BERÄTTAREN En präst skyndar fram längs en fuktig förortsgata. Ett mjukt, tvekande regn. Skymningen faller snabbt. Vi befinner oss i . . . låt säga . . . Abrahamsberg . . . år 2011. I en grå funkislägenhet har kyrkans tjänare överläggningar med sin assistent om församlingens välgörenhet. Maten står doftande på bordet, ljusen brinner, vinet hälls upp i kupiga glas. I mötet finns både vanans avspändhet och vällustens förväntan.
ASSISTENTEN Du har fått ett brev.
PRÄSTEN Goda nyheter eller dåliga?
ASSISTENTEN En kvinna som är tacksam för din predikan i söndags.
PRÄSTEN Vad sa jag i söndags?
ASSISTENTEN Hon hade tänkt ta livet av sig, men hörde dig säga att även hon är älskad.
PRÄSTEN Det råder underskott på kärlek i världen. Det är ett som är säkert.
(Assistenten och Prästen utbyter ett menande ögonkast. Prästen rör helt hastigt vid Assistentens arm)
PRÄSTEN Hoppas hon inte bara sköt upp det.
ASSISTENTEN Det tror jag inte. När man kommer till tro på Kristus går den inte bara över plötsligt.
PRÄSTEN Det händer nog också tyvärr. Under de ensamma timmar som följer är det inte säkert att kraften hon kände räcker. Omvändelsens extas är en sak, en helt annan och svårare är att leva i omvändelsen.
ASSISTENTEN Det är som när man börjar banta. Lätt att besluta sig men svårt att leva med beslutet.
PRÄSTEN Du är underbart prosaisk. (Liten paus) Människornas ensamhet och isolering är smärtsam att möta.
ASSISTENTEN Du hjälper många. Dina predikningar har alltid en särskild värme.
PRÄSTEN Tack. Jag hoppas du har rätt.
ASSISTENTEN Vi skulle gå igenom några förestående poster.
PRÄSTEN Ja.
ASSISTENTEN En liten församling i Iran behöver ekonomiskt stöd för att, i stark motvind som de skriver, vinna själar åt Jesus. Det är en formalitet antar jag, ville bara kolla med dig först.
PRÄSTEN Jag vet inte. (Liten paus) Kyrkan där påstår att kristendomen är bättre gissar jag?
ASSISTENTEN Det står inte i ansökan.
PRÄSTEN Men det ligger implicit i frågan. Det ligger implicit i allt vi säger.
ASSISTENTEN Jo, ett visst värde tycker vi väl att vi har.
PRÄSTEN Kyrkan i Iran är sannolikt intolerant mot muslimer.
ASSISTENTEN Men de styr ju landet. Med järnhand.
PRÄSTEN Det finns mer sofistikerade sätt att se på det.
ASSISTENTEN De kristna är i minoritet.
PRÄSTEN Majoriteten är utsatt för hets.
ASSISTENTEN Jag trodde det var tvärtom.
PRÄSTEN Globalt sett. Man får tänka globalt. (Liten paus) Vi är inte Paulus och Barnabas som kommer till grekerna och vill få dem att lämna Zeus och Hermes. Vi ska vara vaksamma på vårt beteende, det sitter så djupt.
ASSISTENTEN Jag har inte läst lika mycket som du.
PRÄSTEN Jag har börjat se världen på ett annat sätt. Vi måste få stopp på missionstanken. Idén att vi vet något om andra människor. Den har varit förödande.
ASSISTENTEN Så inga pengar till dem?
PRÄSTEN Nej. Låt var och en upptäcka välsignelserna i den tro som folken på platsen har valt och funnit vara riktig för dem.
ASSISTENTEN Bara en fråga. Den kanske är helt fel tänkt. Det utesluter jag inte. För det här kan du bättre än jag. Men. Tycker vi inte att vår tro är bättre? Annars skulle vi väl ansluta oss till en annan?
PRÄSTEN Här och för oss kanske. Men inte för andra.
ASSISTENTEN Nej.
PRÄSTEN Det finns inget bättre och sämre. Bara olika.
ASSISTENTEN (fundersamt) Är det så? (Liten paus) Men de tycker väl att deras tro är bättre?
PRÄSTEN Det är den också. För dem. (Liten paus) Jag blir mer och mer tveksam till våra åtaganden. Det är som att tala om för andra att de ska bli som vi.
ASSISTENTEN Men om vi räddar livet på människor och visar dem en väg i deras andliga nöd?
PRÄSTEN Vi trycker på dem allt som är vårt.
ASSISTENTEN Men Jesus är väl bra?
PRÄSTEN Andra kan vara lika bra.
ASSISTENTEN Varför tror vi på just honom då?
PRÄSTEN Det frågade du nyss.
ASSISTENTEN Jag förstod inte svaret.
PRÄSTEN Vi ska inte sätta oss till doms som vi alltid har gjort.
ASSISTENTEN Att vinna nya själar är Guds vilja.
PRÄSTEN Han kanske är nöjd som det är.
ASSISTENTEN Tror du det?
PRÄSTEN Vad är nästa punkt?
ASSISTENTEN Jaha. Nästa punkt. Nästa punkt. Jordbävning i Indonesien. Fruktansvärd förödelse. Behoven är omättliga, jag såg–
PRÄSTEN (avbryter) Av vad?
ASSISTENTEN Förnödenheter. Allt. Jag såg ohyggliga bilder i går på tv.
PRÄSTEN Ja. (Liten paus) Jag tänker igen på detta att komma bort från en universell människosyn grundad i våra behov och måttstockar.
ASSISTENTEN Vi borde fördubbla insatserna. Förra gången gjorde vi för lite. Jag skämdes.
PRÄSTEN Jag vet inte. Är det värt att slå sönder lokala kulturer för att manifestera vår så kallade godhet?
ASSISTENTEN Folk dör. De saknar vatten, mat, hus, kläder. Allt tog den med sig.
PRÄSTEN Vilka är vi att veta vad andra sorters människor vill ha?
ASSISTENTEN Jag såg tv-bilderna. Det verkade helt klart vad de behövde.
PRÄSTEN Kan vi veta att andra känner törst och hunger på samma sätt som vi?
ASSISTENTEN Det är mer ett fysiskt behov än en kulturell sedvänja tänker jag.
PRÄSTEN Säg inte det så tvärsäkert. Kulturer och trosriktningar reglerar ofta just det fysiska. Och där har vi försökt sträva bort från oss själva som alltings utgångspunkt. Men så fort det handlar om katastrofhjälp tror vi att vi vet vad andra behöver. Det är en rest av det gamla tänkandet.
ASSISTENTEN (fundersam) Man reagerar med magen när man ser nån lida. Man vill rusa till. Men det kanske är kränkande?
PRÄSTEN Jag har svårt att se det på annat sätt. Lidandet är en känslig sak att blanda sig i.
ASSISTENTEN Du är visionär.
