North Amerika, vid Taylors Falls Påstkontor i
Minnesota Teretårry
Den 15 November anno 1850.
Ömt Fiskade föräldrar,
Må alltid Wäl är min Dageliga Önskan
Jag will nu åter låtta spörja oss och låtta eder weta huru wår Resa fortgeck, Wi fraktades på Ångvagn till Boffalo ock geck widare på ångskepp öfwer stora Sjöar ock Floder Wi hade en opprektig tolkare Men på kanalbåten mestade Danjel Andreasson sin minsta Doter uti den ryseliga päst sjukan Koleran, Fleckan sträfwade icke igenom, Eljest lefwer wi alla ock äro wid Hälsa ock godt Hull. På Resan inträfwade ingenting med Oss utan i Augusti månad woro wi lyckligen framkomena till wår bosettningsort
Wi äro bosatta här inne uti en Stor ock bred ock djup Dal, Jag har uttagit ock infredat 160 amerikanska äker, det är uträkknat till 130 Swenska tunne land ock jag får delasjon med betalningen tills Jorden utbjudes i Marken, Jorden är den frucktbaraste Matjord. Till Wåren skall jag ploga opp Marken ock wi kan slå allt Hö wi önskar Wi bor wid en fiskrik ock grann Sjö ock hela mett Lann är öfwerwuxet med Skog af Eke ock Fur ock Såkkerlönn ock Lind Wallnöt ock Alm ock sorter som jag icke wet af namnen på
Jag har timratt opp en god Boning åt oss, Ännu har jag icke hunnet sätta opp några betydeliga Hus före Winteren. Danjel ock hans Hushåll ock Jonas Petter nedsatte sig nära oss inne i Dalen, Danjel kallar stället Nya Kärragärde, Han predikar icke Åke Swenssons lära längre, han bullrar icke med sin Relejon. Han förhåller sig gudaktig på ett stilla vis ock Han får här wara uti fred för Prästerna ock Kronbetjäningen
Wåra Elskade barn äro Raska och frodiga, jag får också omtala för eder att wi hafwer en liten Son som gjorde sin första titt in i Werlden den sjunde sistlidne November uti själva Dagningen på morgonen, Han wäxer ock frodas, Han är redan medsittare i North Amerika, det är alla som födas Här. I sinom tid skola vi hafwa honom buren till Dopet men här äro Präster af många Relejoner. Wi törs icke taga Nattwarden när den utbjudes, Här werkar ingen Relejons Lag utan war ock en hafwer sin Fria wilja.
I Dalen är glest med Folk ock flera Mils Frucktbart lann åt alla sidor om oss ligger oupptaget, så det är Synd ock skam. Wi hafwer icke ont af Indianerna här omkring, Willarna äro förwetna på nytt Folk men skadar ingen Männska, Di är bruna på skinnet ock lefwer som kreatur utan Hus äller någonting. Di äter ormar ock Gräshopper och hwad som helst Men det wita Folket drifwer undan Indianarna så fort Di hinner
Det är stor olikhet i Maten ock Kläderna emot Swerje Amerikanarna nyttjar styf Kost och gagnar wettebrö till warje Mål, Främlingar får trögt Lif af deras föda Men amerikanarna äro rätt frama och beskedliga i omgänget ock snäser ingen om han också är Fatti. Trässkor nyttjas här icke, det är för Simpelt Di hedrar allt arbete Här, manfolken mjölkar Kor och twetar golfwet, både bönder och Präster gör sådant Fruntimmersarbete utan all Skam. I en stad Stelwater feck wi kwarter hos en Präst som själw skötte sitt Hushåll.
Jag hafwer ingenting vidlyftigt att skriwa om, det har icke hänt oss något Märkwärditt sedan sist. Wi äro redan ganska godt ställda ock om wi får lefwa med Helsan ock sträfwa skola vi säkerligen taga oss fram fast det är ett Okänt lann. Jag knotar icke på någonting, Kristina leddes litet wid i begynnelsen men nu hafwer hon glömt det
Wi wäntar att få spörja eder snart men brefwen fördröjer sig länge på wägen, Winteren har börjat här i Dalen nu ock på winteren kan Påsten icke komma fram för Isen ligger på Floden Jag helsar till eder hjärteligast mina Dyra ock Snäla Föräldrar ock från Maka ock Barn Ock söster Lydia är hjärteligen hälsad från sin broder, Min broder Robert skrifwer själv till Eder Han knåpar lättare med skrifwning än jag Ock Kristina skeckar sina kära Helsningsord till sina Snäla Föräldrar i Dufwemåla att ingenting i wår nya bosettningsort saknas äller fattas Henne
Året är snart slutt och wi hafwer kommet ett År närmare Eviheten, jag önskar att dessa Rader måtte träfwa eder vid en god Helsa
Hasteligen nertekknat af
eder ömme Son
Karl Oskar Nilsson.