Mille Markovic är känd sedan decennier för att vara en slug, hårdkokt och farlig gangster, en gammal proffsboxare och torped. Hans kriminalregister är – just för dagen – på tjugoen avsnitt. Men av egen erfarenhet vet jag att det inte alltid ger den sanna bilden, det är inte alla som åker fast för allt de gör. Men det anger i alla fall miniminivån och omfånget på kompetensen, så att säga.
Mille är i Sverige dömd för hastighetsöverträdelse, olovlig körning, narkotikabrott, häleri, grovt bokföringsbrott, rattfylleri, grovt skattebrott, försvårande av skattekontroll, grovt vapenbrott, grov oredlighet mot borgenärer, grovt skattebedrägeri, brott mot vapenlagen, förberedelse till utpressning, förberedelse till grov skadegörelse, olovligt innehav av alkoholdrycker, misshandel, olaga hot, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman, ofredande, och bestickning.22
Flera av de här brotten är han dömd för flera gånger, han har suttit i fängelse fem gånger. Han brukar bära vapen, vilket får folk att betrakta Mille som en farlig människa.
Enligt källor var han porrkungen Carl Serungs högra hand under en tid och tog sedan över driften av två porrklubbar. Han var med i kriget mellan porrklubbarna där Milles konkurrenter fick ställen sprängda och knäskålar genomskjutna – sådant som aldrig klarats upp. Han lyckades få en polis vid Länskriminalen att hoppa av och gå in som direktör i hans porrverksamhet.
Och detta kanske också säger något om honom. Det är inte så många entreprenörer som vågar gå in på de här marknaderna. Under flera år drev han familjehem för dömda som var på väg att slussas ut från Kriminalvården, utan att uppdragsgivarna egentligen visste vem de anlitade.23 Så han är samtidigt både smart och driftig.
En av de mer uppmärksammade sakerna han dömdes för var när han hade riggat en lägenhet. Han hade byggt in videokameror – som var rätt stora på den här tiden – i högtalare på väggen. Tanken var att han skulle locka dit Björn Borg, ta dit några yrkesdamer och få honom att ta för sig av både kokain och av tjejerna. Men allt avslöjades och Mille åkte fast och åkte in på en ny volta i ett år.24 Det blev mycket omskrivet i tidningarna.
Med den här bakgrunden – som man måste kalla brokig – har han fått hög status i den kriminella världen. Jag har aldrig varit vän med honom, inte ovän heller, men jag har självklart vetat vem han är. Efter vad jag hört hade han blivit alltmer oberäknelig och konstig med tiden.
När vi fick frågan att gå på honom visste vi självklart av vilken kaliber Mille var och det får man också lägga i vågskålen. Det kan sluta med vad som helst om man går på Mille.
Jag lyckades snart få fram hans nummer och ringde honom direkt. Vi bestämde möte dagen efter, och det har han berättat för andra: Han kände också att det var skarpt läge. Vad som helst kunde hända. Han blev inte förvånad att det var till oss de här personerna hade vänt sig. Han trodde att det var någon form av upplägg, han visste inte om han skulle bli avlivad eller inte, han frågade inte ens vad det gällde när jag ringde. Men det var bra, nästan självklart eftersom ingen av oss hade något intresse av att vilja bli avlyssnade.
Jag träffade Mille på Frösundaleden utanför Solna, vid korvkiosken Fyrkanten och Shellmacken, en vardag i början av november 2010, vi anlände samtidigt. Jag kom dit själv, han hade sin bil, en större SUV med tre man i och en följebil med ytterligare fyra man. Och han klev ur, inte i skottsäker väst, utan i en skottsäker jacka! Figurerna runtomkring tittade väldigt avvaktande, de var redo. Skumma, utländska typer. Det kändes som att de hade handen innanför rocken, de hade säkert vapen på sig. När jag själv klev ur tittade vi på varandra. I sådana här möten är alltid den första ögonkontakten viktig för att kunna avläsa: Finns det någon dispyt? Kan det vara någonting som ligger där? Kan det hända någonting? Vi såg ganska snabbt att det inte var så och då kramade vi om varandra och då sänkte de garden i bilarna. Skulle han ha känt sig hotad hade det kunnat bli blodvite, där och då hade jag kunnat sluta som en schweizerost.
Vi gick in på macken, han tog en Cola och jag en Ramlösa. De andra stannade kvar utanför och såg mystiska ut. Vi förde ett långt samtal. Jag hade inte talat om mitt ärende men kom ganska snabbt in på vad det gällde. Då sa han: ”Jag förstod det! Jag är glad att de tog de bästa”, sa han och syftade på valet av mig och Milan som torpeder.
Nu var det bilderna, ingenting annat, jag ville ha fram, om det nu fanns några. Vi hade först ett möte, sedan träffades vi dagen efter igen. Han tyckte även själv att det var en bra idé att dementera allt i Den motvillige monarken, han skulle säga öppet att han bara hade snackat skit. Han sa också om de här tjejerna som uttalat sig, dem hade han koll på, kaffeflickor och det ena med det tredje: ”Jag kommer få dem att ta tillbaks också!” Detta redovisade jag därefter för Lettström & Co.