PRÄSTEN Jag försöker lämna gamla hjulspår.
ASSISTENTEN Så hela vår tro bygger på en felaktig idé? Att det går att förstå andra.
PRÄSTEN Om Allah ville något med sin jordbävning, vilket verkar rimligt, ska vi då komma och mildra det budskap han ville skicka? Ska vi gå in och förstöra i en skör och intrikat väv mellan gud och människa som skapats under århundraden? Ska vi in där med vår brutala, likriktande varp av vatten, mat, förträfflighet och rena kläder?
ASSISTENTEN Det här är nytt för mig. Jag måste tänka vidare på det. Spontant känns det fel. Men över det spontana härskar fördomen som du brukar säga.
PRÄSTEN Du hjälper mig att tänka visionärt genom ditt lojala stöd, dina smekningar, dina omsorger.
ASSISTENTEN Känner du så?
PRÄSTEN Ska vi gå och lägga oss?
PRÄSTEN Kom närmare.
ASSISTENTEN Jag är så nära det går att vara.
(De håller om varandra)
PRÄSTEN Nej, det är en liten glipa här.
ASSISTENTEN Den går inte att täppa till så länge du inte ändrar på nåt.
PRÄSTEN Älskar du mig?
ASSISTENTEN Ja.
PRÄSTEN Kyrkan ska värna livets mångtydighet, dess tvivel. Ta vara på ambivalensen, oklarheten. Kyrkan ska–
ASSISTENTEN Ja, det gör jag. Men det hjälper inte.
PRÄSTEN Livet är mer sammansatt än du inser. Skulle jag bara gå hem och skilja mig menar du?
ASSISTENTEN Varför inte. Du har haft god tid på dig.
PRÄSTEN Du förenklar.
ASSISTENTEN (med hans tonfall nyss) Kyrkan ska adla sveket och kalla det ambivalens. Värna lögnen och kalla den mångtydighet.
(Prästen blir stel och avståndstagande. Han släpper henne)
PRÄSTEN Du är inte seriös.
(Prästen går)
ASSISTENTEN (sakligt) Gå inte. Du går alltid.
BERÄTTAREN Vi befinner oss i Nicaea år 325. Två duvor, Selma och Ågust, befinner sig på ett tak till ett palats. Den ena pickar. Den andra har just funnit spännande lektyr.
SELMA (iförd glasögon, basker och halsduk) Jag hittade en pergamentrulle här borta. I den står hur allting började. Mycket intressant.
ÅGUST Berätta.
SELMA Det handlar om olika personer och deras händelserika liv.
ÅGUST Enskilda öden i litteraturen tråkar ut mig. Jag vill läsa om riktiga duvor och deras liv. Jag vill ha rullar om hur vi ska organisera oss i städerna, hur vi ska få bo under katedralernas tak utan att bli jagade på flykten av ilskna kyrkvaktmästare. Kärleksrullar tycker jag om också. Med lyckliga slut.
SELMA Det står här att Guds ande är en duva.
ÅGUST Vems?
SELMA Huvudpersonen i den här rullen. Hans ande är en duva. Och vi är duvor.
ÅGUST Vad menas med ande?
SELMA Det står inte, bara att den är en duva. Den ”sänker sig” över en som heter Jesus.
ÅGUST Inte så klokt. Folk blir tokiga när man sätter sig i håret på dem.
SELMA Det är ett tecken på att man ska låta bli.
ÅGUST Står det mer om oss?
SELMA Du får ge dig till tåls. Jag läser noggrant.
ÅGUST Glöm inte att tänka själv också.
SELMA Låt inte din avund över min intellektuella uthållighet bli till spydigheter, älskling.
ÅGUST Det verkar bli en varm dag. Vad heter den här staden?
SELMA Nicaea.
ÅGUST Är den känd för något?
SELMA Tror jag inte.
ÅGUST Vad håller de på med här nere egentligen?
(Selma tittar ner genom ett hål i taket)
SELMA Nån sorts möte. Det är ett fint hus. Jag ser guld som glimmar.
ÅGUST Är det mycket mat?
SELMA Vindolmar och marinerad bläckfisk. Tunt skivad oxfilé. Ostgratinerad soppa. Lufttorkad skinka.
ÅGUST Ååååå. Mmmm.
(Ågust ligger på rygg och kvider av lycka medan det vattnar sig i hennes mun)
SELMA Blankrosa lax, vispad grädde, vildhallon, vitlöksinlagda oliver, ostar, valnötter.
ÅGUST Får jag flyga ner och–
SELMA Nej.
ÅGUST Vi måste hitta köksingången där de ställer ut resterna.
SELMA Här står om en orm också. Den hade tydligen ben förut. Sen fick den kräla på magen.
ÅGUST Minns du när jag räddade dig ur den där ormens käftar.
SELMA Jag förlorade alla stjärtfjädrar.
ÅGUST Det var då jag fick dig. Inför mötet med döden gav du efter för lyckan. Vi har varit igenom mycket tillsammans du och jag.
BERÄTTAREN Det är den 20 maj, fortfarande år 325. Inne i kejsar Konstantins palats börjar i dag kyrkomötet. Biskopar från öst och väst och hela romarriket har samlats för att fastställa kärnan i den kristna läran och gränsen mot kätteriet.
Solen snurrar runt jorden. Jorden är platt.
Och här kommer biskop Athanasius och Kejsar Konstantin gående. Kejsaren har upplåtit sitt palats åt konciliet och gör sitt bästa för att tränga in i den nya teologin som är på väg att erövra världen.
KYRKOFADERN Jag menar det inte bokstavligt när jag säger att Arius måste utplånas.
KEJSAR KONSTANTIN För vi måste ju försöka minnas Jesu inställning och efterlikna den i allt.
KYRKOFADERN Du menar: ”Jag har inte kommit med fred, utan med svärd”?
KEJSAR KONSTANTIN Hade han inte många andra inställningar också? (Liten paus) Arius kan bara besegras med ord och tankar.
KYRKOFADERN Hans analysfel är emellertid allvarliga. Han har inte förstått ens grundprinciperna.
KEJSAR KONSTANTIN Eller förstått dem på ett annat sätt? Han argumenterar ju väl för sin ståndpunkt.
KYRKOFADERN Detta är inte en strid om ståndpunkter utan om sanningen.
KEJSAR KONSTANTIN Som är evig.
KYRKOFADERN Det ligger i dess natur.
KEJSAR KONSTANTIN Men det känns nästan mer logiskt det han säger. Att Fadern, Sonen och Anden är tre distinkta varelser.
KYRKOFADERN Logiken är ett mänskligt påfund. Den leder fel. Förnuftet med sina inbyggda limitationer speglar bara samtidens nycker byggda på fördomar. (Liten paus) Om logiken hade fått råda hade kristendomen aldrig uppstått.
KEJSAR KONSTANTIN Jag tänker intensivt på det du säger.
