När Sara var ensam i lägenheten drog hon upp värmen ännu mer. Det var närmare trettio grader i rummet, men hon kunde inte sluta frysa. Hon tänkte sova med ljuset tänt även den här natten. Hon såg på klockan. Halv åtta. Bara mata hamstern så kunde hon somna. Hon diskade och torkade av alla ytor noggrant. Tittade i kylen, såg några mjölkfläckar som hon snabbt torkade bort.
Hon gick och lade sig. Bara vila lite. Att jobba hade varit betydligt tyngre än hon trott. Normalt sett var inte jobbet i butiken slitsamt alls. Hon var stark, orkade mer än många andra. Men kroppen lydde inte. Hon förstod ju varför, men hon vägrade att acceptera det. Hon ville känna sig som vanligt. Som om hon var normal.
När hon låg på sängen kom tvivlen igen. Maris blick hade sagt allt hon behövde veta.
Hade hon lockat männen till det? Varför valde de just mig? Det fanns en massa tjejer där den kvällen, och de hade ju klarat sig. Kanske hade hon gjort fel saker, betett sig på något sätt som fått männen att reagera. Varför just hon?
Du var full, sa Mari.
Mari hade också varit full. Och hon blev inte våldtagen.
Sara försökte komma ihåg vad de pratat om, och hon mindes en del saker som kanske inte var helt lyckade. Bland annat hade hon sagt något om invandrare. Hon hade sagt något om att regimen i Syrien öst Viagra över sina soldater för att kunna sätta skräck i befolkningen när de rövade bort kvinnorna. Herregud, hur hade det uppfattats? Hur hade hon kunnat vara så dum att hon pratat om Viagra med en massa främmande män?
Hade de uppfattat henne som utmanande? Tröjan hon burit hade hon inte fått med sig från Hanssons lägenhet. Den hade inte varit särskilt lyckad, men ändå. Det var bara en tröja.
Inom henne pågick en storm. Hon slets mellan raseri mot männen och ångest för att hon låtit sig luras. Hur kunde hon vara så korkad att hon inte begrep vad de var ute efter?
Hon stirrade upp i det gulsolkiga taket medan frågorna radades upp en efter en.
Varför var hon så jävla dum?
Hon lade armen över ansiktet och bara andades. Hon hade surfat lite på nätet. Gått in på Facebook. Där såg allting ut som vanligt. Kommentarer om kvällen, hur full den eller den hade varit. Någon skrev om en annan kompis att denna hånglat med någon bakom ryggen på sin kille – vilken jävla bitch! Sara klickade snabbt bort inlägget. Det handlade inte om henne, hon hade ingen kille för tillfället. Men det kändes ändå inte bra.
Det gjorde fortfarande ont i underlivet. Hon hade provat att gå på toaletten för en stund sen och det hade svidit som om det runnit eld ur hennes inre. Det var nästan som om det blev värre. Det andra gick ännu sämre. Under några ögonblick var hon rädd att de spräckt hennes ringmuskel. Om hon struntade i att äta skulle ingenting behöva komma ut. Hon hade ändå ingen matlust. Tanken på att ha någonting i munnen gav henne kväljningar.
Hon hatade män. Aldrig mer, sa hon sig. Bakom den tunga armen förvreds ansiktet.
Aldrig mer.