När jag lämnar hotellet är klockan fyra på eftermiddagen, och min lunchrast har blivit väldigt lång, men jag har ringt till kontoret och meddelat att jag kommer att sitta i möte med en klient resten av dagen och inte dyker upp igen förrän i morgon bitti. Så när jag kommer hem har jag fortfarande en timme eller två på mig innan Mark kliver in genom dörren.
Jag är uppfylld av dig, av din kropp, men särskilt av din historia, på ett annat sätt än första gången vi älskade. Du är fortfarande min läromästare, och jag är en hopplös novis, men du har fått nyanser och ett djup som bara förstärker min längtan. Jag har fått en glimt av den du är, och det gör mig livrädd, inte därför att älskog är din mission och din passion utan därför att jag är rädd för att falla för dig, falla fatalt och ohjälpligt, jag känner på mig att du behöver helas, och jag vill gärna hela dig. Du är fortfarande okänd mark, men jag har fått höra brottstycken av din historia, och ditt ansikte avslöjar sådant som du kanske skulle vilja dölja. Det är som om din gåta blir djupare, mer svårbegriplig, och din historia bara öppnar nya sprickor som driver mig ännu starkare framåt. Jag har blint följt mina lustar, och det var den vägen jag fick anvisad, men tänk om det växer fram starka känslor ur vår lilla lek, vårt alltigenom köttsliga projekt? Var det detta som var meningen, är det så det ska vara? Jag vet inte, mina känslor är en karusell som för mig runt, fortare och fortare, jag kan inte stiga av, och jag är vimmelkantig, förvirrad och lycklig. Allt snurrar bara ännu fortare när jag får ett sms från dig där det står:
»Möt mig i morgon kl. 16 utanför Illum på Pilestræde.«
Vilken provocerande arrogans. Tror du att jag lyder din minsta vink? Ja, det gör jag. Det pirrar i magen vid tanken på att någon jag känner ska få syn på oss ute på stan, men jag kan gå på vattnet, klara av hela världen, och det hindret blir mitt minsta bekymmer.
Jag skriver tillbaka:
»Okej. Puss. B.«
Det är vågat att skicka dig en puss. Det är ett stilbrott, och jag lever farligt. Men jag kan inte låta bli. Jag måste visa dig, om än diskret, att du har nått djupare in i mig, att vi befinner oss i ett nytt skede.
Ett ögonblick senare får jag ytterligare ett sms från dig, där det bara står:
»Puss.«
Jag skulle vilja spara ditt ord i min telefon, men jag är som sagt redan erfaren i bedrägeriets konst, så jag raderar båda dina meddelanden och sparar din kyss tätt intill mitt hjärta, där den hör hemma.
Kvällen med Mark avlöper som alltid – planenligt, är jag frestad att säga. Vid ett tillfälle lyckas jag flika in i vår sparsamma konversation att jag ska arbeta över i morgon och antagligen kommer hem rätt sent. Mark noterar det. Sedan är det avklarat. Det gick hur lätt som helst. De små vita lögnerna duger inte längre, nu är jag ute på djupt vatten, den medvetna lögnen är min vän och bundsförvant, jag är beräknande av bara fan, men det bekommer mig inte, för jag är villig att göra allt för ännu en dag med dig.
För att säga som det är ser jag i dag inte ut som det jag är, nämligen en älskarinna på väg att träffa sin älskare. I morse var Mark hemma, och jag är inte övermodig, så jag bröt inte mot våra rutiner, jag klädde mig anständigt, som alltid, som han känner mig, men gick ändå ut genom dörren med ett par extra trosor i väskan och en matchande behå. Jag har bytt om på kontoret, och eftersom min dag har varit fullspäckad hade jag en kvart på mig att koncentrera mig på min makeup, det var allt.
När jag kommer gående på Strøget från kontoret, som ligger i den dyra änden, det säger sig självt, ser jag dig i hörnet, med ryggen till, och det gläder mig att fånga dig i ett obevakat ögonblick, jag ska njuta av dig, och jag måste uppbåda allt mitt mod för att vara här i verkligheten med dig. Du har en poplinrock på dig, och ditt mörka hår ligger oklanderligt, men din långa, bakåtstrukna lugg lyfts som hastigast av vinden som sveper längs gatan. När jag närmar mig har du fortfarande inte vänt dig om, och du reagerar inte förrän jag snuddar vid din axel med handen. Då vänder du dig om och träffar mig rakt i mellangärdet med de där ögonen, det där leendet och hela det som är du och som jag nyss har börjat lära känna.