KYRKOFADERN När förnuftet sagt sitt blir det inte mycket kvar av kristendomen. Eller hur?
KEJSAR KONSTANTIN Nähä?
KYRKOFADERN Säger inte det dig något?
KEJSAR KONSTANTIN Om kristendomen?
KYRKOFADERN Om förnuftet. Det faller.
KEJSAR KONSTANTIN Jag får försöka tänka bättre.
KYRKOFADERN Det som verkar naturligt rätt har alltid en mer komplicerad sida.
KEJSAR KONSTANTIN Dina insikter är oöverträffade.
KYRKOFADERN Kätteriet måste stoppas.
KEJSAR KONSTANTIN Vi försätter Arius i exil. Jag vet en stenig ö.
KYRKOFADERN Att inte döda honom verkar som att acceptera hans felslut.
KEJSAR KONSTANTIN Jag motsätter mig våld. Det står jag fast vid.
KYRKOFADERN Men tänk på att det är vi som varit förföljda. Vi är de utsatta.
KEJSAR KONSTANTIN Det var länge sen nu.
KYRKOFADERN Hur kan man, som han gör, kalla sig kristen och hävda att det på nåt sätt finns tre gudar, med olika grad av gudomlighet?
KEJSAR KONSTANTIN Nej, det går ju inte.
KYRKOFADERN Och påstå att Jesus är den först skapade människan. Som om Jesus vore skapad. Som ett annat beläte. Han är ju alstrad. Av Fadern.
KEJSAR KONSTANTIN Alstrad.
KYRKOFADERN Det är en väldig skillnad.
KEJSAR KONSTANTIN Enorm.
KYRKOFADERN Vissa adjektiv går inte att komparera. Det finns inte grader i himlen. Man kan inte kalla någon ”mer gudomlig”.
KEJSAR KONSTANTIN Absolut inte.
KYRKOFADERN Så hur gör vi med helige ande?
KEJSAR KONSTANTIN Intuitivt känner vi alla att han är trea i treenigheten.
KYRKOFADERN Och ändå ska vi nu, som en konsekvens av vårt konsekventa tänkande, göra anden lika gudomlig som de andra två. Vi får ordna det på nåt sätt.
KEJSAR KONSTANTIN Vi får stuva undan anden så att den inte märks riktigt.
KYRKOFADERN Du överlåter teologin åt oss.
KEJSAR KONSTANTIN Ja. Förlåt.
BERÄTTAREN Den ena av duvorna på taket har lyssnat intensivt utan att röra en fjäder. Den andra är upptagen av sitt livliga tanke- och känsloliv och har skärmat av yttervärlden.
SELMA De pratar om oss där nere.
ÅGUST Säger de nåt dumt, ska jag hacka ut deras ögon?
SELMA De talar om anden. Vi ska bli en av gudarna.
ÅGUST Vad innebär det?
SELMA Svårt att förklara. Om du anstränger dig lite i stället för att bara tänka på din hunger så kanske du lär dig nåt.
ÅGUST Jag vill vara mätt när det pågår ett så här viktigt möte under oss.
SELMA Läs på så att du förstår vad som sägs och kan dra slutsatser av det.
ÅGUST Slutsatser gör en olycklig.
KEJSAR KONSTANTIN Sch, hörde du. Det var nån där uppe som sa: ”Vi ska bli en av gudarna.”
KYRKOFADERN Där sitter bara duvor.
KEJSAR KONSTANTIN Vi måste få bort duvorna från taket. De sprider smittor, de skiter, de tror att det betyder duva när det står duva i texten. Arius har indoktrinerat dem med sin syn att allt är materia, även anden.
KYRKOFADERN Nu börjar det likna nåt. Bravo.
KEJSAR KONSTANTIN De är för bokstavstrogna!
KYRKOFADERN (testar Konstantin) Men tänk om det verkligen är Guds ande som sitter på taket.
KEJSAR KONSTANTIN Den duvan dog för flera hundra år sen.
KYRKOFADERN Just det.
KEJSAR KONSTANTIN Fast gudomligt liv är väl inte utlämnat åt åldrande och död?
KYRKOFADERN Själva duvan kan avlida utan att det den förkroppsligar gör det.
KEJSAR KONSTANTIN (klentroget) Ja.
KYRKOFADERN Jag är sugen på löksoppa.
KEJSAR KONSTANTIN (grubblande och bekymrat) Det här är svårt att förstå. Men vid någon punkt måste man stanna i sina utforskningar och låta mysteriet ta vid.
ÅGUST Inte när man söker efter mat.
KYRKOFADERN Vem sa något?
SELMA Det var Guds ande som sänkte sig från himlen. (Fnissar)
KEJSAR KONSTANTIN När ska man stanna? När vet man tillräckligt?
KYRKOFADERN Vi som är fyllda av helig ande vet när det är.
KEJSAR KONSTANTIN Är vi fyllda av duvor?
KYRKOFADERN Det här samtalet är under min värdighet.
KEJSAR KONSTANTIN Som de stekta sparvarna. Dem kan man fyllas av bokstavligt.
ÅGUST Här gäller det att frukta för sitt liv.
SELMA Anden kan aldrig dödas. Det har vi just hört.
ÅGUST Nej, men duvan.
KYRKOFADERN (till Kejsar Konstantin) Du är som ett barn med dina frågor.
KEJSAR KONSTANTIN Men hur kan vi då fastslå med sån visshet här i Nicaea, att Gud är en substans och tre varelser?
KYRKOFADERN Vadå?
KEJSAR KONSTANTIN Varför ska inte även det vara ett mysterium?
KYRKOFADERN Därför att det är anledningen till att vi är här.
KEJSAR KONSTANTIN (nervöst) Det finns en förödande kraft i den logiken.
KYRKOFADERN Logiken berättar om hjärnans begränsningar, inget annat.
KEJSAR KONSTANTIN Varför har Gud som skapat allt gett åt människorna en så begränsad förståelse?
KYRKOFADERN För att hon inte kan hantera full förståelse.
KEJSAR KONSTANTIN Han kunde ha sett till så att hon kunde det.
KYRKOFADERN Vart vill du komma?
KEJSAR KONSTANTIN Samma ställe som du i slutänden. Men hur ska jag kunna lita på något enda av det vi beslutar när våra hjärnor ändå är för små?
KYRKOFADERN Du är på för låg nivå.
(Kejsar Konstantin går ut)
(Kyrkofadern är irriterad och störd av samtalet. Han ser sig omkring, söker duvorna på taket)
KYRKOFADERN Hallå, du där.
SELMA Han pekar på oss.
ÅGUST Å nej, vi som hade det så skönt här.
KYRKOFADERN Du med glasögonen. Flyg ner hit, jag vill prata med dig.
(Selma flyger ner och står framför honom. Han klämmer på henne, synar, granskar, öppnar hennes käkar och tittar in i munnen. Duvan biter till om ett finger, hastigt, kort. Athanasius drar ljudlöst men skrämt till sig fingret)
KYRKOFADERN Sjas. Flyg iväg.
