ID-rörelsen vill vrida klockan tillbaka och föra det västerländska samhället till tiden före upplysningen, till tiden innan förnuftet fick börja råda över bibliska doktriner. Rörelsens uttryckliga mål är ett samhälle byggt på religion och religiösa principer, speciellt då evangeliskt kristna. Skillnaden mellan ett förnuftsbaserat och ett på tro baserat samhälle kan mycket enkelt illustreras med två exempel: 1) Ungefär samtidigt som Kungliga vetenskapsakademin bildades i Sverige av Linné och några andra vetenskapsmän som såg som sin gärning att sprida vetenskapens och förnuftets ljus, torterades och brändes de sista häxorna i vårt land. Upplysningstiden och förnuftstron gjorde slut på den typen av sedvänjor. 2) Engelska sjukan, rakitis, försökte man ganska allmänt bota genom att dra barn genom trädklykor. Förfarandet upphörde när man upptäckte att det fanns vitaminer och att tillförsel av D-vitamin botar sjukdomen. En sådan här lista med exempel på vad upplysningen och den vetenskapliga metoden medfört för våra liv och vår levnadsstandard skulle kunna göras oändligt lång. Det finns utan tvekan goda skäl att försvara vetenskapens och förnuftets plats i samhället.
ID-rörelsen vill använda sin så kallade »vetenskap« för att göra samhället mer religiöst. Inte i betydelsen att vi alla skall vara mer snälla och toleranta mot varandra, utan att de bibel- eller korantroende skall bestämma vad som är tillåtet för individen att göra. Viktiga frågor är kamp mot abort, mot homosexuellas rättigheter i samhället, mot stamcellsforskning, för dödsstraff etc. Helst skall deras fundamentalistiskt grundade åsikter bli lagfästa. Livets Ords ledare har uttryckt det så här:
Vad myndigheterna gör är att de instiftar och verkställer lagar. /…/ I ett samhälle där man erkänner Guds existens och hans moralbud, där har man en giltig grund för sin lagstiftning.1
Lagstiftning som inte bygger på Guds existens och bud är alltså ogiltig. Bort alltså med människans fria vilja och in med religionen och därmed också uttolkarnas, prästernas, makt. I sin förlängning resulterar ID-ideologin i ett medeltida kristet samhälle eller ett Shariastyrt samhälle. Överdriver jag? Jag tror inte det, min övertygelse är att det är viktigt att försvara den frihet som människan i västerlandet kämpade sig till under upplysningstiden. Utan ett samhälle baserat på förnuft och öppna diskussioner finns ingen verklig grund för demokrati. Och det mest framgångsrika verktyget vi har hittat att fatta våra beslut på är den vetenskapliga metoden. Empiriska bevis kan ju uppfattas och omfattas av alla.
Vad skulle hända om vi lät olika trossystem bestämma vilka behandlingsmetoder som skall få offentligt stöd i Sverige? Våra sjukhus skulle då snabbt fyllas av terapeuter, som skulle försöka bota sjukdomar med hjälp av irisdiagnostik, homeopati, fotsuleakupressur, magnetterapi, naprapati, healing, hypnos, yoga, meditation, energimassage, zonterapi, chiropraktik, reiki, moxaterapi, scientologi, helblodsanalys, blodstämning, kristallterapi, kranio-sakral terapi, mineralanalys, osteopati, hellerwork, spiralmassage, longering, venpumpterapi, biopati, hydroterapi, floating, prima vera, pendling, THX, naturopati, bio harmony, auriculoterapi, bindvävsmassage, jonterapi, vakuumterapi, vegatest, eurytmi, gestaltterapi, primalterapi, Bachs blomstermedicin, biofeedback, meditation, mahikari, håranalys, jin-shin-do, kirlian, shiatsu, makrobiotik, do-in, djupterapi, rebirthing, tragermassage, rolfing, radiestesi, elektroterapi, radionik, rayid-metoden, tandreflexologi, hawaiiansk tarmrening, oljebehandling, fasta, doftterapi, enderleinmetoden, Schusslers vävnadssalter, lerbehandling, koppning, purification, rundown, örtobionomi eller någon annan av de alternativa behandlingsformer som finns i Sverige och som olika människor tror fungerar. Våra skattemedel skulle helt enkelt inte räcka till och människor skulle inte bli friskare. Som skattebetalare kan och skall vi begära att det som det offentliga systemet betalar och understödjer skall ha bevisad effekt vid oberoende undersökningar. På samma sätt kan vi begära att det som undervisas i på biologilektioner i alla skolor är vetenskapligt bevisade kunskaper och teorier och inte trosföreställningar.
Det finns egentligen inget i den naturvetenskapliga metoden som principiellt motsätter sig övernaturliga förklaringar. Men de flesta naturvetare räknar, av förklarliga skäl, inte med några övernaturliga händelser i sin dagliga forskning. Inte för att de tycker särskilt illa om religioner eller övernaturlighet i sig. Nej, det är helt enkelt så att naturvetenskapen per definition sysslar med regelbundna företeelser som kan mätas i meter, gram, sekunder och grader. Därför är den till sin natur materialistisk och det blir svårt att få in gudar, andar och spöken i de mätningarna.