»Hej«, säger du. »Hej, snygging.« Det är ditt sesam och det vänliga ord jag helst vill höra.
Du kysser mig på munnen och håller kvar läpparna någon sekund för länge, som bara älskande gör. Vi är spioner i kärlekens hus, och ingen känner till vår hemlighet.
»Kom«, säger du sedan, »vi ska ut och shoppa.«
Sedan tar du min hand medan du ser på mig med okynnig blick, och jag följer dig gatan fram. Jag är stolt över att bli sedd tillsammans med dig, men jag vill inte bli sedd, och jag tar på mig mina solglasögon, som om de skyddar mig mot allt, nyfikna blickar, gamla bekanta, den stora, stygga världen.
Fast vi ska inte gå långt. Bara ett litet stycke bort på gatan hinner jag nätt och jämnt se ett skyltfönster med två skyltdockor iförda utmanande underkläder innan du drar in mig genom dörren till Agent Provocateur, greppar om min nacke och kysser mig djupt. På det sättet står vi ett ögonblick, och jag svävar i väg med de jagande molnen uppe i det blå. Vi sliter oss loss och går in, hand i hand.
Jag har inte varit här förut. Jag har gått förbi flera gånger, men det är länge sedan jag klädde upp mig för min man, och vad ska man med underkläder till om det inte är för någons skull? Men nu har jag dig, och du ska klä mig i spetsar, höfthållare, florstunna trosor och behåar som lyfter min byst ända in i din hämningslösa lust.
Stämningen är som i en budoar, en smal gång sparsamt upplyst av varmt, glödande ljus som sveper in oss i begär, en grotta av östrogen doserat för den manliga lusten. Inte en själ syns till, men det förstärker bara min känsla av att befinna mig i lastens håla, en trång, prövningarnas passage före lustens innersta rum. Du står bakom mig, med armarna om mig, och vi tittar på glasmontrarna som visar upp illustrerade erotiska böcker, enstaka intima plagg och erotiska accessoarer. Du visar mig montern med nipple pasties, små runda plattor med paljetter och tofsar avsedda att nödtorftigt dölja spända, blodfyllda bröstvårtor. Ur mörkret kommer en kvinna emot oss, hon är elegant klädd, men erotiken är hennes handelsvara, och under en kort sekund får jag för mig att hon är en dyr kurtisan som är här för vår skull. Hon ler bakom den perfekta makeupen, du hälsar, och jag tror mig kunna skymta ett igenkännande i hennes ögon och i dina, men det förvånar mig inte, du är lustens sändebud på jorden, och självklart är du en lika uppskattad kund här som överallt där begäret är till salu. Den här unga kvinnan är vacker som en hetär, och jag åtrår henne, jag blir våt, och tanken på att du kanske har knullat henne fyller mig med lust, och i en glimt ser jag framför mig din kuk i hennes mun, hennes kyliga, glanslösa ögon som ser in i dina en kort sekund innan hon sänker blicken och låter läpparna glida ner över din resta lem. Du anar min oro och lust, du har säkert väntat dig den, för du ger mig en lätt kram, och jag uppfattar leendet i mungipan, det allestädes närvarande, insiktsfulla leende som du excellerar i och som är ett tecken på att du tar din uppfostrarroll på allvar.
Vi går uppför spiraltrappan till övervåningen, det är här underkläderna finns, och vi ska titta, vi ska vidröra, och jag ska iföra mig syndens klädnad, det är din plan, föreställer jag mig, och jag kan se på dig att det är så det är. Väggen kantas av skåp med låda efter låda med vacker ornamentik i sensuella slingor, och vi öppnar dem, en efter en, och vi rör vid minimala klädesplagg i svart, rött och vitt, vi låter fingrarna glida över sirligt knypplade spetsar, påsydda rosetter, små spännen i korsetter och genomskinligt tyg. Tillsammans hittar vi det vi behöver.
