Sportlovet passerade lika omärkligt som julen gjort. Den fjärde rättegångsdagen började sällsynt bedrövligt. Himlen hängde strax över hustaken och våren var en evighet bort. När Ramén satte sig tillrätta i salen hade han sovit illa, riktigt illa. Han hade haft en dålig morgon. Barnen var sjuka och bilen hade inte velat starta. Han längtade redan tillbaka till sängen, och då var klockan inte tio ens.
Dag fyra tog sin början, och redan från start blev det uppenbart för alla närvarande att vallen var bruten. Efter att Slättås visat vägen kom de andra advokaterna och marscherade rakt igenom Saras liv utan att ta hänsyn till vilka sår de tillfogade henne.
”Sara, kan du berätta om dina sexvanor?” inledde advokat Nilson.
Sara hade bestämt sig under natten: hon skulle hålla emot allt vad hon kunde tills hon fick en tillrättavisning av domaren eller bröt ihop – vilket som nu skulle inträffa först. Hon hade bestämt sig för att slåss med allt hon hade. De kunde dra åt helvete allihop.
”Verkligen inte”, svarade Sara och tvingade sig att inte snegla på varken Alex eller Ramén. Alex hade sett väldigt bestämd ut när de möttes för en stund sedan. Och han hade gett henne ett rejält peptalk. Hon hade bestämt sig att följa Alex råd att vara konsekvent, men inte riktigt som han tänkt. Hon tänkte nämligen vägra svara på vissa frågor. Och där tänkte hon vara mycket konsekvent.
”Jag tror det är bäst om du gör det”, sa advokat Nilson med ett leende.
”Jag avböjer, tack så mycket.”
Ramén harklade sig och skulle säga någonting.
”Du bör svara på advokatens frågor”, sa ordförande Wiklund. Han gjorde någonting med sitt ansikte som antagligen skulle föreställa ett leende. ”Det är ett gott syfte”, lade han till.
”Gott syfte? Ingen frågade om deras sexvanor?” Sara pekade på de åtalade.
”Låt mig säga så här”, sa Nilson, ” jag har uppgifter som tyder på att du har erfarenheter av vissa aktiviteter, och jag vill nu ge dig chansen att rentvå dig från dessa.”
”Sara, vi har pratat om det här”, sa Ramén lågt för att inte Nilson skulle höra. ”Han vet nåt. Försök att svara så gott du kan.” Han klappade henne på handen men hon drog snabbt undan den, öppet fientligt. Nu kom huvudvärken smygande i alla fall. Hon behövde vatten.
Den kvinnliga nämndemannen tittade oroligt först på åklagaren, därefter ordföranden. Tillbaka till åklagaren. Vad höll egentligen på att hända?
Alex viskade i hennes öra. ”Om det inte känns bra att svara: vägra. Det är helt okej. Du behöver inte svara.”
Hon vände sig mot honom. Ögonen var stora. Hon nickade sakta.
När miste du oskulden? Berätta om dina kläder en gång till!
Kysste du någon av männen den där kvällen? Med stängd mun? Öppen? Varför skrek du inte högre? Borde du inte ha gjort mer motstånd? Berätta om hur du fick det där blåmärket på ena blygdläppen? Hur mycket blödde du ur analöppningen? Tycker du föresten om analsex?
”Jag tror vi tar en paus här”, sa Göran Wiklund när Sara hur mycket hon än kämpade inte kunde hålla tårarna tillbaka. Han tittade på henne med en min som var nästan mänsklig.
Under pausen sa Alex: ”Lyssna på mig. Ingenting av det de håller på med spelar någon roll. Det handlar inte om dig utan om desperata försök att trasa sönder det här målet.”
”Det gör ont att lyssna på.”
”Jag förstår det. Men du är tuffare än han. Det är för att han är en advokat utan plan, utan egna argument som han gör så där. Han har ingenting att komma med. Titta på honom. Medelålders, småfet, en fullkomlig nolla. Det är nästan synd om honom.”
Sara stirrade på Nilson. ”Jag behöver inte bry mig om honom.”
”Definitivt inte. När du känner att det blir för tufft – andas in och höj hakan. Stirra honom i ögonen. Vik inte ner blicken.”
Pausen var snabbt över. Snart var det igång igen.
”Jag har ett par frågor till”, sa Nilson.
”Vad vill du veta?” sa Sara och höll huvudet så högt hon kunde. Hennes ansikte var en studie i kval, men hon tänkte visa att hon var mer tjockhudad än någon i salen trott. Tårarna var lika mycket ett uttryck för ilska som någonting annat.
”Tja, till exempel hur många män du haft det senaste året”, sa Nilson.
”Hur många män har du haft?” sa hon mellan tänderna.
”Du underlättar inte precis det här”, sa Nilson glatt.
”Inte du heller. Tre stycken. Om man räknar förra året. Nöjd?”
Nilson bläddrade i sina papper som om nästa fråga stod där. ”Hur ofta har du haft sex med flera män samtidigt?”
”VAD?”
”Hur ofta har du haft sex med fler än en man på samma gång?”
”Jag hörde! Nej!”
”Känner du en man som heter Stefan Lindgren?” sa Nilson.
”Nej. Jo. Jag vet inte. Kanske.”
”Känner du en som heter Nico Portos?”
Sara höjde blicken igen. ”Ja.”
”Dessa båda herrar hävdar att de hade sex med dig i januari förra året. Samtidigt.” Nilson justerade sina glasögon. De övriga ombuden antecknade flitigt allt som hände.
”Det där var ingen fråga”, sa Sara.
”Du sa nyss att det aldrig hänt att du haft sex med flera män samtidigt.”
”Men ge dig!”