GATOR I SHANGHAI

1

Den vita fjärilen i parken blir läst av många.

Jag älskar den där kålfjärilen som om den vore ett fladdrande hörn av sanningen själv!

I gryningen springer folkmassorna igång vår tysta planet.

Då fylls parken av människor. Åt var och en åtta ansikten polerade som jade, för alla situationer, för att undvika misstag.

Åt var och en också det osynliga ansiktet som speglar “något man inte talar om.”

Något som dyker upp i trötta stunder och är fränt som en klunk huggormsbrännvin med den långa fjälliga eftersmaken.

Karparna i dammen rör sig ständigt, de simmar medan de sover, de är föredömen för den troende: alltid i rörelse.

2

Det är mitt på dagen. Tvättkläderna fladdrar i den gråa havsvinden högt över cyklisterna

som kommer i täta stim. Lägg märke till sidolabyrinterna!

Jag är omgiven av skrivtecken som jag inte kan tyda, jag är alltigenom analfabet.

Men jag har betalat det jag skulle och har kvitto på allt.

Jag har samlat på mig så många oläsliga kvitton.

Jag är ett gammalt träd med vissna löv som hänger kvar och inte kan falla till marken.

Och en pust från havet får alla dessa kvitton att rassla.

3

I gryningen trampar människomassorna igång vår tysta planet.

Vi är alla ombord på gatan, det är trängsel som på en färjas däck.

Vart är vi på väg? Räcker temuggarna? Vi kan skatta oss lyckliga som hann ombord på den här gatan!

Det är tusen år före klaustrofobins födelse.

Bakom var och en som går här svävar ett kors som vill hinna upp oss, gå förbi oss, förena sig med oss.

Någonting som vill smyga sig på oss bakifrån och hålla för ögonen på oss och viska “gissa vem det är!”

Vi ser nästan lyckliga ut i solen, medan vi förblöder ur sår som vi inte vet om.