VINTERNS BLICK

Jag lutar som en stege och når in

med ansiktet i körsbärsträdets första våning.

Jag är inne i färgernas klocka som ringer av sol.

De svartröda bären gör jag slut på fortare än fyra skator.

Då träffas jag plötsligt av kylan från långt håll.

Ögonblicket svartnar

och sitter kvar som yxans märke i en stam.

Från och med nu är de sent. Vi ger oss av halvspringande

utom synhåll, ner, ner i det antika kloaksystemet.

Tunnlarna. Där vandrar vi i månader,

halvt i tjänst och halvt på flykt.

Kort andakt när någon lucka öppnar sig över oss

och ett svagt ljus faller.

Vi ser uppåt: stjärnhimlen genom avloppsgallret.