Sedan lät vi dem göra det här klassiska, fotografera henne med dagens tidning för att få bekräftat att de hade henne och att hon var vid liv. Litet har man ju ändå lärt sig på tv. Det kändes nästan lite skrattretande att köra det upplägget, men vi kom inte på något bättre. Och det funkade, de tyckte själva att det var en rimlig grej att göra. När de lämnat ett sådant foto skulle jag och min kompanjon förtydliga att vi nu hade en överenskommelse. Kortfattat gick den ut på: Krök inte ett hår på flickan och ni får pengarna! Det var en sorts gangsters agreement. Nu var det aktuellt belopp som gällde och inget annat. De skulle inte kunna höja i efterhand.

Dagen efter fick vi pengarna i en bag av direktören, och vi skulle åka och utväxla den mot flickan. Men jag var orolig och kollade så att vi inte hade några förföljande poliser efter oss. Jag ville inte riskera att själv bli misstänkt som en del i det här. Man vet aldrig! Jag har varit med för länge, man ska alltid utgå från det värsta. Efter några turer genom några olika kranskommuner, stod det klart att vi var ensamma. Då fick jag en position. Det visade sig att de hade tagit henne till ett grått, litet fritidshus med flagnad färg och trasiga takpannor. Det var ett stort hål i häcken så man kunde gå rakt in på tomten, det såg ut som om de brutit sig in där. Detta ruckel låg bara några kilometer från familjens hem och de andra mångmiljonvillorna, det var sådana kontraster att det påminde om en Beckfilm.

Ryssarna höll sin del av dealen, de fick pengarna, och polackerna i rucklet överlämnade flickan. Jag tror inte att det någonsin anmäldes, så ingen greps. Polackerna som genomfört kidnappningen försvann antagligen tillbaka samma väg som de kommit.

Jag hade verkligen inte gått in i det där enbart för pengarnas skull, jag blev så berörd att jag försökte hjälpa till ändå. När jag och min kompanjon sedan fick en belöning tackade vi förstås inte nej.

Så kan det gå till. Det är några år sedan men sådant händer fortfarande, och de fall jag har hört talas om har varit liknande – att det i botten funnits ouppklarade affärer och där någon eller båda parter rört sig i gråzonen. Därför har de drabbade inte sett polisen som ett förstahandsalternativ. Eftersom den som är offer ofta har en riktig skuld brukar pengarna betalas direkt. Det är bara de misslyckade kidnappningarna som bli kända i massmedia. I de fallen är det oftast skurkar som väljer sina offer slumpmässigt sedan de läst i tidningen att föräldrarna är rika. Sedan beter de sig som Kalle Anka och åker ofelbart fast.

Just det var nära att hända när en viss inbrottsliga bjudit in sig själva till en av Sveriges mest kända författare då han var bortrest.