Vår naturliga nyfikenhet tillsammans med den vetenskapliga metoden har gett oss en fascinerande mängd av kunskap om vår omvärld. Jämför kunskapsmängden i vårt samhälle idag med för 300 år sedan. Ta Linné: Han trodde sig kunna beskriva och namnge alla växter, djur och mineraler från hela världen i en enda bok. Gud hade skapat och nu skulle Linné ordna. Mot slutet av sitt liv, när volymerna i Systema Naturae blev allt fler började han nog inse det futila i sitt företag. Det bokverk, som nu är under produktion och som skall presentera alla arter i Sverige, Nationalnyckeln, kommer att omfatta minst 100 volymer (och då är Sverige ett ganska artfattigt land). Bara bland insekterna finns det mer än en miljon arter på jorden. Men vi känner inte bara till fler arter än Linné gjorde, vi vet också hur många organismer ser ut inuti, hur deras celler fungerar, hur olika biokemiska syntesvägar i cellerna är uppbyggda, vilka gener som kodar för enzymerna i de syntesvägarna osv. Kunskapsmängden är helt enkelt hisnande jämfört med generationerna som levde före oss. Det har hjälpt till att skapa det moderna samhället, gjort det möjligt för oss att fara till månen och diagnostisera svåra sjukdomar med hjälp av atomkärnors spinn i starka magnetfält m.m. All denna kunskap har vi samlat på oss eftersom vi har följt den enkla och effektiva metod som började läggas fram av Bacon, Descartes, Newton och Galilei för över trehundra år sedan. Metoden liknar faktiskt en evolutionär process på det viset att bara de hypoteser som klarar av hypotesprövningen, experimentet, tillåts leva vidare.
Hur skulle det se ut om man som rutin skulle börja införa övernaturliga förklaringar i naturvetenskaplig forskning? Det stora problemet är att de ofta saknar vad man brukar kalla förklaringsgrad och att de inte leder vidare, de är intellektuella återvändsgränder. Om man tillämpar Intelligent design på en flygkrasch, hur skulle det bli? Vi tänker oss att ett flygplan kraschat under dramatiska omständigheter och att efter olyckan träder haverikommissionen till för att fastställa vad som har hänt. Kommissionen kommer att arbeta efter olika hypoteser: Olyckan orsakades av ett fel i bränslesystemet; av ett fel i hydrauliksystemet så att planet inte kunde styras; ett mänskligt misstag eller – eftersom vi tillåter övernaturliga förklaringar – av att en övernaturlig, utomvärldslig intelligens ville att en olycka skulle ske.
De första, naturliga, hypoteserna kan prövas genom tekniska undersökningar av planet och dess »svarta låda«. Problemet med den övernaturliga hypotesen är att den aldrig kan uteslutas men heller aldrig testas. Den kan inte ens uteslutas om man hittar ett tekniskt fel. Kanske var det genom att skapa just det felet som den utomjordiska intelligensen orsakade olyckan och så vidare in absurdum. Det övernaturliga förklarar ingenting, det finns inget sätt att testa det på och det kommer aldrig heller att hjälpa till att göra flygningar säkrare. Möjligtvis kan den troende uppleva det så eftersom en övernaturlig förklaring kan ge upphov till fler böner, ökade penninggåvor till kyrkan, ökad försäljning av ikoner eller fler blodiga djur- och människooffer, allt beroende på vilken religion som är populär just där och då.
Vetenskapen är beroende av att världen fungerar enligt regelbundna och förutsägbara lagar. Annars är hela metoden och experimenten meningslösa. Vetenskapliga experiment kommer alltid att vara ateistiska i den meningen att ingen som startar ett experiment i Cern eller något annat laboratorium räknar med att en gud, demon eller ängel kommer att lägga sig i experimentet. Young m.fl. skriver:
Att anta att fysiken är densamma [på olika ställen i universum, min anm.] är vår bästa gissning och skyddar oss troligen från en massa fruktlös forskning. På samma sätt verkar det vara mest vettigt att föredra naturalistiska förklaringar med tanke på vilken framgång vi har haft med till exempel evolutionsteorin. Det här innebär inte att ID är otillåtet. Det betyder att ID är mycket anspråksfullt och att anhängarna måste visa upp väldigt starka bevis innan vetenskapen följer med i deras föreslagna revolution.2
Anspråken på vetenskaplighet bygger på att design är lösningen i de fall vi inte hittar en naturlig förklaring. Så är till exempel Dembskis designargument uppbyggt, som vi kommer att se i ett följande kapitel. Men skulle det ge bättre svar? Om vi inte hittar en naturlig förklaring vid vissa olyckor, skall vi då anta en övernaturlig sådan? Krascherna kan mycket väl ha haft naturliga orsaker, fast bevisen förstördes i kraschen eller vi helt enkelt inte har letat efter dem på rätt ställe.
