Dufwemåla wid Taylors Falls Påstkontor
i Minnesota Teretårry Northamerica
Den 14 Juni 1851
Ömt Ellskade förälldrar
Må alltid Wäl är min Dageliga Önskan
Fars Kära Bref är bekommet länge sedan, jag säger Tack för det, Att jag ej skriwett är en stor försomlighet af mig Det var en stor Glädje att spörja att I lefwer och äger Hel-san, detsamma goda will jag låta Eder spörja om Eder son i Northamerica ock hans familj,
Det hafwer warit it sträfwande hela Tiden men det går oss wäl i händerna, jag plogade opp fem äkkers Åker på mitt lann i wåras, jag har besått Jorden med tre bussells Råg ock två bussels Korn. Därtill hafwer jag plantat fyra bussels potäter, den amerikanska Skäppan är en half gång Större än den Swenska, Allting på Åkern wäxer ock frodas så att det är fröjdeligt för ögat att skåda.
Jag unnrar om I wille be Kristinas förälldrar skecka oss tjärnor från Astrakanapeln i Dufwemåla, wi wille planta en ny Astrakanapel här i Minnesota så wi feck samma sorts Aplen, hemma war di så freska att äta som wi wäl minnes. Ock wi hade liksom flöttat öfwer någonting. Swerje äger goda applatjärnor ock här ute är det god Jord att gro och wäxa uti, Så det kan nog med den Allsmäktiges wilja blifwa ett stort Träd som en gång skall stå i sin blom här ute.
Såsom I ser uti detta Bref bär nu wårt boställe namnet Dufwemåla, det namnet är Kristina kärt, kan I tänka, här skall det snart wara för henne som uti förälldrahemmet, Wi hafwer redan Sommar och warmt wäder, Jag blifwer swett på händerna medan jag skrifwer detta, swetten rinner ner på Papperet, jag hafwer ingenting widlyftigt att skrifwa om, ingenting har inträfwat med Oss
Det är långa mellanrom mellan mina Bref, men de skola icke tryta, Jag lefwer fjärran men ingen dag hafwer gått till ände för mig utan tanke på det kära Hemmet och Eder mina dyra Förälldrar, Eder Son förglömmer aldrig sitt Hem, War snäla ock öfwerse med min dåliga Skrifwning
Hasteligen tekknat af
Eder ömme son
Karl Oskar Nilsson.