Sonny Hansson strök efter väggarna och gled ner i stolen utan att möta någons blick. Han hade aldrig figurerat i någon brottsutredning tidigare och var helt enkelt rädd.
Hans advokat var däremot långt ifrån rädd.
Klingspor hälsade genom att nypa så kraftfullt han bara kunde i polisernas händer. Nina var inte imponerad. Hon kände igen en obstinat streber när hon såg en.
”Till en början vill jag säga att min klient förnekar allting rörande våldtäkter eller annat som på minsta vis kan kopplas till tvång.”
Kommissarie Hellmark tittade på honom med tung blick. Han sa ingenting.
”Han är alltså helt och hållet oskyldig, och borde avföras från utredningen.”
Hellmark sa fortfarande ingenting.
Klingspor tittade från Hellmark till Nina och tillbaka till Hellmark igen. ”Nå?”
”Kan han säga det där själv?” sa Hellmark. ”Med egna ord?”
”Givetvis kan han det. Sonny, tala om att du är oskyldig.”
”Jag är oskyldig”, sa Sonny.
Hellmark kunde inte vara tyst. ”Vad är det du är oskyldig till?” sa han lent.
”Det där”, sa Sonny, fortfarande utan att möta någons blick.
”Det där? Det har vi inga noteringar om. Innebär det att du är skyldig till allting annat?”
”Va?”
”Håll inte på med sånt där nu”, sa Klingspor. ”Min klient är oskyldig till det han anklagas för.”
”Givetvis”, mullrade Hellmark. ”Och då förklarar han säkert gärna varför han sitter här. Vi har ett par frågor. Till exempel, hur gick det till när man bestämde att åka hem till honom utan att ta honom själv med sig?”
”Ja, det ligger till så att Sonny här hade öl kvar i glaset och dessutom hade sprungit på några gamla arbetskamrater. Så han skickade ett par av de övriga med en taxi i förväg. Han gav nyckeln till Charles Jisander. Inget konstigt. De känner och litar på varandra sedan tidigare.”
Hellmark stirrade på Klingspor. ”Det är du som är advokaten, va?”
”Det är jag som är advokaten.”
”Inte klienten? För nu är ni hos polisen, och där får var och en föra sin egen talan. När jag ställer en fråga till Sonny här, förväntar jag mig att han ska svara.”
”Jag gav bara en sammanfattning av läget.”
”Du var inte på platsen och vet ingenting om vad som hände.”
”Var inte löjlig nu. Min klient har redogjort för allting, så jag har en mycket komplett bild av själva händelseförloppet.”
”Och nu ska vi höra Sonny med egna ord berätta om detta händelseförlopp. Begriper du vad jag säger?”
Klingspor blängde på honom, men sa inget. Han nickade mot Sonny.
”Det var precis som han sa. Jag pratade med några polare och gav nyckeln till Challe.”
”Att Sara knappast skulle ha följt med er alla fyra hade inte med saken att göra?”
”Nä. Hon ville.”
”Vad ville hon?” sa Nina.
”Knulla. Hon ville knulla.”
Klingspor stönade lågt.
”Hur vet du det? Sa hon det till dig?”
”Jag kommer inte ihåg vem som sa vad.”
”Vänta lite nu.” Hon vände sig mot Klingspor. ”Någon sa att Sara ville ha sex med er alla fyra. Men du vet inte vem som sa det?”
”Så det kan ha varit någon annan än Sara själv?”
”Nej”, sa Klingspor, ”det kan det inte. Det var kvinnan som sa det.”
”Kan du vara tyst?” röt Hellmark så att alla i rummet ryckte till. ”Jag pratar med din klient nu.”
Klingspor korsade armarna framför kroppen och lyckades vara tyst i flera minuter.
Till slut kom Hansson fram till att det nog var Challe som sagt att kvinnan ville ha sex med dem allihop, och att det var fråga om ren administration att ta sig till lägenheten och sätta igång.
Nina antecknade. Detta stämde med vad Sara sagt. Charles Jisander var på något sätt mer pådrivande. De gick igenom händelseförloppet, men Hanssons bild var ungefär densamma som Mahmouds.
Klingspor tog inte i hand när de lämnade förhörsrummet.