SPÅR

På natten klockan två: månsken. Tåget har stannat

mitt ute i slätten. Långt borta ljuspunkter i en stad,

flimrande kallt vid synranden.

Som när en människa gått in i en dröm så djupt

att hon aldrig ska minnas att hon var där

när hon återvänder till sitt rum.

Och som när någon gått in i en sjukdom så djupt

att allt som var hans dagar blir några flimrande punkter, en svärm,

kall och ringa vid synranden.

Tåget står fullkomligt stilla.

Klockan två: starkt månsken, få stjärnor.