Casey Neistat (TW/IG: @CaseyNeistat, Youtube.com/caseyneistat) är en filmskapare och Youtuber från New York. Casey rymde hemifrån som 15-åring och fick sitt första barn när han var 17. Han gick på socialbidrag för att få gratis mjölk och blöjor och bad aldrig sina föräldrar om pengar igen.
Hans filmer på nätet har under de senaste fem åren visats nästan 300 miljoner gånger. Han är manusförfattare, regissör, redaktör och huvudrollsinnehavare i serien The Neistat Brothers på HBO och tilldelades John Cassavetes-priset på Independent Spirits Awards 2011 för filmen Daddy Longlegs. Hans verk består i första hand av en rad kortfilmer som han uteslutande publicerat på internet, däribland regelbundna bidrag till New York Times kritikerrosade serie Op-Docs. Han är dessutom grundare av Beme, en startup med målet att göra det busenkelt att skapa och dela filmer.
KRAFTDJUR: slädhund
»Jag brukar alltid säga att jag har lärt mig allt om hur affärer och livet fungerar genom att studera andra världskriget.«
Bortsett från Malcolm X självbiografi är Caseys favoritbok The Second World War av John Keegan. Den tegelstenen har han läst tre gånger från pärm till pärm. Han minns hur han kom till jobbet och fick problem för att han var så trött efter att ha suttit uppe hela natten och läst boken.
Caseys favoritfilm är The Life and Death of Colonel Blimp, som spelades in under andra världskriget. Wes Anderson har studerat den noga. Mycket av den stil som han har gjort till sin syns i den filmen.
Little Dieter Needs to Fly av Werner Herzog är Caseys favoritdokumentär. Filmen spelades in 1997 och handlar om en amerikansk stridspilot i Vietnam som blir nedskjuten under sitt allra första uppdrag och hålls som krigsfånge i ett antal år. Den här dokumentärfilmen kommer att knocka dig. Om du någon gång har en dålig dag (eller tror att du har det svårt), titta på den här filmen, så kommer du att inse vad det innebär att överleva. (Se Jocko Willink, III.)
Casey gjorde kortfilmen Bike Lanes 2011, och det blev hans första virala succé. Han blev bötfälld av en polis i New York för att ha cyklat utanför cykelfilen, vilket egentligen inte är någon förseelse. I stället för att gå till rätten och bestrida böteslappen på 50 dollar – och därmed slösa bort halva dagen – riktade Casey sin ilska åt ett annat håll och gjorde en film som uttryckte hans frustration på ett intelligent sätt.
Casey börjar filmen med att gör precis som polisen har sagt till honom: på grund av lag och säkerhet måste han hålla sig i cykelfilen vad som än händer. Casey fortsätter med att cykla runt i New York och krocka med allt som finns i cykelfilen och som förhindrar människor att följa denna regel. Filmens stora final är när Casey brakar in i en polisbil, som faktiskt hade parkerat mitt i cykelfilen.
Filmen blev kolossalt viral och sågs omkring 5 miljoner gånger första dagen. Det gick så långt att borgmästare Bloomberg måste besvara en fråga om filmen under en presskonferens. När du tvivlar om vad som ska bli ditt nästa kreativa projekt, följ din ilska (se Whitney Cummings, III, och James Altucher, s. 104).
Make It Count, Caseys mest populära Youtube-video någonsin, har nästan 20 miljoner visningar. Utlösande faktor: År 2011 hade han en framgångsrik reklamkarriär, men han var extremt uttråkad. Han var mitt uppe i ett avtal om tre reklamfilmer för Nike: »De första två filmerna var helhjärtade och vad man kunde förvänta sig. Jag hade idrottsgiganter i 100-miljonersklassen i dem. De blev väldigt väl mottagna. Det var otroligt kul att göra dem. Men när det blev dags att göra den tredje filmen var jag verkligen utbränd.
I sista sekunden ringde jag min redaktör och sa: ›Du, ska vi strunta i den här reklamfilmen? Vi gör en grej som jag alltid velat göra i stället: Vi tar hela produktionsbudgeten och reser runt i världen tills pengarna tar slut, och så filmar vi det. Vi gör en film om det.‹ Och han svarade: ›Du är galen, men visst.‹«
Filmen Make It Count öppnar faktiskt med en rullande text där det står: »Nike bad mig göra en film om vad som menas med att göra något betydelsefullt. I stället för att spela in deras film har jag spenderat hela budgeten på att resa runt i världen med min vän Max. Vi fortsatte resa tills pengarna var slut. Det tog tio dagar.« De hann med 15 länder.
Make It Count blev en film om att jaga det som betyder något för en, vilket skulle vara kampanjens budskap och poäng från början. Make It Count blev så småningom Nikes mest sedda video på internet under flera år.
TF: Hur kan man få bucketlistdrömmarna att betala sig själva genom att dela dem? Det är i praktiken det jag har byggt hela min karriär på sedan 2004. Det är inspirerat av Benjamin Franklins utmärkta råd: »Om du inte vill bli bortglömd i samma stund som du dör och förmultnar, skriv antingen saker värda att läsa eller gör saker värda att skriva om.«
Caseys prenumerantsiffror och framgångar på Youtube fick sig en rejäl skjuts framåt när han på sin 34-årsdag beslutade sig för att börja vlogga (videoblogga) dagligen. Shay Carl (III) var med om samma sak.
»Man inser att man aldrig kommer att vara den snyggaste i rummet. Man kommer aldrig att vara den smartaste. Aldrig den mest välutbildade eller kunnige. På de nivåerna kan man aldrig konkurrera. Men vad man alltid kan konkurrera med – den genuint jämlika aspekten av framgång – är hårt arbete. Man kan alltid jobba hårdare än de andra.«
Casey lever som han lär. Han går upp halv fem på morgonen, sju dagar i veckan, och börjar dagen med att redigera gårdagens vlogg.
Redigeringen blir vanligtvis klar mellan 06:30 och 07:30.
Kl 07:00–07:45 ägnas åt att bearbeta, ladda upp och utforma videon.
Videon sänds live exakt klockan 08:00 på morgonen, varje dag i veckan.
Efter klockan 8 ägnar Casey sig åt träning, oftast löpning (10–20 kilometer) eller träning på gymmet. Han gillar att lyssna på Johnny Famous låtlista på Spotify.
Han anländer till kontoret 09:30 efter träningen. Han jobbar på kontoret hela dagen och försöker komma därifrån 18:30 för att hinna hem och bada sitt barn. Sedan umgås han med sin fru i ungefär en timme innan hon går och lägger sig omkring 21:00.
När hans fru har gått och lagt sig sätter han sig ner och redigerar tills han slocknar över datorn, vanligen runt 01.00. Casey sover för det mesta på soffan till 04:30, sedan börjar proceduren om på nytt.
»Min farmor. Hon dog när hon var 92. Hon är min idol, min musa, mitt allt. Hon började steppa när hon var sex. Hon var liten och tjock och hennes föräldrar ville att hon gjorde något för att gå ner i vikt, så hon började steppa – och älskade det. Hon fick sin passion vid sex års ålder och slutade inte steppa förrän dagen innan hon dog som 92-åring. Hon dog en måndagsmorgon, och det första vi blev tvungna att göra var att ringa hennes hundra elever för att berätta att hon inte skulle komma till lektionen den morgonen.
Vad är det ultimata måttet på framgång? Enligt mig är det inte hur mycket tid man ägnar åt att göra det man älskar. Det är hur lite tid man ägnar åt att göra det man hatar. Och denna kvinna ägnade hela dagarna i hela sitt liv åt att göra det hon älskade.«