VINTERNS FORMLER

I

Jag somnade i min säng

och vaknade under kölen.

På morgonens klockan fyra

då tillvarons renskrapade ben

umgås med varann kallt.

Jag somnade bland svalorna

och vaknade bland örnarna.

II

I lyktskenet är vägens is

glänsande som ister.

Det är inte Afrika.

Det är inte Europa.

Det är ingenstans annat än “här”.

Och det som var “jag”

är bara ett ord

i decembermörkrets mun.

III

Anstaltens paviljonger

utställda i mörkret

lyser som TV-skärmar.

En dold stämgaffel

i den stora kölden

utsänder sin ton.

Jag står under stjärnhimlen

och känner världen krypa

in och ut i min rock

som i en myrstack.

IV

Tre svarta ekar ur snön.

Så grova, men fingerfärdiga.

Ur deras väldiga flaskor

ska grönskan skumma i vår.

V

Bussen kryper genom vinterkvällen.

Den lyser som ett skepp i granskogen

där vägen är en trång djup död kanal.

Få passagerare: några gamla och några mycket unga.

Om den stannade och släckte lyktorna

skulle världen utplånas.