(Selma flyger tillbaka till sitt tak)
SELMA Såg du. Han ofredade mig.
ÅGUST Ingen har nån respekt för oss. Jag ska sticka ut ögonen på honom.
SELMA Det skulle du aldrig våga.
ÅGUST Jo. Men kanske inte orka.
SELMA Lättjan kommer att bli din död.
ÅGUST Det kan lika gärna vara den som räddar en. Sånt går aldrig att förutse. (Lägger sig bekvämt till rätta) Jag tar en tupplur.
SELMA Du är inte särskilt gudalik.
ÅGUST Har aldrig påstått det heller.
SELMA Du är helig ande, och de säger just nu här nere (tittar ner i takkupolens hål) att den som ger åt helige ande en annan status än full gudomlighet samt evig existens–
ÅGUST Det var en lång mening.
SELMA –han ska kastas ut i mörkret och aldrig få komma in igen.
ÅGUST Det kommer underbara dofter från köket. Men det är svårt att få i sig soppa när de häller ut den på marken. Näbben är inte ändamålsenlig. Det vore mer animant att ställa ut en skål.
(Selma svarar inte)
ÅGUST Jag hittade en härlig croissant i morse. Det var en galler som red in genom stadsporten med en hel låda croissanter. Jag stod vid hans fötter när han tappade en nere på torget. Biskopen av Poitiers var det.
SELMA Har vi varit där?
ÅGUST Nej. Det är många dagsresor bort. Så den var lite torr. Han litade inte på frukostmaten här sa han. Bara sur yoghurt, oliver och bröd. (Paus) Vet du, Selma, jag har väldigt svårt för din antiintellektualism.
SELMA Ursäkta?
ÅGUST Du kanske läser mycket men jag tycker du är osjälvständig i ditt tänkande.
SELMA Du har ju inte läst en rulle i hela ditt liv.
ÅGUST Du läser för att du tror att det är fint. Det finns ingen tankeförmåga bakom.
BERÄTTAREN En man i gyllene mantel och tiggarstav kommer in i staden. I släptåg har han en trasig tiggare med ett koppel om halsen. Tiggaren är utmattad men försummar inte för ett ögonblick att hålla upp sin herres mantel så att den inte släpar i marken.
PAULUS Om vi kunde få lite vatten. Nu stiger solen mot zenit, det dammar så i halsen.
FRÄLSAREN Vilken stad kan månne detta vara?
PAULUS Tror du de har bröd och vatten här?
FRÄLSAREN Du får akta dig för att bli hedonist. Du vet att jag saknar fördragsamhet med det.
PAULUS Hungern, hungern. Törsten, törsten.
FRÄLSAREN Hungern har vi fått för att förstå vad det är att vara människa. Jag tar på mig ditt lidande.
PAULUS Tack gode mästare.
FRÄLSAREN Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
PAULUS I mitt hjärta är du Gud.
FRÄLSAREN Om vi inte får mat så är det för att vi ska lära oss nåt av det.
PAULUS Men det känns svårt för mig just nu, för sist vi fick mat åt du upp allt.
FRÄLSAREN Den var skämd och dålig, jag ville bespara dig obehaget.
PAULUS Jag skulle gärna äta ett helt ruttet lamm nu, och dricka en tunna förorenat vatten.
FRÄLSAREN Inte förhäva sig.
PAULUS (flämtande) Vad betyder hedonist?
FRÄLSAREN Samma som sybarit.
PAULUS Ja.
FRÄLSAREN Undrar om vi kommit rätt. Jag ska fråga de där duvorna på taket. Hallå!
ÅGUST Å nej, nu är det nån som vill oss nåt igen.
SELMA Hur kan vi stå till tjänst?
FRÄLSAREN Är det här Nicaea?
SELMA Det tror vi.
FRÄLSAREN Där kyrkomötet äger rum?
ÅGUST Började i dag. Rakt under oss.
FRÄLSAREN (för sig själv) De väljer den pråligaste byggnaden. Det hjälper inte vad man gör, de förstår inte.
SELMA Vem är du?
FRÄLSAREN Den högsta bland människor.
PAULUS Har ni vatten? Jag är så svag.
FRÄLSAREN Svaghet är bra, den gör dig from.
ÅGUST Vi har inget vatten, nej.
PAULUS Jag klarar mig inte längre.
(Paulus svimmar. Även medvetslös håller han manteln, på det att den aldrig ska släpa i marken)
FRÄLSAREN Vad var ämnet för mötet igen? I snabb sammanfattning för jag orkar inte med longörer.
SELMA Att avgöra om Gud är en och odelbar men ändå tre. Eller tre och delbar.
ÅGUST Av en substans eller tre olika.
SELMA Om Sonen är skapad, avlad eller alstrad. Och om han funnits från före tidens början. Det vill säga om han alltid funnits tillsammans med Fadern, som är oskapad. Eller om han kommit senare.
FRÄLSAREN Att alltid ha funnits tillsammans med den som gjort en går knappast. Måste det inte vara ett tidsglapp där, om än aldrig så litet?
SELMA Det är nog sånt de diskuterar.
FRÄLSAREN Och att en person skulle vara tre. Sitter de ihop vid höfterna då och har tre huvuden eller vad?
SELMA Vi vet inte. Man måste vara människa för att förstå.
(Kyrkofadern kliver ut ur palatset)
KYRKOFADERN Man har mycket att begrunda för att komma fram till det outgrundliga. Och när man fastslagit det ska den som frågar vidare kastas till bestarna.
FRÄLSAREN Vem är du?
KYRKOFADERN Jag är biskop Athanasius. Vem är du?
FRÄLSAREN En enkel tiggare.
KYRKOFADERN (misstänksamt) Med gyllene mantel . . . (synar den)
FRÄLSAREN Men det är hål i den. Titta.
KYRKOFADERN Har du skurit ut dem själv? De ser symmetriska ut.
ÅGUST Han har en tjänare. Han som ligger avsvimmad där.
FRÄLSAREN Ingen är min tjänare. Jag tjänar människorna.
KYRKOFADERN Det är ett otacksamt slit.
SELMA Har ni avslutat mötet?
KYRKOFADERN Bensträckare.
SELMA Hur går det?
KYRKOFADERN Det går bra. Vår fiende Arius är en praktidiot. Det skulle inte förvåna mig om han påstår att två motstridiga teser inte kan vara sanna samtidigt också.
SELMA Jag är gudomlig liksom Fadern.
KYRKOFADERN Du är en duva, du vet inget om det här.
ÅGUST Det kurrar ordentligt i magen nu. Det är då ett som är sant samtidigt med allt som det strider mot.
KYRKOFADERN Och Arius tror säkert att Fadern inte alltid varit fader, utan att han en dag fick lust att göra sig en son. Som om det här handlade om föräldraskap.
ÅGUST Det vi alla är komna ur.
