Sara Leijon låg på sin säng och stirrade upp i taket.
Hon kände hur det sved och värkte i underlivet där hon blivit undersökt under natten. Hon kände sig i ansiktet med en stel hand. Det gjorde rejält ont under ena ögat.
Hon var torr i munnen. Det hade blivit en del alkohol och knappt något vatten alls. När hon vred huvudet mot klockradion kände hon hur det sprängde i huvudet. Hon föste undan täcket och reste sig sakta upp. Benen kändes svullna, och på ostadiga fötter rörde hon sig långsamt mot badrummet. När hon satte sig på toaletten såg hon att händerna skakade. Hon drog ett djupt andetag och försökte tänka på något annat.
Det sved något fruktansvärt i underlivet, men hon hade inget val. När hon var klar satt hon kvar en stund. Hon behövde en cigarett mer än någonting annat just nu. Hon gjorde sig klar och gick långsamt – herregud, hon rörde sig som en gammal kärring – ut i hallen där hon trodde att hon släppt handväskan bland skorna. Efter att ha tittat sig omkring utan att ha hittat den började det snurra i huvudet, och hon satte sig på pallen intill ytterdörren. Hon lutade huvudet mellan benen och försökte komma över yrseln. Till slut gick det över och hon kunde vända tillbaka till sängen igen.
När hon väl låg under täcket på nytt var hon andfådd av ansträngningen. Det var som om all kraft lämnat hennes kropp. Hon kunde inte minnas att hon någonsin varit så här trött förut.
Var fanns handväskan? Inte kunde den väl vara kvar i den där lägenheten? Och var fanns mobilen? Den låg ju också i väskan. Nej, nej, hon behövde den.
Hon lade ena armen över ansiktet och började snyfta.