Att anta en intelligens bakom olyckor vi inte kan förklara på annat sätt medför naturligtvis en hel del frågor kring denna intelligens moraliska karaktär. För de flesta som förespråkar Intelligent design är det ett positivt bevis som bekräftar existensen av en gud. Men införandet av en designer i tillvaron skapar många fler filosofiska problem än vad det löser. Det är helt enkelt det gamla teodicéproblemet igen; hur kan en gud vara god när det finns så mycket ondska i världen? Vad ID säger är ju att en designer (gud) medvetet skapat denna ondska. Filosofen Torbjörn Tännsjö beskriver dilemmat så här:
De vanliga religionerna brukar på olika sätt försöka förklara bort allt detta elände som ett resultat av slumpen eller den mänskliga fria viljan. Det går inget vidare. Men också denna klena tröst bortfaller, om läran om Intelligent design är riktig. Då tar ju skaparen eller designern verkligen ansvar för allt som händer! Det är ju sataniskt!3
Eventuella bevis för en designer skapar alltså svåra nya frågeställningar. Richard Dawkins menar att om en gud skapat både antilopen och geparden, är den guden antingen sadist eller schizofren. För geparden är en fantastisk antilopdödarmaskin, som svälter ihjäl om den inte lyckas fånga antiloper, och antilopen å sin sida är en oerhört välutrustad gepardupptäckarflyktmaskin. Om de båda två skulle vara medvetet designade, kan man verkligen undra hur denne designer egentligen mår. Utan överdrift bör det för en troende människa vara mycket enklare och mycket mindre filosofiskt/religiöst problematiskt att anta att det är evolution som drivit fram organismernas utseenden och beteenden. Dawkins skriver i River Out of Eden:
Under den minut det tar mig att komponera den här meningen blir tusentals djur uppätna levande, många andra springer för sina liv skakande av rädsla, andra blir långsamt uppätna inifrån av gnagande parasiter, tusentals av alla sorter är döende av svält, törst och sjukdom. Det måste vara så. Om det någonsin blir en period av överflöd, så kommer detta automatiskt att leda till en ökning av populationen tills det naturliga tillståndet av svält och elände är återställt.
I ett universum av elektroner och själviska gener, blinda fysiska krafter och genetisk kopiering, kommer vissa människor att skadas, andra kommer att bli lyckliga, och det finns ingen rim eller reson i det och inte heller någon rättvisa. Det universum som vi observerar har precis de egenskaper som vi skulle förvänta oss om det i botten inte finns någon design, inget syfte, inget ont eller gott, inget utom känslolös likgiltighet. Precis som den olycklige poeten A. E. Housman skrev:
För naturen, den hjärtlösa, tanklösa naturen
Varken bryr sig eller känner
DNA varken bryr sig eller känner. DNA bara är.
Och vi dansar till dess musik.4
Att acceptera evolution är ju en mycket enklare utväg för dem som verkligen vill ha en tro. Då är ju i alla fall inte en gud skyldig till de mord och det lidande som hela tiden pågår i vår omvärld. Det har teologer för länge sedan kommit fram till. Att föra in en övernaturlig designer i vetenskapen är egentligen inte något nytt utan en gammal teologisk tanke som pyntats upp och som nu säljs i en ny förpackning. Det handlar om en kristen apologetik (försvar för den kristna tron) som kallas för naturlig teologi.
Naturlig teologi var en teologisk strömning som var stark på 1800-talet och gjorde intryck även på den unge Charles Darwin. En förespråkare var filosofen och teologen William Paley (1743-1805), vars mest inflytelserika bok publicerad 1802 bar titeln Natural Theology: or, Evidences of the Existence and Attributes of the Deity, Collected from the Appearances of Nature. Paleys resonemang bygger på att man kan förstå Guds natur genom att iaktta hans skapelse, naturen. Han använde sig av exempel från astronomi och kosmologi men framförallt från biologi och medicin, för att visa vad han menade och sin huvudpoäng summerade han själv så här: »Det är ofrånkomligt, i varje enskilt fall, att anta en intelligent formgivande hjärna bakom skapandet och bestämmandet av de former som organiserade kroppar bär.« Hans absolut mest kända liknelse är den om Urmakaren:
Tänk om jag, under en vandring över en hed, stöter min fot mot en sten och någon frågar mig hur jag tror att stenen kom att hamna där, så skulle det kunna tänkas att jag i brist på annan kunskap skulle säga att den alltid legat där, och det skulle kanske inte vara helt lätt att motbevisa mig. Men om det skulle vara så att jag hittade en klocka på marken och fick frågan om hur jag trodde klockan hade hamnat där, då skulle jag inte ens tänka tanken på att svara likadant som tidigare; att den alltid hade varit där. Men varför skulle inte det svaret gälla för klockan såväl som för stenen? Varför tar vi inte emot svaret på samma sätt i det senare fallet som i det förra? Av den anledningen, och bara den, att när vi inspekterar klockan, så upplever vi – vad vi inte kunde upptäcka i stenen – att alla dess delar är sammansatta i ett syfte, dvs. att de är formade och jämkade så att de skapar en rörelse som är reglerad på så sätt att den pekar ut timmarna på dagen; så att om de olika delarna hade haft en annan form, eller en annan storlek eller var placerade på ett annat sätt, så hade ingen rörelse utförts av maskinen, eller i alla fall ingen som motsvarar den funktion som den nu tjänar till.5
