Tystnaden i andra änden påminde honom inte om någonting alls.
Först ingenting. Sedan – allt.
Rösten var skör och olycklig. ”De tog min mobil”, sa hon.
”Vad är det som har hänt?” sa Tom Leijon och satte sig upp i soffan.
”De tog min mobil”, upprepade hon. ”De tog den. Min nya.”
”Var är du? Vad har hänt?” Tom svalde.
”Kan du hämta mig? De tog min mobil.” Hon lät liten och tunn.
”Var är du, Sara?” Tom lade en hand runt sin hals och svalde igen, kände adamsäpplet röra sig under huden.
”Vänta”, sa hon.
Röster; mummel i bakgrunden.
Sara lämnade en adress i Marieberg. Tom såg på klockan. Halv fyra på morgonen den fjortonde december. Lucianatten. En klassisk festnatt. Själv gjorde han ingenting. Han hade firat lucia ensam, sett ett par filmer han inte hunnit med tidigare. Inget förhållande. Ingen att äta luciamiddag med. Hur julen skulle bli orkade han inte tänka på.
Oro för framtiden var det han haft mest av denna helg. Videobutiken hade gått så dåligt i november att han inte tagit ut någon lön. Fler och fler laddade ner filmer från nätet. Snart skulle alla kunder vara borta.
”Jag kommer.” Han kastade ifrån sig mobilen, hämtade byxorna från golvet. Han såg på displayen. Dolt nummer. Tänk om hon inte skulle vara där när han kom fram?
Tom drog på sig en T-shirt som luktade svett och slet upp dörren.