FRÅN ÖN 1860

I

En dag när hon sköljde tvätt från bryggan

steg fjärdens köld upp genom armarna

och i livet.

Tårarna frös till glasögon.

Ön lyfte sig själv i gräset

och strömmingsfanan vajade i djupet.

II

Och koppornas svärm hann upp honom

slog ner på hans ansikte.

Han ligger och stirrar i taket.

Hur det roddes uppför tystnaden.

Nuets evigt rinnande fläck

nuets evigt blödande punkt.