Minnet är bra underligt. Långt efter det att katastrofen nått sin tragiska final och före sin död i fångenskapen kunde han ännu med stor skärpa minnas den märkliga episoden med hermelinen.

Den hände på det tredje dygnet, en kvav och het högsommardag utan skugga. Grå av trötthet, retlig och plågad av diarré och av den tunga värmen letade han efter en plats att stjäla sig sömn och svalka. Någon som hörde hans klagan och såg det usla skick han befann sig i ställde upp ett improviserat skydd mot solen. Invid en liten vagn lades en kappa över stänger som man tagit från ett par standar. Tacksam tog han av sig rock och väst, på marken breddes några andra plagg ut, huvudkudden bestod av hatten och en hopvikt kappa.

Han hade bara legat en kort stund då han kände något obehagligt: något rörde sig under hans huvud. Skrämd satte han sig upp, det kunde ju vara en orm eller något annat farligt oknytt. En noggrann inspektion av kappan vid huvudgärden gav dock inget. Mannen slöt sig till att han själv orsakat rörelsen och lade sig åter ned. En liten stund förrann. Återigen kändes så en rörelse under huvudet, denna gång starkare. Han sprang upp och lyfte sakta på kappan. Där, i hatten pekade huvudet av en hermelin fram, ett huvud som snabbt drogs tillbaka. Mannen grep raskt tag i hattkrämpens bägge ändar, djuret var fångat. Några som stod intill ropades fram, och han visade hur han i hatten fångat en livs levande hermelin. Någon tog på sig en tjock handske och grep tag i det sprattlande kräket, som studerades med nyfiken noggrannhet.

En tanke slog honom: de var alla, liksom hermelinen, fångar. Som djuret man nu höll i ett fast grepp hade de själva krupit in i fällan. Mannen sade till om att släppa hermelinen oskadd fri och sände en tanke, en önskan till Gud: på samma vis som det fångade djuret nu oförmodat återfått sin frihet så skulle även de alla, på något underbart vis, ”oskadde ifrån denna orten komma”.

Det hände en hel del det året. Det var den kallaste vintern i mannaminne, och i Frankrike slog hungersnöden till igen. I England började en man vid namn Richard Steele ge ut sin senare så kända tidskrift The Tatler, och i Italien började man gräva ut staden Herculaneum. Utanför Chiles kust tog ett fartyg ombord en övergiven sjöman, Alexander Selkirk, från en av Juan Fernandez-öarna där han tillbringat fyra ensamma år; han skulle komma att bli förlagan till Robinson Crusoe. Afghanerna i Kandahar gjorde uppror mot perserna, och i Japan kom en ny och reformsugen shogun, Tokugawa Ienobu, till makten. Och någonstans i Ryssland släppte en man en fångad hermelin fri, som en besvärjelse för att avvärja en katastrof. Mannen kan inte ha vetat att han själv var den som inom mindre än ett dygn skulle bringa denna katastrof till sin fullbordan.