»Gå in och byt om«, säger du till mig, »och säg till när du är färdig.«
Jag går in i en provhytt och drar för det tunga draperiet så att jag är skyddad från andras blickar. När jag drar ner kjolen över höfterna och låter den falla till golvet kan jag skymta den våta fläcken i mina trosor. Jag drar blusen över huvudet, hakar av behån, vickar mig ur trosorna och står naken framför spegeln. Jag rör hastigt vid mina bröstvårtor, kan inte låta bli, för de vill bli berörda, och de sänder ilningar genom hela min kropp och ner i mitt sköte, och jag tänker på den vackra, otillgängliga expediten och på dig, och jag fortsätter att betrakta mig själv i spegeln medan jag tar på mig underkläderna, plagg för plagg. När jag är färdig snurrar jag runt ett varv, och jag är nöjd med resultatet. De svarta silkesstrumporna smyger sig upp längs mina ben och slutar precis där min hud blir len, de skyler mig men skyler mig inte, de antyder och visar vägen. Jag har knäppt höfthållarens strumpeband, och utanpå sitter de svarta, lätt genomskinliga trosorna där man kan ana konturerna av mina blygdläppar. Utstyrseln framhäver min kropps kurvor, jag snurrar runt, och höfthållarens strumpeband följer min rundade bakdel i en sensuell kurva över höfterna, och däremellan en bit bar, inbjudande hud åt dig. Behån är precis ett nummer för liten, och mina tunga bröst är nära att välla ut över kanten som ett ymnighetshorn av frikostig kvinnlighet. Framtill på trosorna, höfthållaren och behån, alla i syndens svarta färg, sitter en liten rosa fjäril. Tillsammans bildar de en linje som går upp igenom mig, från skötet till den putande urringningen. Den designern visste vad hon gjorde, och jag känner mig sexig, och jag blir kåt vid tanken på att visa upp mig för dig.
Jag kliver i mina högklackade sandaletter, drar draperiet lite åt sidan och kikar ut. Du står där, nästan rakt framför mig, du ser spänd ut, och du kommer emot mig och går in i hytten. Tillsammans står vi framför spegeln, och du vrider mig runt, och vi ser på varandra med lätt förvrängda anletsdrag i spegelns prisma. »Låt mig se på dig«, säger du, och jag poserar för dig, jag är din lilla godsak som du ska njuta av, jag använder de billigaste knepen för att egga dig, jag böjer mig lite framåt medan jag skjuter fram bysten, jag trutar med munnen och drar med ett finger över läpparna medan jag ser utmanande på dig. Jag håller på att lära mig, och du måste vara stolt över mig. Jag vänder mig med ryggen mot dig och vickar på rumpan, och du kan inte låta bli att röra vid mig, men jag slinker undan, jag vill ha dig, jag vill känna din kuk, men inte nu, nej, vi måste vänta, vänta en stund till.
»Wow«, säger du innan jag tar på mig kläderna ovanpå våra nya inköp. Dina ögon är som glas, din kuk spänner mot byxorna, men du måste skärpa dig, för så lätt får det inte vara.
När vi ska betala får vi hjälp av en annan expedit. Du säger till henne att din fru har velat behålla sina nyinköpta underkläder på, och vi har med oss ett identiskt set med prislappar så att allt kan gå regelrätt till och du kan betala för våra varor, och nej tack, vi har alltså ingenting som ska slås in.
Men detta är bara första anhalten på vår odyssé, och vi följs åt genom stadens gator och små gränder, vi går var för sig, för visserligen är jag kåt och vill ha dig, men jag vill inte bli avslöjad, du är och förblir min hemlighet, och så ska det fortsätta ett tag till.
Vi säger inte mycket till varandra.
