LAMENTO

Han lade ifrån sig pennan.

Den vilar stilla på bordet.

Den vilar stilla i tomrummet.

Han lade ifrån sig pennan.

För mycket som varken kan skrivas eller förtigas!

Han är lamslagen av något som händer långt borta

fast den underbara kappsäcken dunkar som ett hjärta.

Utanför är försommaren.

Från grönskan kommer visslingar—människor eller fåglar?

Och körsbärsträd i blom klappar om lastbilarna som kommit hem.

Det går veckor.

Det blir långsamt natt.

Malarna sätter sig på rutan:

små bleka telegram från världen.