Paley tar argumentet vidare och menar att vi i naturens design också kan se spår av omsorg och att Gud därför måste ha omsorg om den enskilda människan:
Gångjärnen på en tvestjärts vingar och lederna på dess antenner är så fantastiskt utförda som om Skaparen inte hade haft något annat att göra. Vi ser inga spår av en minskad omsorgsfullhet på grund av att objekten är så många, eller en tankspriddhet på grund av för stor variation. Vi behöver därför inte frukta att bli bortglömda, förbisedda eller övergivna.6
Det som teologiskt och filosofiskt gjorde att naturlig teologi mer eller mindre övergavs var – förutom Darwins upptäckt av det naturliga urvalet vilket vi återkommer till – den brittiske filosofen David Humes (1711–1776) skrifter. Även om Hume skrev sina texter före Paley tog det längre tid för hans skrifter att uppmärksammas än för Paleys, som fick uppleva stor berömmelse redan under sin livstid. Hume ställde upp olika villkor för när man skall välja övernaturliga förklaringar före de naturliga. I korthet innebär hans viktigaste argument att övernaturliga händelser är ovanliga (om de överhuvudtaget existerar). Eftersom de är ovanliga och innebär exceptionella avsteg från det normala, från de kända naturlagarna, så krävs också extraordinärt starka bevis för att vi skall acceptera dem. Enligt Hume måste alltså mirakel ha starkare bevis än naturliga händelser. Eftersom ID inte har några som helst positiva bevis för sin designer, så faller ID pladask om man följer Humes resonemang. Biologen Cairns-Smith uttrycker ungefär samma sak så här:
Det är en steril strategi att föra in mirakler för att överbrygga det okända. Lösliga problem verkar ofta olösliga till att börja med. Det är fånigt att säga att bara för att vi inte nu ser en naturlig orsak till ett fenomen, så måste vi börja leta efter en övernaturlig förklaring (det är oftast dumt ändå). Med så många tidigare olösliga vetenskapliga frågor nu lösta måste det finnas väldigt goda skäl till att förneka naturliga orsaker.7
Hume för också resonemang kring tillförlitligheten hos våra sinnen och trovärdigheten i enskilda personers utsagor. När det gäller mirakler som till exempel en persons uppvaknande från de döda kan man i Humes anda fråga sig: vilket är troligast, att en människa verkligen återuppstod eller att det är något fel på vittnenas beskrivning av det hela? Hume resonerade vidare kring designargumenten och en del av hans tankar är relevanta också idag. Det är intressant hur länge diskussionen kring de här sakerna har pågått i filosofiska och teologiska kretsar. ID är i själva verket en oraffinerad och grund framställning av vissa delar av en flera hundra år gammal idédebatt. Hume resonerade så här:
1. För att designargumentet skall vara användbart så måste det vara sant att ordning och syfte bara kan observeras som ett resultat av design. Men det är uppenbart att så inte är fallet, som när det gäller snöflingor och andra kristaller (och vi kan från och med Darwin tillägga: det naturliga urvalet).
2. Vår bedömning av huruvida saker är designade eller ej bygger på vår erfarenhet av odesignade och designade föremål. När det gäller universum har vi bara observerat ett, så vi har inget att jämföra med. Därför kan vi inte avgöra om det är designat eller inte.
3. Även om designargumentet skulle visa sig hålla kan man inte använda det till att bygga en teism på. Från vår erfarenhet av mänskliga designade saker vet vi att de ofta är fulla av fel, ofta designade av flera personer och att de inte alltid är fullkomliga. En rimlig slutsats skulle snarare vara att det finns flera, ganska ointelligenta, designer i universum.
4. Om en välordnad naturlig värld verkligen behöver en designer, kräver ju den hjärna som designat världen också en designer, som i sin tur kräver en designer, ad infinitum. Vi kan svara med att den första är en gudomlig självorganiserande oförklarlig hjärna, men varför skulle vi då inte lika gärna nöja oss med en oförklarlig naturlig värld som en oförklarlig övernaturlig?
5. Ofta när det verkar finnas ett syfte i naturen, när det verkar som om objektet X har egenskapen E så att den kan säkra resultatet R, förklaras det bättre av en filtrerande process: Nämligen att objekt X helt enkelt inte skulle finnas om den inte hade egenskapen E och att R är bara intressant som vår mänskliga projektion av mål och syfte på naturen. (Här var Hume återigen framme och hade tankegångar som liknar Darwins om det naturliga urvalet.)
