En dryg vecka efter Liesels födelsedag i mitten av februari fick hon och Rosa äntligen ett detaljerat brev från Hans Hubermann. Hon sprang in från brevlådan och visade det för mamma. Rosa sa åt henne att läsa det högt, och de kunde inte hålla sig lugna längre när Liesel läste om det brutna benet. Hon blev så tagen att hon bara mumlade fram nästa mening för sig själv.
”Vad är det?” sa Rosa otåligt. ”Saumensch? ”
Liesel såg upp från brevet och höll nästan på att skrika rakt ut. Furiren hade hållit sitt ord. ”Han kommer hem, mamma. Pappa kommer hem!”
De omfamnade varandra i köket och brevet knycklades ihop mellan dem. Ett brutet ben var verkligen något att fira.
När Liesel meddelade nyheten i grannhuset blev Barbara Steiner helt hänryckt. Hon strök flickan över armarna och ropade till resten av familjen. I köket stod hela hushållet Steiner och tycktes ha fått nytt hopp av nyheten om att Hans Hubermann skulle återvända hem. Rudy log och skrattade, och Liesel kunde se att han åtminstone gjorde sitt bästa. Men hon kunde också känna den bittra smaken av frågor i hans mun.
Varför han?
Varför Hans Hubermann och inte Alex Steiner?
Och det kunde man ju fråga sig.