försöka komma på argument mot evolutionen i stället för att lyssna på vad som sägs. Om han är del i en mer aggressivt evangeliserande församling, kommer han att försöka få läraren att bjuda in en skapelsetroende till lektionerna och han kommer att driva frågan i den kristna skolgruppen. Om han inte är lika starkt övertygad kommer han i stället att uppleva en lojalitetskonflikt. Vem har rätt, läraren och samhället eller vännerna i kyrkan, mamma och pappa, pastorn? Denna inre kamp har Maria Gunther Axelsson, författare till boken Big bang eller varde ljus? beskrivit. Maria växte upp i en kreationistisk miljö och vet vad hon pratar om när hon säger:
Det svåraste för mig var att inse och acceptera att de kristna författare jag en gång haft stort förtroende för i många frågor antingen var dumma eller ohederliga. Att inte ljuga är mycket fundamentalt för kristna, och jag hade trott att de på allvar var ute efter att pröva sin tro vetenskapligt och kolla om den höll. Att de i stället till varje pris måste hitta fel i naturvetenskapen, och inte drog sig för att använda ohederliga argument, hade jag mycket svårt att acceptera även om jag till slut fick inse att så var fallet.
Jag tror att detta är det svåraste för många som är uppvuxna i kreationistiska miljöer – de är vana att se upp till och lita på dessa auktoriteter på många olika områden. Och om pastorn har fel om naturvetenskapen – hur mycket mer av det han säger kan jag då lita på?8
Vad som än händer, kan vi vara säkra på att det finns en svår inre konflikt i den bokstavstroende människan i en situation som denna. Om min världsbild bygger på en bokstavstrogen tolkning av Bibeln så kommer varje sak som hotar den också att hota min inre helhet. Det här är en allvarlig konflikt som en lärare och andra som möter skapelsetroende inte får förringa. Man måste förstå att en ändring av inställningen till evolutionsteorin troligen kommer att ta tid, eftersom eleven måste bearbeta så mycket mer än bara fakta. Den frikyrkliga världsbilden kan nämligen vara väldigt svart och vit. Den handlar om himmel eller helvete, om evig frälsning eller evigt straff, om Gud eller djävulen. Det är stora insatser som står på spel och medlemmarna har fått lära sig redan från barnsben hur viktigt det är att tänka och handla enligt Bibeln (så som de tolkar den) och att det allra viktigaste i livet är att vinna andra människor för himmelen.
En intressant iakttagelse när det gäller skapelsetroende är deras försök att vända på frågeställningen. De som bygger sin världsbild på tro vill gärna som t.ex. Krister Renard kalla vetenskapen för en religion. Man kallar biologer för det »evolutionära prästerskapet« och andra nedsättande omdömen. Det här är ett försök till orwellskt nyspråk och är intressant rent psykologiskt. Vad är det som gör att sådant språkbruk utvecklas? På vilket sätt stödjer det de skapelsetroende att anklaga motståndaren för precis det som man själv är? Gör det att man rent mentalt kan vända på argumenten i huvudet, att man inte behöver använda dem på sig själv utan på motståndaren? Beror det på att man egentligen bearbetar sin egen inställning, men vänder på det och på så sätt slipper den inre dialogen?
Vad är det som är speciellt lockande med Intelligent design? Jag tror att för en del människor med fundamentalistisk tro och högre utbildning är ID lite mer respektabelt än de äldre formerna av skapelsetro. ID ger en mer utbildad person ett psykologiskt alibi för att behålla sin bokstavstroende världsbild. För en del personer som tidigare stödde en gammaldags biblisk skapelsetro var det i längden svårt och otacksamt att göra detta. Att år efter år hävda att jorden är 6 000 år gammal eller att evolution inte sker är mycket jobbigt, eftersom bevisen för den vetenskapliga teorin är så överväldigande. Intelligent design ger en enklare utväg (tror de), och en tankebana som verkar tillåta dem att bibehålla sin tro, utan den bokstavliga skapelsetrons stigma.