6. Designargumentet förklarar inte lidandet och smärtan i världen.
Som nämnts gjorde Paleys naturliga teologi intryck på den unge, starkt troende Darwin. När han själv hade insett hur det naturliga urvalet fungerade, förstod han också omedelbart att hans upptäckt tillintetgjorde Paleys designargument. Darwin hade ju hittat en naturlig orsak till att saker i naturen kan verka vara designade. Så här skriver han i sin självbiografi:
Det gamla argumentet om design i naturen, som det presenterats av Paley och som tidigare tycktes mig så övertygande, håller inte, nu när lagen om det naturliga urvalet har blivit upptäckt. Vi kan, till exempel, inte längre hävda att de underbara gångjärnen på ett musselskal måste vara tillverkade av en intelligent varelse, som gångjärnen på en dörr har blivit det av en människa. Det verkar inte vara mer design i variabiliteten hos organiska varelser och i hur det naturliga urvalet fungerar, än i hur vinden blåser. Allting i naturen är ett resultat av fasta naturlagar.8
Problemet med hela Paleys apologetik är att resonemanget startar med och är helt beroende av att alla små detaljer i naturen verkligen är designade. Hela argumentet att skenbar design måste vara verket av en designer faller sedan evolutionsteorin upptäcktes. Paley skriver: »Designens spår är för starka för att ignoreras. Designen måste ha haft en designer. Den designern måste ha varit en person. Den personen är Gud.« Men den andra meningen i den logiska kedjan gjordes om intet redan av Darwin och modern evolutionsbiologi har gjort den än mer obsolet. Richard Dawkins skriver i sin bok Den blinde urmakaren:
Paley argumenterar med passionerad uppriktighet och är upplyst av sin tids bästa biologer, men det är fel, fantastiskt helt och hållet fel. … En verklig urmakare är förutseende: Han designar sina kugghjul och fjädrar och planerar hur de skall förbindas, med ett framtida syfte för sin inre syn. Det naturliga urvalet, den blinda, omedvetna, automatiska process som Darwin upptäckte, och som vi idag vet är förklaringen till existensen av och det skenbart meningsfulla i allt levande, den har ingen hjärna och ingen inre syn, den planerar inte för framtiden. Den har ingen vision, är inte förutseende, har inget seende överhuvudtaget. Om den kan sägas spela rollen av en urmakare i naturen, så är det den blinde urmakarens.9
Den enda egentliga skillnaden mellan Paleys naturliga teologi och ID är att den senare har flyttat de påstådda miraklerna, de som skall bevisa Guds existens, in i den mikroskopiska världen, in i biokemin och i viss mån in i en egenkonstruerad termodynamisk och matematisk värld. Det är ju behändigt eftersom de flesta människors kunskap om biokemi, informationsteori och sannolikhetslära är begränsad. Det är en bluff som blir svår för den icke insatte att syna, eftersom få av oss kan tillräckligt mycket för att förstå de resonemang man gör. Men det är ingen principiell skillnad mellan Paleys resonemang och ID, och samma invändningar som gäller för Paley gäller också IDrörelsens förespråkare.
Resonemang av det slag som finns i ID och naturlig teologi leder till en sorts mellanrummens gud, det vill säga de »förklarar« bara hålen i vår kunskap, det vi ännu inte vet. Det filosofiska problemet med en sådan teologi är uppenbart. Om man bygger sin övertygelse om en guds existens på det vi nu inte kan förklara, då minskar ju den gudens utrymme och betydelse ju mer vi får reda på. Skaparens roll blir mindre och mindre, ju mer vi vet, vilket väl ändå är en märklig grund för en tro.
Till exempel har fågelfjädrar av skapelsetroende debattörer, också i Sverige, använts som ett exempel på något som är så fantastiskt att det inte kan ha skapats av evolutionen. Men om fågelfjädrar var bevisen för Guds existens, vart tar då Gud vägen nu, när man i Kina har funnit nya fossil som visar på fåglarnas evolution och också har funnit olika mellanformer mellan reptilfjäll och fågelfjädrar? Det blir omedelbart problem när religiöst tänkande på det här viset tillämpas på vad som egentligen är naturvetenskapliga frågor.
Ett annat problem är att ingen kan skilja gudomlig intelligent design, låt oss kalla den GID, från Extraterrestrial (utomjordisk) Intelligent Design, ETID. Alla bevis för ID kan i lika hög grad vara ett bevis för ETID eller UFO-teknologi om man så vill. ID-rörelsen framhärdar ju själv i att det inte nödvändigtvis är en gud de pratar om. Men då finns det inte något logiskt sätt att avgöra att det inte är en ET som är den intelligenta designern.
Det är nog inte riktigt vad ID-rörelsens bokstavstroende fotfolk har tänkt sig. Men det visar tydligt på en annan svaghet i de skapelsetroendes resonemang: Nämligen att kritik mot evolutionsteorin inte automatiskt leder till att en viss trosföreställning helt plötsligt blir bevisad. Om jag påstår, sant eller falskt, att GAIS inte vann allsvenskan, innebär det inte att AIK eller MFF automatiskt gjorde det, hur mycket jag än skulle vilja det. Ändå försöker skapelsetroende argumentera på just det sättet. De försöker på olika sätt misskreditera evolutionsteorin, som om det i sig skulle ge större tillförlitlighet åt deras egna, helt obevisade, tankar om hur allting har gått till.
Och som Hume skriver så kan vi heller inte särskilja NSID, Not so Intelligent Design från andra designer. Faktum är att om man tittar på en hel del av de lösningar som naturen kommit fram till så lutar det mer åt NSID än GID.
Det är ingen tvekan om att ID verkligen utger sig för att vara en vetenskap. William Dembski skriver så här:
Det är den empiriska spårbarheten av intelligenta orsaker som gör Intelligent design till en vetenskaplig teori, och som skiljer den från filosofers designargument, det som har kallats Naturlig teologi… Således har det som länge har varit en filosofisk intuition nu blivit ett vetenskapligt forskningsprogram.10
ID-rörelsen har publicerat böcker som Michael Behes Darwin’s Black Box, The Biochemical Challenge to Evolution, som nogsamt undvek att vara för tydliga med sitt religiösa budskap och i stället började tala om ID som ett vetenskapligt alternativ som skulle ingå i undervisningen i de amerikanska skolorna. Man går till och med så långt att man hävdar att ID innebär ett paradigmskifte inom vetenskapen. Det är så banbrytande och så överlägset evolutionsteori och dagens vetenskap att man i böcker och andra skrifter jämför sig själva med Newton, Copernicus, Kepler och Darwin (sic!).