KYRKOFADERN Men vi talar inte om alla nu. Vi talar om motsatsen till alla.
ÅGUST Min far levde sin sista tid utanför Pantheon i Rom. Där fick han så mycket mat att han inte orkade lyfta. Himmelskt.
SELMA Ingen har bett om din stamtavla.
ÅGUST Det var så han blev uppäten av en katt.
SELMA Vad mer påstår den här Arius?
KYRKOFADERN Det viktiga är vad vi påstår. Ty vår linje ska segra och bli den historiskt rätta.
FRÄLSAREN Och den är?
KYRKOFADERN Den är, och lyssna noga nu för detta kommer att leva i evig tid: (läser pedagogiskt ur minnet) ”Eftersom den ende guden är Fadern, kan han vara det bara om den ende sonen är gudomlig. Om sonen inte vore gudomlig, det vill säga ontologiskt Gud såsom Fadern är Gud, då skulle Fadern, som Gud, inte kunna vara Fadern.” (Paus) Det är vår linje. Ontologiskt kanske är ett svårt ord för er.
SELMA Det är inte orden, det är tankarna som är svåra.
ÅGUST Eftersom de är nonsens.
SELMA Hur går det med anden?
KYRKOFADERN Vi har berört den som hastigast.
ÅGUST Känns betryggande att det bara var hastigt.
KYRKOFADERN Ingen får vara underordnad i treenigheten.
SELMA Det hörs på ordet.
KYRKOFADERN Ordet är sonen. Gud är ordet. Sonen är Gud.
FRÄLSAREN Jag är sonen.
(Paulus vaknar)
PAULUS Vatten, vatten. Bara en droppe vatten.
(Paulus slocknar åter)
KYRKOFADERN Vem är det du har med dig?
FRÄLSAREN Paulus heter han. Han har problem med starkt ljus efter en ögonskada. Därför blundar han.
KYRKOFADERN (misstänksamt) Paulus . . . Det är ett vanligt namn. Vi har en inne på mötet. Paulus från Samosata. Han är trevlig men lite extrem faktiskt.
PAULUS Vatten, vatten.
FRÄLSAREN (till duvorna) Flyger ni iväg och hämtar en butelj nånstans.
ÅGUST Det där var inte en fråga har jag en känsla av.
FRÄLSAREN Den där duvan har en fräckhet man inte brukar se hos duvor. Uppiggande.
SELMA Gudomlighet ger ett visst självförtroende. Och han där säger sig också vara Gud. (Pekar på Frälsaren)
KYRKOFADERN Herregud, här kryllar ju av gudar. Jag trodde vi hade utrotat polyteismen. Jag går in till mötet igen, det är det enda lugna stället i den här stan. (Går hastigt ut)
(Selma flyger iväg för att hämta vatten)
(Kvar är Ågust och Frälsaren med en avsvimmad Paulus)
(Tystnad)
ÅGUST Varför har du honom i koppel?
(Frälsaren betraktar kopplet som om han såg det för första gången)
FRÄLSAREN Det är en bild.
ÅGUST Den har gett skavsår på hans hals.
FRÄLSAREN Det är omöjligt om det är en bild.
ÅGUST Finns kopplet?
FRÄLSAREN Vad betyder finns?
ÅGUST Att man kan tugga på det.
FRÄLSAREN Bilden finns. Otuggbar.
ÅGUST Det är härligt att inge fruktan. Jag är bara en enkel duva men tack vare Skriften kan folket aldrig veta när den smutsiga uppenbarelse som är jag och pickar i en skithög är Gud i sin tredje skepnad.
FRÄLSAREN Det här är inte Indien.
ÅGUST Men när jag tänker på mina fekalier som följer på pickandet, mina bajskorvar för att tala riktig latin . . . så känns det inte gudomligt.
FRÄLSAREN Att han skulle vara en skrikande bebis då, hur känns det? Jag hade kolik.
ÅGUST Undrar vart hon tog vägen. Hon skulle ju bara flyga iväg och hämta vatten.
FRÄLSAREN Det verkar tillkämpat att göra oss till samma gudomlighet. Finns det inte en naturlig hierarki ändå. Fadern, Sonen, Anden?
BERÄTTAREN (med gregoriansk sång) Kättare kättare käätta-re.
ÅGUST Varför skulle jag komma efter dig?
FRÄLSAREN Du ser väldigt ordinär ut.
ÅGUST Det verkar som om hon behövt flyga till Konstantinopel för att hitta nåt vatten.
FRÄLSAREN Henne ser du aldrig igen.
ÅGUST Va! Tror du inte?
FRÄLSAREN Hon är trött på dig.
ÅGUST Vad menar du!
FRÄLSAREN Njut av min närvaro i stället. Duvor kommer och går. Men mig har du inte alltid hos dig.
KEJSAR KONSTANTIN Teologi är verkligen svårt! Efter den här förmiddagen är jag helt slut i huvudet. (Liten paus) Jag läste i en pergamentrulle för ett tag sen att tron handlar om att (som om han citerade något ur minnet som är lite för svårt för honom) våga inse att verkligheten är för komplicerad för oss som befolkar den.
ÅGUST Och om man virrar till allting blir den extra komplicerad. Livet är mat, dryck och filosofi, samt kärleken med alla dess aspekter.
KEJSAR KONSTANTIN Förlåt?
ÅGUST Det ni ägnar er åt är svårt att förstå för att det är oklart tänkt, inte för att det är komplicerat.
KEJSAR KONSTANTIN Den här duvan måste ju stenas. Den har ingen ödmjukhet.
ÅGUST Ni ställer fram en tallrik gröt och säger att det är oxrulader. Och den som ser gröt har inte förstått vidden av tillvarons komplikation.
KEJSAR KONSTANTIN Vad har du för lärdomsgrunder för att påstå detta? Har du studerat teologi? Grekiska? Var är Athanasius, det här går inte.
ÅGUST Jag har ätit både gröt och oxrulader. Resterna.
KEJSAR KONSTANTIN Det är mer sammansatt än så! Eller hur Athanasius.
(Kyrkofadern Athanasius kommer in)
KYRKOFADERN Förenklingen är en lika dödlig frestelse som könets lockelser.
ÅGUST Jag är helig ande. Säger min fru.
KEJSAR KONSTANTIN Hon sa nog inte det. Hon sa ”dålig andedräkt”.
KYRKOFADERN Fåglar är flygande råttor utan svans.
ÅGUST Var försiktiga. Jag har en vass näbb. Och ni har ömtåliga ögonglober. (Liten paus) Nej. Nu är min mage tom som ett utskitet russin från Kreta.
KEJSAR KONSTANTIN Vilket språkbruk.
KYRKOFADERN Vilket storhetsvansinne.
KEJSAR KONSTANTIN Att tro att man är anden för det man har fjädrar.
KYRKOFADERN Ett hån.
KEJSAR KONSTANTIN Vilken uselhet.
