Det är svårt att skriva om mina familjemedlemmar, som jag älskar mest i hela världen, medan de fortfarande lever. Därför vill jag säga att de viktigaste personerna i den här boken – Bruno Girodon, min mor, Ariane Quentier och andra – läste boken innan den trycktes och gav mig sin välsignelse. Det var särskilt svårt för Bruno, som är den mest privata av individer, att läsa beskrivningen av hans sammanbrott, följt av hans triumf och nykterhet. Det är ännu ett exempel på hans mod. Trots att han inte alltid höll med om mitt sätt att beskriva vissa händelseförlopp, sa han: »Jag skulle inte drömma om att ändra ett enda ord. Det här är din berättelse och du måste berätta den.«
När jag har befunnit mig under bombardemang och Bruno velat lugna mig, har han alltid sagt: »Den bästa journalisten är den som lyckas ta sig ut levande och kan berätta historien.« För att kunna berätta den här historien var jag tvungen att genomleva den, ofta med smärta, ända till slutet.
Janine di Giovanni
Paris, mars 2011