Men hur kommer det sig att det vetenskapliga samfundet har ställt sig kallsinnigt till ID:s anspråk på vetenskaplighet? I förordet till Why Intelligent Design Fails, a Sceintific Critique of the New Creationism som är en av de bästa genomgångarna av denna frågeställning svarar redaktörerna så här:
Varför är (ID) förkastat av vetenskapen i stort? För att ID inte gör några riktiga förutsägelser och inte har någon förklaringsförmåga. Vad är de specifika felen i Intelligent designs argument? De ignorerar hur modern vetenskap redan har löst de frågor de ställer om komplexitet.11
Som vi såg i The Wedge är ID:s mål att etablera sig som vetenskap för att förändra samhället i en teistisk riktning. Den viktigaste frågan i rättegången i Dover var om ID var en vetenskap eller inte. ID-rörelsen lade ner mycket kraft på att försöka bevisa för domaren att så var fallet. Han kom som vi sett fram till att ID inte är en vetenskap. Men varför? För att svara på den frågan måste vi veta vad vetenskap är och vad som gör att något kan kallas en vetenskaplig metod.
Den naturvetenskapliga metoden har ett par viktiga byggstenar. Det första steget i en vetenskaplig undersökning är uppställandet av en hypotes, en förklaring till det fenomen man undersöker. Därefter följer experimentet, dvs. ett test där de hypoteser man ställt upp utsätts för en prövning. Efter experimentet följer en mycket viktig del av den naturvetenskapliga metoden: offentliggörandet, att man öppet publicerar sina rön så att andra kan ta del av vad man har kommit fram till, kontrollera att det man skriver är korrekt och bygga vidare på de upptäckter man publicerat. Naturvetenskap är nämligen ett kollektivt skapande av kunskap. Publiceringsförfarandet har utvecklats till ett system där manuskript före publicering läses av ett antal människor som är kunniga i det fält som artikeln handlar om. På det viset får man en fakta- och kvalitetsgranskning redan på förhand. Efter publiceringen kommer fynden att diskuteras och undersökas av andra kolleger. Till slut kommer man, förhoppningsvis, fram till någon sorts konsensus kring den fråga man undersökt.
När man säger att något är vetenskapligt bevisat, menar man alltså att det har genomgått hela denna process. Vetenskaplig kunskap är inte en ensam människas idé eller hugskott. Det är ett systematiskt undersökande av omvärlden och ett gemensamt framtagande och bedömande av information. Om man vill kalla sig vetenskaplig måste man följa dessa spelregler, göra undersökningar och låta dessa bli utsatta för kollegers kritik genom publicering i tidskrifter. Först när man har tagit sig igenom hela processen och eventuella invändningar har blivit bemötta, kan man kalla sina hypoteser vetenskapligt bevisade. (Tills de kullkastas av någon annan; inga teorier är höljda över all kritik!)
Hur är det då med ID? Har dess företrädare publicerat sig? Det är ganska enkelt att kontrollera eftersom artiklar från alla vetenskapliga tidskrifter samlas i stora databaser som är tillgängliga på nätet. En av de största artikeldatabaserna är Pub-Med som hanteras av USA:s National Library of Medicine. En sökning i databasen gav 71 träffar på »Intelligent design« i juni 2007. Av dessa gav ingen något stöd till begreppet Intelligent design som vetenskaplig teori. Artiklarna var antingen översikter över debatten eller direkt kritiska. I vissa fall handlade artiklarna om intelligent design i en helt annan mening, dvs. hur forskare arbetar på att manipulera och designa proteiner i laboratorier. Som jämförelse kan nämnas att en sökning på ordet »evolution« gav 195 693 träffar, bland vilka det stora flertalet artiklar handlar om biologisk evolution på alla nivåer från organismer till molekyler.
På sin hemsida i juni 2007 svarar Discovery Institute på frågan om det finns peer-reviewed artiklar (det vill säga kontrollerade av kolleger) som stödjer ID, med att nämna böcker som Behe och andra ID-teoretiker har gett ut. Men böckerna har inte genomgått den process som föregår vetenskaplig publicering. Man nämner också att Behe har gått i svaromål i en vetenskaplig tidskrift. Observera att det återigen inte är fråga om en kontrollerad vetenskaplig artikel. Men framförallt hänvisar man till en egen nystartad tidskrift. (Eftersom det man skriver är av så låg kvalitet att de inte blir publicerade i riktiga vetenskapliga tidskrifter har man helt sonika startat en egen). Endast tre (3) artiklar anges ha publicerats i vad man kan kalla normala vetenskapliga tidskrifter. En av dessa var en tidskrift från Kerala i Indien och artikeln innehåller inga som helst data eller nya beräkningar utan är helt enkelt en genomgång av Dembskis idéer tillsammans med allmän skapelsetro. Det ligger nära till hands att anta att man har utnyttjat en redaktör i en mindre känd tidskrift för att försöka öka sin nivå av publicering.
En artikel av Stephen C. Meyer som publicerats i Proceedings from the Biological Society of Washington, drogs tillbaka av redaktionen. Den ansågs ha för dålig kvalitet och hade inte gått igenom den vanliga processen. I stället för att skicka den till experter på fältet godkände en avgående redaktör den utan den normala kontrollen. Den tredje artikeln är skriven av Michael Behe i tidskriften Protein Science. Den bemöttes med stark kritik och jag återkommer till den i kapitlet om Behe.
Att som ID-rörelsen gör, föra fram krav på att ersätta eller komplettera biologiundervisningen i skolor på grund av en undermålig, kritiserad och innehållslös artikel, är för att uttrycka det milt, ohemult. Det är faktiskt genant (för den bildade delen av världen) att rörelsen har fått så mycket publicitet som den har fått. ID är inte vetenskap och ID-rörelsens försök att utnyttja vetenskapliga anspråk för andra syften för oss över till en diskussion kring pseudovetenskap.