KYRKOFADERN Vilken dårskap.
KEJSAR KONSTANTIN Vi måste få ett stopp på det. Vi ska döda alla duvor i trakten!
KYRKOFADERN Döda alla duvor!
KEJSAR KONSTANTIN Alla ni ser! Man vet aldrig hur långt smittan hunnit sprida sig.
KYRKOFADERN Marinerad duva är det bästa jag vet.
KEJSAR KONSTANTIN Döda duvorna!
BERÄTTAREN En åsna står och äter havre. Duvan Ågust flydde nyss hals över huvud sina plågoandar och finner på åsnans rygg en lugn och behaglig oas. Där har nyss en biskop suttit, biskop Hosius. Ända från Iberiska halvön långt borta i väster har han färdats för att ta sig hit, längre än alla de andra. Åsnan svankar av utmattning; och Hosius måste stå upp inne i Kejsar Konstantins palats. Men mötet ska pågå i två månader och snart kan han sitta. Ty köttet läker såsom allt sönderslitet strävar mot att bli helt. Såsom cellen söker jämvikt, såsom resonemanget hittar sin cirkel.
ÅGUST Får jag sitta på dig en stund. Jag har hamnat i ett lite prekärt läge.
ÅSNA Bara du inte skiter på min rygg.
ÅGUST Det lovar jag. På vissa platser håller jag igen.
ÅSNA Jag står här och återhämtar mig. Det var en lång färd.
ÅGUST Varifrån kommer du?
ÅSNA Det vet jag inte, men det var långt. Jag tror det började på A.
ÅGUST Alexandria?
ÅSNA Nej. Det började nog på C.
ÅGUST Cordoba.
ÅSNA Tror det. Jag spetsade inte öronen. Vill du ha lite havre?
ÅGUST Nej tack. Jag har något högre kulinariska krav. Reste nån av mötesgubbarna på dig hit?
ÅSNA Han höll på att knäcka ryggen på mig. Jag tror han vägde hundra kilo. Åt dadlar hela tiden.
ÅGUST Måste vara tristessen.
ÅSNA Skulle den vara värre än vår?
ÅGUST De har en jättestor hjärna och använder den fel.
ÅSNA Den här havren smakar konstigt.
ÅGUST Människornas hjärna är både för stor och för liten för dem. Den är så stor att den kan föda fram fantastiska fantasier. Och så liten att den inte kan skilja på fantasi och verklighet.
ÅSNA De är lata också. Aldrig får jag rida på deras rygg eller låta dem bära mina saker.
ÅGUST Det är bara att vägra. (Liten paus) Har det en bismak av oxkött? Som en ditsatt arom?
ÅSNA Ja, faktiskt. Vad konstigt.
ÅGUST Du är i Nicaea, min vän.
ÅSNA Börjar det på L?
ÅGUST Mig ber de aldrig att jag ska bära nåt för jag låter mig inte hunsas.
ÅSNA Du är inte lämpad.
ÅGUST Lättare saker kan jag bära. Om jag trär upp dem på vingarna.
ÅSNA Nej, nu är jag mätt. (Försöker vara diskret med sin rap)
(Kyrkofadern, Kejsar Konstantin, Frälsaren och Paulus är ute på duvjakt med varsin sten. De är vända i fyra riktningar för att täcka in hela området och smyger som en kropp)
KYRKOFADERN Bra att ni två kunde ansluta också.
PAULUS Vi ställer upp mot de falska gudarna. Det har vi alltid gjort.
KEJSAR KONSTANTIN Inte en duva i sikte. De verkar ha blivit förvarnade.
KYRKOFADERN Tror jag inte. Ingen vet om det här mer än vi.
PAULUS När vi ser eller hör nåt flaxa kastar den som är utan synd första stenen.
FRÄLSAREN Det måste bli jag då.
KYRKOFADERN Förlåt?
KEJSAR KONSTANTIN Det stämmer.
KYRKOFADERN Jag undrar just vem han är egentligen.
(Frälsaren fäster inte vikt vid de andras prat, han står redo med sin sten och lyssnar efter ljud)
KEJSAR KONSTANTIN Undrar vad Gud skulle säga om allt det här. Det är svårt att vara ensam med sitt tänkande. Varför hjälper han oss inte hela vägen utan bara halva.
FRÄLSAREN Är inte jag han?
KEJSAR KONSTANTIN Nej. Ni är två olika, samtidigt som ni är en och samma.
FRÄLSAREN Du har rätt, han borde hjälpa er hela vägen.
(De spanar uppåt himlen. Paulus är fortfarande svag och lägger sig ner)
KEJSAR KONSTANTIN Han är ju inte en skäggig gubbe på ett moln. Det är han inte, men.
KYRKOFADERN Det vore löjligt att tro.
FRÄLSAREN Men skäggig är han väl?
KYRKOFADERN (med ett stråk av hån) Du borde ju veta hur han ser ut. Behöver inte hålla på och gissa som vi.
PAULUS (hjälpsamt) Hans minne börjar bli dåligt.
KYRKOFADERN (lågt till Kejsaren) Det är nåt som inte stämmer med honom.
FRÄLSAREN Några moln såg jag inte, och ingen gubbe. Men ett skägg var det. Det är jag helt säker på.
KEJSAR KONSTANTIN Som jag sa då. Ingen skäggig gubbe på ett moln.
FRÄLSAREN Nej. Ett skägg bara.
KYRKOFADERN Utan moln.
KEJSAR KONSTANTIN Och utan gubbe.
BERÄTTAREN De vänder åter blicken mot det jordiska. Paulus kvider lätt. Frälsaren har fått en imaginär vattenflaska av Selma och häller vårdslöst vattnet över Paulus ansikte. Paulus försöker få in det i munnen.
PAULUS Jag vill dricka vattnet, herre.
FRÄLSAREN Det är bra att svalka sig när solen bränner.
PAULUS Det är törst jag plågas av, inte värme.
FRÄLSAREN Solen är het.
PAULUS Det känns inte som vatten men jag ser ju att du häller det. Låt mig dricka de sista dropparna, gode mästare!
FRÄLSAREN Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud, som sagt var.
KYRKOFADERN Du är ju Gud, om du är den du säger att du är.
FRÄLSAREN Hur kan jag vara Gud om jag enligt skriften säger det jag just sa? Kullkastar inte det allt ni beslutar om?
KYRKOFADERN Där står också annat.
PAULUS Varför är ni inte där inne och beslutar?
KEJSAR KONSTANTIN Vi tänker även när vi tar paus.
KYRKOFADERN På våra motståndare.
KEJSAR KONSTANTIN Hur vi ska krossa dem.
KYRKOFADERN Hur vi ska älska dem.
KEJSAR KONSTANTIN Krossa och älska.
KYRKOFADERN Och när vi är färdiga med en tanke besparar vi kommande generationer mödan att tänka på den saken.
FRÄLSAREN Varför har ni möte? La jag inte fram vad som gällde en gång för alla.
