RÄTT VAD DET ÄR kan man ha fått benen bortsprängda eller sitt liv avslutat. När jag på lördagen var ute på min vanliga promenadrunda ner mot city passerades jag av det ena utryckningsfordonet efter det andra. Jag svängde in på Drottninggatan just som polisen höll på att spärra av den. Stockholms första självmordsdåd hade skett några minuter tidigare.
Det vore verkligen beklagligt att bli lemlästad eller dödad för att någon kommit på hur allt ligger till och hur han ska följa sin gud på bästa sätt. Men inte mer beklagligt än för de civila som varje dag mister liv och lem i USA:s och de allierades evigt pågående krig.
Att det finns ett land på jorden som går in i vilket annat land som helst när andan faller på är rätt anmärkningsvärt. I en SVT-dokumentär om Wikileaks visades en läckt video där förhärdade soldater lustfyllt mejar ner alla som syns i kamerafånget på en stadsgata. Deras vidriga attityd ligger i öppen dager och framstår som en kombination av leda och dataspelseufori. Detta pågår dag efter dag, år efter år. USA vet inte hur de ska ta sig ur, soldaterna följer order, ordergivarna följer order, presidenten tänker på sitt eftermäle.
Militarism är inte vägen till demokrati, upplysningsvärden och mänskliga rättigheter. De förblir omöjliga att bomba och lemlästa fram. Inte heller kommer de ur sadistisk förnedring som i Abu Ghraib och Guantánamo. Med tanke på att krigen faktiskt förs i namn av västerländska värden och demokrati går det att föreställa sig känslan att vilja utsätta liknöjda västerlänningar för samma förödelse och skräck. Självmordsbombaren i Stockholm hänvisade till det. Det är svårt att påstå att det inte ligger något däri.
Men jag förmodar att även annat motiverade honom. Ur hans livsåskådnings perspektiv är västerlandets levnadssätt och kvinnoideal lika vederstyggliga som det vore för mig att tvingas leva under hans sharialagar inne i hans burka. Huruvida det är krigen i Mellanöstern eller det liberala samhället som främst motiverar honom är oklart, kanske även för honom själv.
Det vore fel att tro att jihadismen är unik bland extrema ideologier. Tvärtom är det förbluffande hur identiska anhängarnas tankemönster blir när idéer dras till sin spets. Den svartvita, konspiratoriska omvärldsanalysen blir snarlik, tänkandet totalitärt men rationellt utifrån de egna premisserna. I det absoluta tänkandet ingår att det är en svaghet att skifta perspektiv och se världen från ett annat håll. Renlärigheten skapar rentav försåtliga begrepp för sådana tendenser till sprickbildning i det helgjutna: avfälling, lakej, revisionist, ”de små stegens tyranni”.
Man förser sig med termer som förklarar varför de apostroferade inte vill ha förtruppens erbjudanden. Vänstern på sjuttiotalet kallade det ”falskt medvetande” och ”borgerlig indoktrinering”. När tidningarna tillät socialistiska alster var det exempel på repressiv tolerans och bevisade bara tesen om motståndarens dominans och slughet. Alla ses som fångar i systemet, försöker man krångla sig ur finns det ett ord för vad man ägnar sig åt. Det blir en vulgärversion av psykoanalysen. Förnekelse är bekräftelse, ifrågasättande är tecken på försvar, problematisering visar på patientens behov av ytterligare hjälp för att förstå sin situation. All makt ligger hos uttolkaren.
Med sin renodling pekar utopisten förvisso obarmhärtigt på orättfärdigheter i samtiden, men lierar sig alltför gärna med ofriheten och döden. De rena lärornas liksidighet framstår tydligt i Torbjörn Tännsjös intressanta bok Medan revolutionen dröjde – hundra år med vänstern i Nacka. ”[U]nga människor valde arbetsplats, och ofta även bostadsort på politiska grunder. Det gällde att arbeta och bo där man kunde göra sin mest avgörande insats för världsrevolutionen.” I dag fungerar synbarligen Luton så för jihadister.
Även följande passage kunde lika gärna handla om salafister som drömmer om 600-talet och profetens sista dagar: ”FNL-gruppernas ledning hade anammat den gängse KFML-uppfattningen att allt stod väl till i Sovjet så länge Stalin levde, men att det därefter gått utför. Sovjet var numera både kapitalistiskt och imperialistiskt.” ”[Orminges FNL-grupp] genomförde en mycket grundlig studiecirkel om imperialismen och kom ändå fram till att Sovjet inte var imperialistiskt. Gruppens medlemmar fick först bakläxa och tvingades gå igenom det officiella studiematerialet på nytt, ’tenterades’ av två utsända politiska kommissarier [. . .] på detta och underkändes en andra gång samt ställdes till svars för sina irrläror vid en regional sammankomst [. . .] .”
Till alla former av absolut tänkande hör också hyllandet av framtiden och det långa perspektivet. ”På sikt” är en central tankefigur, vilket gör det lättare att helga hemska medel. När pragmatikerna hänvisar till nuet visar de upp sin ideologiska sladdrighet. Någon renlärig i Tännsjös bok kallade socialdemokraterna för ”borgarklassens skoputsare”. Säkert finns en motsvarande fras på arabiska för muslimer som inte är rena i anden.