Pseudovetenskap kan enligt Wikipedia definieras så här:
Läran skall göra anspråk på att förklara en del i den fysiska världen på ett naturvetenskapligt sätt. Man räknar till exempel normalt inte teologi, uppenbarelser eller annan andlighet dit. Pseudovetenskap utmärks av:
Auktoritetstro och dogmatism – man värderar vissa personers uttalanden och skrifter framför alla andra.
Bristande upprepbarhet – framlagda experimentella resultat kan inte upprepas av andra.
Handplockade exempel – att välja ut exempel som talar för en teori samtidigt som man bortser från andra som talar mot den.
Likgiltighet inför motsägande fakta – att man vidhåller sin teori trots att den motsägs av experimentellt fastställda resultat.
Ofalsifierbarhet – det finns inte någon möjlighet att vare sig bekräfta (verifiera) eller motsäga (falsifiera) påståenden genom upprepbara experiment.
Ovilja till prövning – vägran att pröva teorin mot verkligheten trots att det vore möjligt.
Bristande förklaringsvärde – många pseudovetenskapliga teorier överger hållbara förklaringar utan att ersätta dem med något annat så att de lämnar mer oförklarat än de gamla teorierna.
Komplexitet – man bryter mot principen för Ockhams rakkniv som säger att om det finns flera vetenskapliga förklaringar skall man välja den enklaste. I stället väljer man den »häftigaste«, mest »spektakulära« eller den som stämmer bäst med ens tro.
Ad hoc-hypoteser – man lägger till nya antaganden till sin teori om något dyker upp som inte passar.
Hur stämmer de här punkterna in på Intelligent design?
Anspråk på vetenskaplighet – Hela poängen med ID är att man försöker göra vetenskap av tro. Man har på inga sätt utsatt sina påståenden för den vetenskapliga processen. Trots det utger sig ID för att vara vetenskap.
Auktoritetstro – Det är enkelt att se att de ledande teoretikerna inom ID håller bibeltexten som mer sann än andra texter. Phillip Johnson till exempel säger så här:
Det är dags att mer i detalj skissera hur The Wedgeprogrammet passar in i det specifika kristna glädjebudskapet (till skillnad från ren teism), och hur och när frågor om Bibelns auktoritet kommer in i bilden. Allteftersom kristna får en allt djupare förståelse av de här sakerna (ID), kommer de att se hur vanliga människor – speciellt människor som inte är vetenskapsmän eller professionella lärda – kan mer effektivt nå den sekulära världen med evangeliet.12
William Dembski skriver i Intelligent Design: The Bridge Between Science and Theology:
Min tes är att lärjungarna fann sin fulländning i Kristus och inte kan rätt förstås utan Kristus … Poängen man skall förstå här är att Kristus aldrig är ett tillägg till en vetenskaplig teori utan alltid dess fulländning.13
Inom svensk ID-rörelse kan vi konstatera att föreningen Genesis på sin hemsida menar att Första Mosebok ger en korrekt beskrivning av hur jorden och livet bildades och att den är ett viktigt komplement till naturvetenskaplig forskning. Ett annat exempel kan vi hitta på Krister Renards hemsida där det står följande:
Inget av detta påverkar på något sätt tillförlitligheten i Skriften. Inga grundläggande kristna doktriner, bud eller lärofrågor påverkas av något av de motsägelsefulla eller svårtolkade ställen som finns i Bibeln.14
Evolution och kristen tro – går dessa att förena?
Förutom att Guds natur är oförenlig med parasitsteklar, aidsvirus och den blodiga kampen för överlevnad, finns det enligt min mening ytterligare två bibliska argument som talar emot att Gud skapade genom en evolution:
1. I den ursprungliga skapelsen fanns inga köttätare (1Mos 1:29-30). Först efter syndafloden börjar djur och människor att äta kött.
2. I den ursprungliga skapelsen fanns ingen död. Först i den fallna skapelsen, efter det att ondskan gjort sin entré, kommer döden in i världen.
Utan död och köttätare kan knappast evolutionen fungera. Är darwinismen sann, visar ovanstående argumentering att Gud omöjligen kan vara den Gud som uppenbaras i Bibeln. Då är inte kristendomen en sann, utan en falsk religion, eftersom den utgår från och bygger på en falsk urkund.15
ID-anhängare både i Sverige och utomlands är nästan uteslutande fundamentalistiska bibel- eller korantroende. De är alltså auktoritetstroende på ett sätt som starkt påverkar deras bedömningar av vetenskapliga fakta.
Bristande upprepbarhet – Någon upprepbarhet existerar inte inom ID, eftersom den inte bygger på några experiment överhuvudtaget. ID postulerar ju en rad övernaturliga ingripanden, som alla är unika.
Handplockade exempel – Att man bortser från de exempel som talar emot ens teori är legio inom skapelsetro och inom ID. Vissa av förespråkarna som t.ex. Michael Behe har satt detta i system. Han varken bryr sig om tidigare observationer, till och med i publikationer han hänvisar till i sina källförteckningar, eller den kritik som riktats mot hans »bevis« för ID. Typiskt för pseudovetenskaper är också att enstaka händelser godkänns som underlag för teorier.
