(Kommissarien lösgör sig ur skuggorna där han stått och lyssnat. Han rör vid henne)
KOMMISSARIEN Gretchen.
GRETCHEN Jag når inte fram.
KOMMISSARIEN Allt som är viktigt tar tid.
(Inget svar)
KOMMISSARIEN Dom har förstått grunderna. Mer kan du inte förvänta dig.
GRETCHEN Jag kanske bara är egoistisk. Men varför ska dom inte respektera mitt perspektiv? Att jag vill vara kvar och undervisa.
KOMMISSARIEN Du sa det själv och du har lärt mig det under många långa kvällar då jag varit trög och okunnig.
GRETCHEN Påminn mig.
KOMMISSARIEN ”Världens maktordning bestämmer vems tolkning som tillmäts störst betydelse när två tolkningar krockar.”
GRETCHEN Du är snart en bättre post-kolonialist än jag. Tack.
(Assija närmar sig dem)
ASSIJA Professorn, jag måste tala med dig.
GRETCHEN Inte nu.
ASSIJA Din lära är fel.
(Gretchen är avvisande)
ASSIJA Jag har blivit könsstympad, bortgift, nertryckt. Man spottade på min mor när jag föddes för att jag var flicka. När jag var sex år tog mor mig med till en vårtig tant. Jag skulle få godis om jag var snäll. Sen höll dom fast mig och skar.
GRETCHEN Jag är väldigt trött.
(Assija är hela tiden bakom Gretchen hur hon än försöker få ögonkontakt)
ASSIJA Jag har varit trött hela mitt liv. Kan du inte lyssna.
GRETCHEN Det är inte alls bra det du berättar, men det är inte fritt för kvinnor här heller.
ASSIJA Och efteråt fick jag godis. Vet du vad kuratorn i min skola här i Sverige sa då? ”Där ser du. Dom höll ord.”
GRETCHEN (vänder sig mot Assija) Du har ett patos som man skulle önska fler. Du är inte rädd att verka för färgstark och aggressiv. Men det gör mig ont om din mor och mormor att du går här och skriker ut ditt förakt för dom och allt som formar deras liv.
ASSIJA Jag har blivit tvångsgift, nertryckt, könsstympad.
GRETCHEN Att bli bortgift skyddar kvinnan från ensamhet och utstötthet. Man kan inte gå in och rucka i gamla funktionella system som långsamt har utvecklats till det dom är.
ASSIJA Men du ruckar i ditt eget system hela tiden!
GRETCHEN Den västerländska kvinnan har gjort dig medveten om hur det kunde ha varit för dig. Hon skär av dig från din historia, tvingar dig att svika ditt arv. Det smärtar att se det utspelas. Det är inte ditt fel att du är i tjänst hos den vita makten, att du använder den vite mannens bildningsideal mot din mor och din mormor, men det är vad du gör. Du är i en historisk knipa.
(Assija faller ihop)
(Kommissarien och Gretchen går vidare)
KOMMISSARIEN Tolkningsläran får oss att stå emot instinkternas förenklade lockrop.
GRETCHEN Om jag tar ställning för hennes berättelse tar jag ställning för kolonialismen. Det får ingen mig att göra.
KOMMISSARIEN Det känns inte rätt. Jag kan inte vara en del av det här.
GRETCHEN Din författare är en simpel hantverkare som byggt sin framgång på att återanvända dom stereotyper jag viger mitt liv åt att krossa.
KOMMISSARIEN Jag tror ändå jag måste återvända till henne. Det här är inget liv för mig.
(Tystnad)
KOMMISSARIEN Jag passar inte här.
GRETCHEN Lämna mig inte.
KOMMISSARIEN Varför läste du deckare när du avskyr slutsatser?
GRETCHEN Jag tyckte om dig.
KOMMISSARIEN Men det enda jag ägnade mig åt var orsakssamband och slutsatser.
GRETCHEN Du var öm och mjuk också. Och eftertänksam. Stanna hos mig.