Inne på en sidogata drar du med mig in i en ny butik. Jag vet ju inte vad du har tänkt dig, så jag hinner inte uppfatta vad som händer förrän vi plötsligt går uppför några trappsteg och in genom dörren. Du tar min hand och leder mig genom butiken, här doftar rökelse, mina sinnen är försvagade av åtrå, så jag uppfattar inte mycket omkring mig, och när vi tar ett par steg ner till en trappavsats möts jag av en helt annan, direkt sexualitet än hos Agent Provocateur. Lokalen är målad i mörka, röda färger, och framför mig står skyltdockor med bindlar för ögonen och händerna låsta i handfängsel av plysch. »Har du varit på Lust förut?« frågar du men vet tydligen redan svaret, för du nickar och leder mig ännu djupare in. Här är vi inte ensamma, det pågår en livlig kommers bland montrar och skyltningar, där dildos i långa rader oblygt reser sig mot skyn. Tre mycket unga kvinnor står och småpratar medan en av dem glider med fingrarna över en stor, svart designerdildo, och de diskuterar för- och nackdelar med dess vibrationer som är tänkta att imitera kroppens verkliga puls. Du skrattar när du ser mitt perplexa ansiktsuttryck men säger lugnande att jag bara ska slappna av, det är fullkomligt normalt, det är så det är nuförtiden, lusten har flyttat ända in i herr och fru Danmarks dubbelsäng, och sexshopping är det nya svart. Inte i min värld, men jag tror dig på ditt ord, och du går målmedvetet fram till en hylla och tar upp ett föremål. Det är en oval ring, klädd med svart gummi och med en insida av metall. Det första jag kommer att tänka på är en servettring, och jag fnissar vid tanken på att man kan ta flickan från Strandvejen men inte Strandvejen ur flickan. Hur hopplöst det än kan låta i dina öron talar jag om det för dig, och du skrattar med mig och säger att då ska det bli dig ett så mycket större nöje att visa mig hur man använder den. Men nu får det räcka. Ingen mer shopping i dag. Vi har viktigare saker som väntar, och nu ska vi bege oss till vårt kärleksnäste.
När vi passerar receptionen på Sankt Petri nickar portieren åt dig, hälsar och säger välkommen, som om ni är gamla bekanta, och jag känner ett hastigt styng av svartsjuka, för du är en världsman och en libertin, och det kan mycket väl hända att du inte vill vara som din pappa, men du brås på honom även om du inte vill kännas vid det, och jag vill inte dela dig med hela världen, jag vill att du ska vara min. Men det är bara ett kort ögonblick. För jag håller på att spricka av kåthet, och nu står vi i hissen, där har vi stått förut, och precis som förra gången skjuter jag fram rumpan mot dig, och precis som förra gången är mina trosor våta, men du behöver inte ge några order den här gången, för jag vet vad du vill, och jag vet vad jag själv vill, och vi snubblar ut i korridoren och in i rum 512.
Och här är det inte tal om några finesser. Du sliter av dig slipsen och skjortan, är nära att ramla omkull när du ska dra av byxorna, du tar ett hårt grepp om mina bröst, och en knapp ryker när jag kränger av mig blusen. Jag ställer mig på knä i sängen, svankar med ryggen, och höfthållarens strumpeband stramar mot min nakna, upphettade hud när du drar ner trosorna över skinkorna på mig, och du tränger upp i mig, lutar dig fram över mig så att jag känner din varma hud mot min rygg, du knullar mig hårt, med ena handen tar du stöd mot sängen medan du håller för min mun med den andra, och jag vill skrika men kan inte, för du har två fingrar i min mun, och jag biter i dem, och du håller hårdare om min mun, och sedan kommer vi, i vågor som sköljer synkront genom oss.
Efteråt rullar vi försiktigt över på sidan. Du har kvar din kuk inuti mig, men jag känner hur den drar sig undan och in i sig själv. Jag kramar lätt om den för att den ska stanna i mig ett litet tag till. Så ligger vi en stund. Du med ena armen om min midja, jag med huvudet vilande på din andra arm, mitt hår är tovigt och breder ut sig över kudden. Vi är närmare varandra än någonsin förr, men utan att jag kan förklara det genomfars jag plötsligt av en kall skräck. Ögonblicket efteråt är jag tillbaka hos dig. Du biter mjukt i min hals med läpparna och viskar, alldeles intill mitt öra:
»Benedicta. Jag tror att jag håller på att bli förälskad i dig.«
Det är första gången du säger mitt namn.