Målet med operationen var att fylla prestigefulla byggnadsprojekt på Sardinien och i Spanien med rent kapital, fortfarande helt under klanens kontroll. Dessa investeringar skulle tillåta de tvättade pengarna att återvända till Italien, men transaktionerna avbröts av utredningen. Utdrag ur ’Ndrangheta, Francesco Forgione, Baldini Castoldi Dalai editore, Milano 2008, s. 246–247.
Efter mindre än två månader, den 19 juli 1992, på Via D’Amelio i Palermo, sprängs en Fiat fylld med över 100 kilo trotyl i luften. I attentatet dödas domaren Paolo Borsellino och hans livvakter, poliserna Agostino Catalano, Emanuela Loi, Vincenzo Li Muli, Walter Cosina och Claudio Traina. Efter en rad rättegångar döms några av attentatets utövare samt uppdragsgivarna inom Cosa Nostra till livstids fängelse. Fortfarande är vissa utredningsspår angående ”externa” uppdragsgivare öppna.
På senare tid har Massimo Ciancimino, son till den före detta maffiaborgmästaren i Palermo, börjat samarbeta med rättvisan och avslöjat omständigheterna i de förhandlingar som hans far, via två karabinjärer, dåvarande överste Mori och kapten De Donno, skulle ha påbörjat med staten för Corleone-familjernas räkning. Motivet bakom bombdådet på Via d’Amelio skulle ha varit att röja ur vägen huvudhindret för utvecklingen av denna strategi och uppmuntra medling och förhandling, som hade som bas en papello, en skriftlig begäran bestående av tolv punkter som undertecknats av bossarna med deras villkor för att avbryta sin kedja av attentat.
Efter sjutton år hade Massimo Ciancimino hittat denna papello som fadern hade bevarat och som skulle ha överlämnats till överste Moro och diverse politiker inom regeringen.
Om det här är sant så rör det sig om ett fruktansvärt hyckleri. Att det pågick en förhandling eller ett försök att inleda en står nedtecknat i flera domar som utfärdades efter dåden eller efter olika politikermord, som det på EU-parlamentarikern och Andreotti-anhängaren Salvo Lima. Det som har fattats är svaret på vem som har det straffrättsliga ansvaret och vilken som är den juridiska sanningen om vem som var huvudaktör i den här förhandlingen. Och framför allt vilka personer inom politiken i den gamla Första republiken och i den spirande Andra republiken som var mottagliga för de här kontakterna. Dessa svar ligger nu i händerna på Palermo- och Caltanissettaåklagarna, som med sina utredningar ska avslöja en av de mörkaste sidorna i italiensk historia.
Rotolo: ”Man ska inte väsnas för mycket; en för att fälla honom och när han ligger på marken, en i huvudet, det räcker. Akta så att du inte kladdar ner dig, sedan måste du snabbt därifrån …”
Nicchi: ”Jag sätter på mig skor som jag inte använder annars och byxor i galon som jag kan torka av direkt … och hela tiden med hjälmen på.”
Rotolo: ”Och handskar?”
Nicchi: ”Jag tar dem jag har, i latex, sådana där som sjuksköterskor använder.”
Rotolo: ”Har du prövat att hålla i revolvern med gummihandskar?”
Nicchi: ”Ja då, har testat för att se till så att den inte glider …”
Texten ingår i domen i processen ”Gotha”, utfärdad efter preliminär förhandling vid domstolen i Palermo.