PAULUS Och jag uttolkade det.
KYRKOFADERN Det återstår alltid något hur mycket man än täpper till luckorna. Men nu täpper vi till dem för gott.
KEJSAR KONSTANTIN Anden är ett svårt fall. Honom sa du inget om, Frälsare. Jag tycker att den faller lite utanför ramen. (Osäkert) Men vi kan ju inte ha två olika grader av gudomlighet i treenigheten om vi inte kan ha tre. Eller hur?
KYRKOFADERN Vi trasslar inte till det mer nu, Konstantin.
FRÄLSAREN Jag är inte samma person som min fader i himlen, det känner jag ända in i märgen.
KEJSAR KONSTANTIN Du är en annan person. Men av samma substans.
KYRKOFADERN Hur kan du vara här? Det är år 325.
KEJSAR KONSTANTIN Men skulle han inte ha evigt liv?
KYRKOFADERN Det är en tiggare som försöker göra sig märkvärdig.
PAULUS Och jag då?
KYRKOFADERN Ni är lycksökare som letat er hit till Nicaea för att slå mynt av er tiggartalang nu när det fanns en hop biskopar samlade här med blödande samvete.
KEJSAR KONSTANTIN Vi känner igen bedragare när vi ser dem.
PAULUS Jag är så törstig.
FRÄLSAREN Tänk på att Gud finns överallt.
KYRKOFADERN Det gör han inte. Vi bekämpar irrlärorna. Panteism, materialism, arianism.
PAULUS Hur kan du i så fall påstå att en gudomlighet inte kan vara 325 år och hans tjänare något yngre?
KYRKOFADERN Vi befinner oss på olika intellektuell nivå. Man måste trots allt ha något att hålla sig till.
KEJSAR KONSTANTIN Brukar du inte framhålla motsatsen? Nu låter du som Arius.
KYRKOFADERN Det här är över din horisont.
KEJSAR KONSTANTIN Det är en sak som länge har skavt i mig.
KYRKOFADERN (mumlar)Åh nej.
KEJSAR KONSTANTIN (till Frälsaren) Om du har funnits i evig tid och lika länge som Fadern, varför skickade han fram dig så sent? Vi står i begrepp att fatta bindande beslut om att du har funnits i evig tid och inte är skapad av Fadern såsom stenen och duvan är, utan mer liksom kommen ur honom och av samma vätska. Men det här med tidsaspekten är tabu att tala om. Varför dröjde han?
KYRKOFADERN Du behöver inte ornamentera dig i din okunskap, Konstantin.
(Ågust sticker fram huvudet från sitt gömställe)
ÅGUST ”Okunskap” är den svarslöses avfärdande av en motståndare med bättre argument.
FRÄLSAREN Just det. Det greppet lärde jag mina tolv mannar. När de överrumplar dig, säg att de inte förstått hela bilden. När de kommer på dig med fel, säg att de saknar ödmjukhet.
KEJSAR KONSTANTIN Var inte det där en duva?
KYRKOFADERN Det här är oseriöst.
ÅGUST (sticker på nytt fram huvudet) ”Oseriöst” är den svarslöses försvar när motståndaren har rätt.
KYRKOFADERN Vad vet en grå stadsduva om livet.
(Kyrkofadern höjer på nytt sin sten, ser sig om)
ÅGUST (träder fram) Jag var den som kom med budet till din mor. Jag var den som öppnade himlen för Guds röst när du döptes i Jordanfloden.
FRÄLSAREN Det var en vit duva.
ÅGUST Det var jag.
PAULUS Den kanske har blivit grå av ålder, av smuts och stadens damm.
KYRKOFADERN Döda duvan!
BERÄTTAREN Athanasius siktar mot duvan, men ångrar sig och kastar sig i stället över den och sliter bort dess fjädrar. Den kämpar för att ta sig loss och lyckas till slut haltande avlägsna sig. Den går till Selma som sitter och studerar pergamentrullen. Hon har tagit på sig handskar.
SELMA Papperet är väldigt skört.
ÅGUST Stadens damm! Som om jag suttit i den här skitiga hålan hela mitt liv. Jag har faktiskt vingar (visar upp dem, trasiga nu). Jag har varit både på landsbygden och i Karthago, Rom och Ancyra. Och född är jag på Sardinien kan jag berätta. Öbor måste vara beredda att resa om de vill se nåt annat än den egna näbben. Jag är mer berest än alla de där gubbarna tillsammans.
SELMA De är bara avundsjuka.
ÅGUST Tar du hand om mig nu när jag blivit handikappad?
(Selma svarar inte. Läser)
ÅGUST Du stannar väl hos mig?
SELMA Nu ser jag nånting väldigt intressant här. ”Hans mor hade blivit trolovad, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande.” Vi är alltså förälder till Frälsaren. Då stämmer det ju också att Fadern och Anden är en och samma. Jag har varit och hämtat vatten åt min egen son.
ÅGUST Men är du inte kvinna, Selma?
SELMA ”Havande genom helig ande.” Å. Jag minns. Nu minns jag precis. Inträngningen. Orgasmen. Befruktningsögonblicket.
(Kastar sig över Ågust, som värjer sig)
ÅGUST Vi måste prata ut först. Man kan inte lösa alla problem med sex.
SELMA Det var inte dig jag tänkte på.
KYRKOFADERN Nej, Konstantin broder, vi måste in till förhandlingarna igen. Vi är kringrända från tvenne håll. Modalisterna vill också trumfa igenom sina teser. Så även om Arius är teologiskt död och begraven återstår att nedkämpa andra sidan.
KEJSAR KONSTANTIN Vad var det modalisterna ville nu igen?
KYRKOFADERN De påstår att Fadern, Sonen och Anden är en och samma varelse.
KEJSAR KONSTANTIN Men är det inte vad vi påstår?
KYRKOFADERN Verkligen inte.
KEJSAR KONSTANTIN Nej, just det.
KYRKOFADERN Vi hävdar att de är av samma substans.
KEJSAR KONSTANTIN Exakt. (Liten paus) Men är de en eller tre varelser?
KYRKOFADERN De är inte tre och inte en.
KEJSAR KONSTANTIN Två?
KYRKOFADERN Nämen kära nån.
KEJSAR KONSTANTIN Skillnaderna verkar så små. Det känns som att vanliga kyrkobesökare inte skulle bry sig så mycket.
KYRKOFADERN Små skillnader? Vår läras framtid avgörs i detta nu. Ser du inte hur motståndarna viskar och himlar med ögonen när vi säger att det inte kan finnas hierarkier inom gudomen, ty då är det inte Gud. Och det är framförallt inte en Gud. Små skillnader! Om inte kristendomen som monoteism räddas vid detta möte kommer den att ersättas med någon annan lära som hävdar det absoluta enväldet, den fulländade allmakten. (Liten paus) Araberna kanske har nåt på gång. De sitter väl där i öknen i sina tält och väntar på en uppenbarelse. (Liten paus) Vi måste segra, annars går det för oss som för de dumma grekerna. Havsgud, vingud, matgud, kärleksgud, dödsgud, luftgud, jordgud, fruktbarhetsgud, herregud, rena torgmarknaden. Klart att de trängdes ut. Man har en man. Och han bestämmer.
