”Vi har var och en säg 20–30 smärtpunkter
i våra liv som alla kan förstå sig på.
Det jag egentligen försöker göra är att
skriva om dem, sedan försöker jag
skriva om hur jag har försökt att
återhämta mig från dem.”
James Altucher (TW: @jaltucher, jamesaltucher.com) är en amerikansk hedgefondförvaltare, entreprenör och succéförfattare. Han har grundat eller varit med och grundat fler än 20 företag, däribland Reset och Stockpickr. 17 av dem har gått i konkurs, på tre av dem har han tjänat tiotals miljoner. Han har skrivit 17 böcker, inklusive The Power of No. Jag har aldrig sett någon bygga upp en stor, hängiven läsekrets snabbare än James.
KRAFTDJUR: mus
TF: Jag tycker att citatet på föregående sida förklarar varför James gick från okänd till att ha miljontals läsare på kortare tid än de flesta författare skaffar sig tusen läsare. James specialiserade sig på att utforska sin egen smärta och rädsla och visar ljuset i slutet av tunneln utan att ignorera mörkret i mitten. Det är befriande i en värld fylld av hurtfriska »gurus« i positivt tänkande med krystade leenden och high-fives.
Några av mina mest populära blogginlägg sedan 2007 har varit de minst tidsödande men samtidigt de mest besvärliga. För att frambringa dem brukar jag ställa mig själv frågan: »Vad är det jag skäms över att jag har problem med? Och vad gör jag åt saken?«
James rekommenderar vanan att skriva ner tio idéer varje morgon i ett servitörsblock eller en pytteliten anteckningsbok. Den övningen avser att bygga din »idémuskel« och ditt självförtroende när det gäller att vara kreativ på beställning, så regelbunden övning är viktigare än ämnena i sig:
»Men om [du] bara inte kan komma på tio idéer då? Här kommer det magiska knepet: Om du inte kan komma på tio idéer, kom på tjugo… Du sätter för stor press på dig själv. Perfektionism är idémuskelns FIENDE… det är din hjärna som försöker skydda dig från att göra dig illa, från att komma på en idé som är genant och korkad och som skulle kunna orsaka smärta. Sättet att stänga av [detta] är att tvinga [hjärnan] att komma på dåliga idéer.
Låt säga att du har skrivit ner fem bokidéer, och de är rätt bra allihop. Men nu har du kört fast… Tja, låt oss komma på några dåliga idéer. Här är en: Dorothy och Trollkarlen från Wall Street. Dorothy fångas av en orkan i Kansas och landar precis i hörnet Broadway och Wall Street i New York och måste ta sig längs hela Wall Street för att hitta ›Trollkarlen från Wall Street‹ (Goldman Sachs vd Lloyd Blankfein) för att kunna ta sig hem till Kansas. I stället erbjuder han henne ett jobb som högfrekvenstrader. Vilken dålig idé! Okej, gå nu vidare till de återstående 15 idéerna.
[Sedan] delar jag upp mitt papper i två kolumner. I ena kolumnen har jag listan över idéer. I den andra kolumnen är listan över FÖRSTA STEG. Kom ihåg det: bara det första steget. För du har ingen aning om vart det första steget kommer att leda dig. Ett av mina favoritexempel: Richard Branson gillade inte servicen på flygbolagen han reste med, så han fick en idé: ›Jag ska starta ett eget flygbolag.‹ Hur i helsike kan en tidningsförläggare starta ett flygbolag från grunden utan några pengar? Första steget: Han ringde Boeing och kollade om de hade något flygplan han kunde leasa. Ingen idé är så stor att du inte kan ta första steget. Om det första steget verkar för svårt, gör det enklare. Och oroa dig återigen inte för att idén är dålig. Det här är bara övning.«
TF: Om du inte kommer på tio bra idéer, kom på tjugo. Det mantrat har visat sig mycket värdefullt. För ungefär ett år sedan spånade jag på en lista över »de galnaste grejerna jag skulle kunna göra« medan jag satt på en Wired-konferens och lyssnade på okonventionella tänkare som ikonfotografen Platon. Efter några punkter (till exempel »ge bort alla mina pengar«, »sälja allt jag äger« och »vara helt frånkopplad i ett halvår«) körde jag fast. Helt i James anda beslöt jag mig därför att sänka ribban och balla ur. Det landade på »dålig idé«-territorium rätt snabbt, rent av till »hugga av bägge fötterna« (WTF?). Men listan växte och växte, och en punkt på den var »ta en startupsemester på obestämd tid«, vilket visade sig bli en av de senaste fem årens bästa idéer. (se s. 241 för mer om detta).
Inte alla James idéer har med affärer att göra. Det är faktiskt få som har det. Han utvecklar detta: »Det är svårt att komma på över 3.000 affärsidéer per år. I bästa fall kommer jag på några stycken. Det viktiga är att man har kul medan man gör det, annars gör man det inte.«
Med hans ord, men komprimerat av utrymmesskäl, kommer här några exempel på typen av listor som James gör:
10 gamla idéer som jag kan omforma till nya
10 fåniga saker som jag kan uppfinna (till exempel smarttoaletten)
10 böcker som jag kan skriva (Välj-själv-guiden till en alternativ utbildning etc.)
10 affärsidéer för Google/Amazon/Twitter etc.
10 personer som jag kan skicka idéer till
10 podcastidéer eller videor som jag kan spela in (till exempel Lunch med James, en videopodcast där jag bara äter lunch med folk över Skype medan vi chattar)
10 branscher där jag kan göra mig av med mellanhänderna
10 saker som jag inte håller med om som alla andra betraktar som religion (college, husägande, rösta, läkare etc.)
10 sätt att ta gamla inlägg jag skrivit och göra böcker av dem
10 människor jag vill bli vän med (sedan klura ut det första steget för att ta kontakt med dem)
10 saker jag lärde mig igår
10 saker jag kan göra annorlunda I dag
10 sätt att spara tid
10 saker jag lärde mig av x, där x är någon jag pratat med nyligen eller läst en bok av eller om. Jag har skrivit sådana inlägg om Beatles, Mick Jagger, Steve Jobs, Charles Bukowski, Dalai lama, Stålmannen, Freakonomics etc.
10 saker som jag är intresserad av att bli bättre på (och sedan 10 sätt att bli bättre på var och en av dem)
10 saker som jag var intresserad av när jag var liten och som skulle vara kul att utforska nu. (Som att jag kanske kan skriva den där serien om Doctor Stranges son som jag alltid har funderat på. Och nu behöver jag 10 idéer till intrigen.)
10 sätt att försöka lösa ett problem som jag har. (Det har räddat mig otaliga gånger mot skattemyndigheten. Tyvärr är trafikmyndigheten oemottaglig för mina superkrafter.)
»De säger mer eller mindre till en: ›Leta upp det som skrämmer folk mest och skriv om det.‹… På tidningen är varje dag som Halloween. Jag undviker nyhetstidningar.« TF: Många produktiva personer gör samma sak, exempelvis Nassim Taleb.
»Jag ger inga förklaringar längre, och jag hejdar mig när jag påbörjar förklaringar som: ›Åh jag är ledsen, jag kan inte komma. Jag har en läkartid den dagen. Jag är verkligen sjuk. Jag bröt benet i helgen‹, eller något liknande. Jag säger bara: ›Jag kan inte komma. Hoppas allt är bra.‹«
»Glöm syftet. Det är okej att vara lycklig utan. Sökandet efter ett enskilt syfte har förstört många liv.«