Det var ett halvår sedan han pratat med mamma. När han ringde för att döva sitt dåliga samvete möttes Tom av iskyla. Mammas svar var korthuggna och rent av fientliga.
”Hur är det med Sara? Kan jag få prata med henne?”
Tystnaden som mötte honom var kompakt.
”Vad har hänt? Är det en kille?”
”Du vet alltså?” sa mamma. ”Det borde jag ha räknat ut. Jag sa till Mats att ditt dåliga inflytande skulle leda rakt i fördärvet. Nu är hon med barn också.”
Han hörde hur luren las ner på ett bord. Antagligen hade mamma tagit samtalet i hallen en trappa upp.
”Tom?” Saras röst var liten.
”Vad har hänt? Vad har du gjort nu?”
”Vänta.” Med handen för luren sa hon: ”Kan du gå härifrån?” Efter ett ögonblick var hon tillbaka. ”Du vet den där killen?”
Tom letade i minnet. Den där killen. Vilken jävla kille?
”Som jag berättade om?”
Han erinrade sig samtalet i bilen förra året, den gången hon försökt skrämma upp honom med sitt vulgära språk. Hon lät lugnare och mer sansad nu.
”Han ’bara en kille’? Är det han?”
”Typ. Ja, alltså, det hände en grej.”
Tom tryckte luren mot örat. Han kunde höra mamma skrika någonting i bakgrunden. Så slog det honom.
”Har han varit taskig mot dig?”
”Typ”, sa Sara. ”Han sa att han hade den på, men det visade sig vara fel.”
Tom häpnade över att återigen befinna sig i en diskussion om sin systers utsvävningar.
”Så nu är du på smällen? Var du full, eller hur fan kan man missa att killen inte använder gummi?”
”Ja.”
”Ja, vadå?”
”Jag var full!” skrek Sara allt vad hon kunde i luren. ”Håll käften, din satmara!” skrek hon vid sidan av luren.
Tom fick huvudvärk.
”Jag, eh, jag sa att du skulle snacka med honom.”
”Att jag skulle snacka med honom? Vad ska jag säga till honom?”
Sara tvekade, verkade leta efter orden. ”Alltså, jag vill inte vara med honom mer, men han lyssnar inte riktigt. Han kommer hit flera kvällar i veckan och vill in.”
Så pass. En liten skitstövel som tänkte sig att använda hans syster när det passade. Tom kände hur ett märkligt lugn lade sig över honom.
”Är han från stan?”
”Mmm.”
”Och vad heter den jäveln?” sa Tom och greppade en penna. Hon gav honom ett namn.
En kille har legat med hans syster, gjort henne med barn. Och nu ville han inte acceptera ett nej. Nu ville fanskapet fortsätta att göra nattliga besök och roa sig på Saras bekostnad.
Nå, tänkte Tom, det kan jag sätta stopp för.
Inom tjugo minuter satt Tom i bilen med en tandborste och sin plånbok på sätet. Planen var mycket oklar; han hade vid det här laget flyttat till Stockholm och hade tjugofem mil att köra. Tillräckligt många för att hinna lugna ner sig kunde man tro. Och det var en tanke han burit på efter händelsen.
Sanningen var den att ju närmare hemstaden han kom desto argare blev han. Han sprängde alla hastighetsbegränsningar som fanns, och inom tre timmar satt han på ett urtrist hotellrum med dammiga heltäckningsmattor och slitna gardiner. Han kastade sin obefintliga packning på den stenhårda sängen och betraktade sitt ansikte i spegeln på väggen.
Vad håller du på med?
Han ringde upp Sara.
När hon knackade på dörren till hotellrummet var hennes ansikte naket och sårbart. Tom kunde inte minnas när han senast sett Sara helt osminkad. Hon såg så barnslig ut. Så … oskuldsfull.
Han fattade hennes händer mellan sina grova nävar och såg henne i ögonen.
”Sara, det är en sak jag vill att du berättar för mig. Det är mycket viktigt.”
Hon nickade, såg upp på store Tom. Han skulle göra allting bra igen.
”Vad?”
”Vad är det som är viktigast för den här snubben?”
Hon såg på honom. En rynka uppenbarade sig mellan ögonbrynen. ”Viktigast?”
”Vad vill han sist av allt bli av med?”
Hon tänkte en stund medan hon kramade hans ena hand med sina båda.
Tom kände en konstig intimitet med henne; det kändes inte fel på något sätt – bara ovant.
”Utseendet”, sa hon. ”Han håller jämt på att fixa sitt utseende och sitt hår.” Samma sekund som hon sa det höjde hon hakan mot Tom och spärrade upp ögonen.
Han mötte hennes blick men sa ingenting.