KEJSAR KONSTANTIN Det borde räcka att frukta honom, hur många han än är.
KYRKOFADERN Han är en. Bestående av tre.
KEJSAR KONSTANTIN Den här substansen vi talar om. Som tydligen är samma för alla tre gudarna.
KYRKOFADERN Inte tre gudar. En! Av samma substans och med samma gudomlighet. Fattar du dåligt?
KEJSAR KONSTANTIN Mm, men . . . vad är det för substans?
KYRKOFADERN Det behöver man inte precisera.
KEJSAR KONSTANTIN Är det . . . jag menar . . . alltså . . . är det . . . sädesvätska? Det skulle göra dem väldigt mänskliga. Men det kanske inte är meningen.
KYRKOFADERN Gode gud. Hjälp mig mot enfalden.
KEJSAR KONSTANTIN Svara i stället.
KYRKOFADERN Substansen är bortom vår kunskap.
KEJSAR KONSTANTIN Ändå vill vi döda och straffa dem som förstår den fel.
KYRKOFADERN Men det handlar inte om substansens beståndsdelar.
KEJSAR KONSTANTIN (ger upp) Du, jag har ett antal skökor till mitt förfogande. De är hela och rena. Kom med mig i kväll och slappna av lite. Det har varit en hård dag.
KYRKOFADERN (frestad) Har inte du en hustru?
KEJSAR KONSTANTIN Hustrur har man till annat. Köttets rop lyssnar ej till sederegler, det är därför vi reglerar det. Tänk vidare till aftonen. Skökorna försvinner inte.
(De går in till mötet)
ÅGUST Minns du när vi bodde i Palermo en sommar. Vad vackert det var.
SELMA Alldeles blått, havet. Alldeles gul, solen. Tänkte du säga nu.
ÅGUST Det var innan våra problem började.
SELMA Jag vet alltid vad du ska säga och sen säger du precis det.
ÅGUST Innan du skaffade basker. (Liten paus) Man borde bränna alla rullar och förbjuda all kunskap.
SELMA Vem var det som sa: ”Vet du, Selma, jag har väldigt svårt för din antiintellektualism.”
ÅGUST Jag är rädd för vad som håller på att hända med oss.
SELMA Jag går och lägger mig och läser.
ÅGUST Du är duktig som läser så mycket. Vad är det för rulle nu?
SELMA Vad spelar det för roll när du ändå ska förbjuda och bränna den?
ÅGUST Jag kanske menade det metaforiskt.
SELMA ”För att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå fast de hör.”
ÅGUST Gud vad du är beläst.
SELMA ”Men saliga era ögon som ser och era öron som hör.”
ÅGUST Bara man inte ser och hör för mycket och gör andra konklusioner än de fastlagda. För då åker man ut med huvudet före.
SELMA Du är för uppstudsig.
ÅGUST Har inte Gud rätt att vara det?
SELMA När jag ser dig tvivlar jag på att vi är del av treenigheten.
ÅGUST Ju mer tillgivenhet jag visar dig, desto mer trycker du ner mig.
SELMA Svaghet är inte attraktivt.
ÅGUST Är kärleken svag?
SELMA Beroendet är gement att möta.
ÅGUST Hur blir man av med beroendet? Hur ska jag vara för att du ska bli nöjd?
SELMA Det är just en sån fråga beroendet ställer.
ÅGUST Jag vet inte vad jag ska säga för att verka självständig för dig.
SELMA Du ska till exempel avstå från att berätta att du inte vet vad du ska säga för att verka självständig. Och du ska inte verka självständig, du ska vara självständig.
ÅGUST När jag föddes ville min far ha en pojke. Han kallade mig Ågust i hopp om att det skulle förändra saken. Det betyder upphöjd, (med franskt uttal) å-gyst.
SELMA Vilken viljekraft.
ÅGUST Vad läser du?
SELMA ”Helige andes fysionomi”. Av Marcellus.
ÅGUST Intressant.
SELMA Jag vill att vi flyger isär.
ÅGUST Nu känner jag att jag blir vit i ansiktet av ångest och fasa.
SELMA Nej. Du är lika grå som vanligt.
FRÄLSAREN Det är en sak jag alltid har undrat över, Paulus.
PAULUS Berätta.
FRÄLSAREN Vad menade jag när jag sa att man inte ska sätta ett okrympt stycke tyg på ett gammalt plagg? Sömmerska har jag aldrig varit men kläder har jag burit. Ändå förstår jag inte innebörden.
PAULUS Herre, är det en kuggfråga?
FRÄLSAREN Svara i stället för att ställa motfrågor.
PAULUS Du brukar göra så.
FRÄLSAREN Det betyder inte att du ska göra det.
PAULUS Nej, herre.
FRÄLSAREN Kalla mig inte herre hela tiden.
PAULUS Nej. Bara ibland?
FRÄLSAREN När jag finner det lägligt och lämpligt.
PAULUS När är det?
FRÄLSAREN Det märker du om du är uppmärksam på mitt humör.
PAULUS Det svänger väldigt.
FRÄLSAREN På grund av människornas förstockelse.
PAULUS Människan är hemsk.
FRÄLSAREN Vad menade jag med det okrympta tyget?
PAULUS Du menade att när något väldigt nytt har inträffat kan man inte göra saker på samma sätt som förr. Din ankomst krävde att man förändrade allt.
FRÄLSAREN Verkligen. Det hade jag rätt i. (Liten paus) Är den okrympta tygbiten en uppmaning till revolution?
PAULUS Ty det nya förslösar sin ungdomliga kraft om det måste samsas med det gamla.
FRÄLSAREN Är det så?
PAULUS Om du säger det. Med hjälp av en tygbit och några vinsäckar.
FRÄLSAREN Jag talade i liknelser. Jag förstod dem inte själv. Tolka åt mig.
PAULUS Det är vad jag gjort sen omvändelsen, när du slog mig till marken med ditt ljus.
FRÄLSAREN Ytterst vänligt av dig.
PAULUS Människan förmår dock inte att leva efter dina klara insikter. Hon lappar gammalt med nytt hela tiden.
FRÄLSAREN Fastän det sliter sönder hennes kläder?
PAULUS Den renhet du föreslår gör att hon slits sönder inombords i stället. Hon behöver sina avlagringar, sin smuts, sitt parlamenterande.
FRÄLSAREN Hon lyder mig alltså inte, trots att jag är människosonen?
PAULUS . . . sitt lappande och lagande. När hon försöker ha allt i samma tyg går det henne illa.
FRÄLSAREN Människan är inte värdig mig.