Till slut var det tvunget att läcka ut. Tidningarna slog upp händelsen stort när de väl fått korn på Charles Jisander. Han var kanske inte direkt någon tyngre kändis, men han hade ju faktiskt varit i TV året innan. Så han blev plötsligt TV-stjärnan med svenska tidningsläsare. Och att hans pappa var ett någorlunda känt namn i finansbranschen gjorde självfallet det hela särskilt angeläget att följa.
Massmedia sysselsatte sig ett par dagar med att indignerat konstatera att ännu en hänsynslös gruppvåldtäkt ägt rum. Denna gång var offret en värnlös ung kvinna som blivit attackerad av inte mindre än fyra män.
En tidning rabblade upp vilka gruppvåldtäkter som anmälts på senare tid och en annan ägnade ett par artiklar åt att smula sönder kvinnans möjligheter till upprättelse. Ingen trodde på fullt allvar att lagen verkligen kunde skydda en utsatt kvinna.
En ung krönikör i Expressen skrev några krönikor som gick ut på att hennes förtroende för det svenska rättssystemet var mindre än för det i det forna Irak. Konstruerat av män för män skulle det aldrig tillvarata kvinnans rättigheter. Med emfas slog hon fast att Sara – vars namn givetvis inte figurerade i pressen – var chanslös redan från början.