Likgiltighet inför motsägande fakta – Kritik mot ID rinner av förespråkarna som vatten från en gås. Det är ett genomgående drag hos skapelsetroende generellt inklusive ID att man inte bryr sig om den kritik man får. Detta gäller speciellt i de fall man riktar sig till en publik som inte har så stora kunskaper. I debatter mot mer kunniga personer aktar man sig ofta för att använda samma argument som man använder för att motivera sina egna.
Ofalsifierbarhet – Ofalsifierbarheten hos ID är uppenbar. Medan evolutionsteori genererar förutsägelser som kan testas, är ID:s huvudargument att det som inte kan förklaras naturligt är designat. En hypotes som bygger på övernaturlighet är inte falsifierbar och därmed inte vetenskaplig. Den falska anklagelse som många skapelsetroende riktar mot evolutionsteorin som icke falsifierbar, faller med en oerhörd tyngd tillbaka på dem själva, eftersom under och mirakler inte kan empiriskt bevisas – då vore de ju inga under.
Ovilja till prövning – ID-anhängarna gör stora anspråk, men ger sig inte in i en verklig vetenskaplig prövning av dem och vägrar att ändra sig när de blir överbevisade om att de har fel.
Bristande förklaringsvärde – Att ersätta evolutionsteori, som förklarar så oerhört mycket i vår biologiska omgivning, med en teori om Intelligent design, vore att byta ut en teori med hög förklaringsgrad mot en som inte har någon. Det vore precis som om Vägverket skulle börja skylla alla trafikolyckor på Gud eller jultomten.
Komplexitet – Evolutionsteorin erbjuder en enkel och fullständig lösning till varför organismer ser ut som de gör. Att byta ut den förklaringen mot att det finns någon typ av designer, vi vet inte av vad för slag, som i varje enskild händelse skapar något nytt, är oförenligt med Ockhams rakkniv. Själva slutsatsen att det är ett intelligent väsen som åstadkommer allt är ett kvalificerat påstående som kräver extra stark, positiv bevisning! Ju mera häpnadsväckande resultat man menar sig ha påvisat, desto starkare bevisning behövs det. Och bevisbördan ligger inte hos den etablerade teorin utan hos dem som vill föra in en annan.
Ad hoc-hypoteser – När ID:s anhängare får kritik ändrar de i sina uttalanden lite grand, men tar aldrig itu med grundfrågan. De kan inte ändra sin grundläggande inställning eftersom den faktiskt inte är vetenskapligt grundad. När Michael Behe till exempel fått kritik mot sina exempel på ID har han i stället plockat fram nya. När dessa inte fungerar så gör han likadant igen.
Vi kan alltså konstatera att ID visar upp alla kriterier som är typiska för pseudovetenskaper. ID-rörelsen är också full av de konspirationsteoretiska föreställningar som är vanliga bland anhängare till pseudovetenskaper. Man menar att alla andra forskare, som man kallar »evolutionisterna«, har gaddat ihop sig emot de få fria kämpande ID-förespråkarna. Anledningen till att det inte finns artiklar om ID i vetenskapliga tidskrifter är att »evolutionsmaffian« eller det »evolutionära prästerskapet« konspirerar mot de stackars troende.
Tongångarna från företrädare för ID, men också från andra politiskt aktiva kristna, är att individens frihet skall beskäras och att det som den religiösa läran inte accepterar inte heller skall vara tillåtet för icke-troende att forska kring. President Bush kringskär forskningens frihet i USA på grund av sina religiösa övertygelser, men han är bara toppen på ett isberg.
Religiösa människor har alltid genom historien velat förbjuda vetenskap som på något sätt går emot deras religion. I västerlandet övergav vi för 300 år sedan detta synsätt. Men ID-anhängarna förespråkar ett annat system och de vill, de facto, föra oss tillbaka till medeltiden. Det här är vad senator Brownback skrev i New York Times:
Den unika och speciella platsen för varje person i skapelsen är en fundamental sanning som måste skyddas. Jag vill uppmärksamma varje teori som söker att underminera människans grundläggande värdighet och unika och menade plats i kosmos. Jag tror starkt på att varje mänsklig person, oavsett omständigheter, har kommit till skapad av en vilja och för ett syfte.
Medan ingen sten skall lämnas ovänd i sökandet efter var människan kommer ifrån, så kan vi säga med eftertryck att vi i alla fall vet en del av vad resultatet kommer att bli. Människan är ingen slump utan är en avbild och likhet som är unik i skapelsen. De aspekter av evolutionär teori som överensstämmer med denna sanning är ett välkommet bidrag till mänskligt vetande. Aspekter av dessa teorier som underminerar denna sanning däremot skall tydligt förkastas såsom varande ateistisk teologi som försöker ge sken av vetenskap.16
Det är viktigt att vetenskapen betonar sin frihet och att de människor i vårt samhälle som uppskattar den rationalitet som upplysningstiden gav oss, uppmärksammar de faror som ID och liknande rörelser utgör.
ID är ingen vetenskap utan en pseudovetenskap. Den är dålig intellektuellt sett, eftersom den försöker stoppa tänkande snarare än väcka nya frågor. Vi skall strax bemöta deras argument när de försöker göra vetenskap av sin tro, men låt oss först ta en titt på några vanliga missförstånd hos de skapelsetroende angående evolutionen.