För andra verkar ID mest vara ett bra sätt att paketera sin skapelsetro på. I det förhållningssättet ligger det ett stort mått av medvetet bedrägeri, vilket inte verkar plåga deras samveten. Eftersom deras mål (människors frälsning) är oändligt gott, är tveksamma medel att nå målet tillåtna. »Lying for Jesus«, att ljuga för Jesus skull, som en nära vän en gång uttryckte det, verkar vara helt okej i dessa kretsar. Föreningen Genesis, till exempel, står ju egentligen för en helt annan skapelsetro än ID, i det att de hävdar att jorden är ung. Men de använder ändå glatt och villigt argumenten från ID. Antagligen för att det inte är viktigt för dem att söka efter sanning, bevara vetenskaplig integritet eller att hålla fast vid intellektuell hederlighet. Det viktiga är att vinna kampen om själarna och behålla sin tro. Detta tankesätt återkommer hos Krister Renard, gymnasieläraren på Livets Ords skola, som skriver på sin hemsida:
Och det är just detta som Intelligent designrörelsen tagit fasta på. När människor väl börjat accepterat existensen av en Designer kommer detta säkert att leda till att de frågar sig vem denne Designer är. Förhoppningsvis leder detta till att många kommer att finna den sanne Designern. Den som med ärligt hjärta söker sanningen kommer också att finna den.9
Tanken att ID fyller ett evangeliserande syfte finns också hos Phillip Johnson:
När vi väl har lärt oss att naturen inte skapar något själv, och att vi inte är produkter av omedvetna naturkrafter omkring oss måste vi omvärdera en hel del annat. Speciellt måste vi ha en ny diskussion om förståndets natur … och med vad vi menar med det sanna, det goda och det sköna. På vilken grund skall vi bygga våra teorier om dessa saker? När vi väl har sett att våra försök att bygga allt på materia har lett oss in i en återvändsgränd kommer vi att leta efter något bättre. Så fort frågan är ställd på det sättet, så har kristna ett svar. Vetenskapen har det inte.10
En annan av Intelligent designs lockelser är naturligtvis att den legitimerar en allmänt religiös känsla hos en troende person. Det som oroade människor på Darwins tid är detsamma som oroar människor än idag. Om det inte längre är en god gud som leder allt som händer, utan världen förvandlas till något som vi upplever bara vara kall mekanik, då försvinner lite av den slöja som vi vill lägga över verkligheten och som är en del av den tröst en religion skänker. Intelligent design ger ju en möjlighet för den religiösa människan att se naturen som skapad för en uppgift, som meningsfull, som menad. Och därmed också menad för mig. Harry Martinson har beskrivit denna ytterst mänskliga inre konflikt i diktsamlingen Passad. I dikten »Oroande inblick« beskriver han hur naturen är full av död och dödande: »vem levde väl ännu, och vilken var död … i urtida banor gick rovlivets växt … en mordsång ur säven från sländornas hem steg upp till dens öra som älskade dem.« Sedan avslutar han med stroferna:
Och mänskan gick rysande hem till sin by
som ännu låg kvar under sommarens sky.
Där sökte hon likar, där spelte hon flöjt
tills tvivel och oro hon undanböjt.
Det är naturligtvis mänskligt att söka den här typen av mening, att rationalisera den värld vi har omkring oss. Så har människor gjort så långt tillbaka som vi kan hitta spår av civilisationer. Myter om världens tillkomst och drivkrafter finns nedtecknade i alla kulturer. När vetenskapen har vederlagt dem som just myter, har det inte sällan skapat motsättningar mellan kyrkan och vetenskapen. Alla känner till historien om Galilei, men också Darwin är naturligtvis ett exempel på detta.
Ofta anklagas evolutionsbiologer för att mena att biologiska kunskaper skulle ersätta moral och etik. Snarare är det väl tvärtom. Kunskaper om oss själva leder till att vi, om vi tillåter en öppen debatt, kan fatta klokare beslut för och om vår framtid. Kanske kan evolutionsbiologi förklara för oss varför vi hela tiden verkar vilja utrota varandra? Om det skulle visa sig att vi har krig i våra gener, innebär ju inte det att vi »skall« kriga. Snarare kan en sådan förståelse få oss att förstå att vi måste hålla vår biologi i schack.