Stödrummet i korridoren var åtta kvadratmeter stort och innehöll ett miniskrivbord, en död saintpaulia i ett fönster, fula gula väggar, en soffa i grovt brunt tyg och dammiga gamla träfåtöljer.
Wiklund hade beviljat tio minuters paus, så att Ramén skulle kunna konferera med sin klient. I rummet satt Johanna, Sara och Alex. Ramén vankade fram och tillbaka. Han lättade på slipsknuten och torkade sina svettiga händer på skjortan. ”Varför har du inte berättat det här för mig, Sara?” Hans röst var fylld av illa dolda anklagelser.
Alex betraktade honom och sa: ”Ta det lugnt nu.” Men även han var betänksam över att åklagaren inget visste. Fakta måste fram för att undvika överraskningar. Att Sara inte kunde värdera vad hon borde berätta var inte konstigt. Men Ramén skulle föreställa ett proffs på området. Han borde ha ställt fler frågor.
Sara slog armarna runt kroppen. ”Du frågade aldrig.”
”Du måste berätta sånt här för mig!” sa Ramén. ”Att du blivit gravid i grundskolan är ett allvarligt bakslag för din trovärdighet.”
”Vad spelar det för jävla roll?”
”Det duger inte att de åtalades advokater vet mer om dig än jag gör”, sa Ramén och rynkade pannan.
”Det är sju år sen. Det har ingen betydelse! Helvete, också! Sju år eller sju veckor, varför måste jag prata om det nu? Jag vill inte prata om det!” Sara viftade med händerna. ”Tror du inte att den magra skatan där ute varit med barn?”
”Jag är beredd att satsa pengar på att Helen Slättås aldrig varit gravid. Jag ser henne mer som en svart änka som biter mannen till döds efter akten. Dessutom hör det faktiskt inte hit.”
”Låt oss fokusera på fakta nu”, sa Alex. De var tvungna att komma vidare.
”Vad hände med barnet?” frågade Ramén.
”Bortadopterat.”
”Inte abort?” Han drog handen genom håret. ”Varför inte?”
”Nej”, sa Sara surt. ”Min mamma tvingade mig att behålla det. Sa att det skulle lära mig läxan.”
Alex reagerade på hennes svar. Ännu en förälder som – möjligen i all välmening – tvingade på en ung människa sina egna värderingar. Likheten med Nicoles fall var påtaglig.
Frågan var – vem litade Sara på numera?