När jag träffade Mille andra gången hade han med sig bilder som han visade upp, det var bilder från fester, ingenting konstigt med dem, det var ingenting naket. Några var från en fest hemma hos Aje Philipson, där en känd sångerska fanns med – Camilla Henemark. Kungen satt också där.
Men sedan drog han fram bilder där man såg en viss huvudperson i komprometterande situationer, kan man säga.
Senare skulle det sägas att bilderna sannolikt var manipulerade på så vis att kungens ansikte har klippts in. Samma gäng som avslöjade den fejkande naturfotografen Terje Tellesø, en av få seriösa grupperingar jag sett hålla till på Flashback forum, hävdade att bilden kom från en gammal tv-intervju från 1976 där kungen och Silvia berättade att det hade sagt klick.
Jag är inte helt övertygad om att de är fejkade, men hur som helst, i mina ögon då framstod de inte alls som uppenbart manipulerade.
Jag kände nämligen igen en av tjejerna, en aktris, på bilderna – mycket väl.
Hon umgicks med Mille vid den här tidpunkten, och blev tillsammans med honom senare. Hon höll till i kretsarna runt Café Opera, olika uteklubbar, Regeringsgatan – Club 88 på den tiden. I dag har hon dragit sig tillbaka helt och hållet. Hon var strippa, eskorttjej. Prostituerad. Snygg tjej! Yppig blondin. Hon höll på med det där några år på det tidiga 90-talet. Hon var lyx-callgirl i sitt eget stall. I relationen med Mille började hon berätta vad som hänt under hennes tid som kaffeflicka. Det var väl då som det började sås ett frö i Milles huvud. Hon berättade om Ajes kondition i sängen och det ena med det tredje. Hon har enligt egen utsago legat med Aje.
Den här tjejen var med på bilderna tillsammans med två andra tjejer och de körde en lesbisk liveshow. Mille menade att bilderna var från tiden för OS i Barcelona -92.
Kungen satt alltså där och tittade på en liveshow, de var på någon yacht i vanlig ordning. Jetsetfolket bubblar ju omkring där, i Saint-Tropez, Monte Carlo, Barcelona, Marbella, alla de här platserna. Folk vill ha sina fester på yachter, då finns inga poliser i närheten och inga paparazzi. Så den beskrivningen av plats och tidpunkt lät trovärdig.
Kungen såg väldigt glad ut på bilderna, han såg lyrisk ut, lite lurig också, busig! Som en liten pojke som stulit en sockerbit ur skålen. Kungen själv var fullt påklädd. Han satt där och tittade med skjortan uppknäppt i halsen.
När jag såg bilderna verkade inget, vare sig innehållet eller den bakgrund som beskrevs, uppenbart orimligt. Egentligen tyckte jag att bilderna inte var så farliga. Visst, det var naket med på dem, men kungen gjorde ju inte annat än tittade på. Om de kommit ut skulle han enkelt kunna ha sagt: Javisst, det är jag på bilderna, jag var på en tillställning för tjugo år sedan och vips hoppade några tjejer upp ur en låda och började hångla med varandra. Hade han sagt det hade väl knappast någon blivit upprörd.
Å andra sidan, kungen är ändå kungen och att han rör sig i sådana här miljöer skulle lätt kunna användas emot honom. Jag kände att de skulle kunna orsaka skandal.
Bilderna kommer förmodligen från en filminspelning men jag vet inte om Mille har någon film. Det här var det enda jag fick se på, tre–fyra bilder från samma tillfälle.
Om de är manipulerade, om kungen klippts in, så inte är det Mille som gjort det. Det skulle jag kunna ta gift på, han var helt övertygad om att de var äkta!
Nej, han fick bilderna av Christer Gustafsson – tjejfixaren i kungagänget, enligt vad jag kunnat få fram, det är vad mina källor uppger. Det var Christer Gustafsson, som Porr-Lasse kallar Disko-kuken, som ordnade fram kaffeflickorna och mycket annat. Han är också en av källorna i Den motvillige monarken. Jag vet inte vad Mille fick betala för bilderna, men det var nog inte så billigt.
Plötsligt fanns det nu riktiga bilder som på något sätt kunde styrka hans tes att det hade funnits sexklubbar där han hade gjort hemliga inspelningar. Men jag har kommit fram till att det inte finns några hemliga inspelningar eller hemliga kameror. Nu hade han ändå bilder med kungen och naket i sin hand, han fick tag i dem efter att produktionen av Den motvillige monarken var klar, såvitt jag har fått veta. Annars hade den händelsen, då bilderna togs, självklart varit återgiven i boken.
Mille hade alltså sagt att han ville ha femtio miljoner och Lettström hade sagt att om materialet finns så kan vi slanta femtio miljoner. Det svaret hade jag lämnat till Mille, som nu visade bilderna och lovade att dementera allt i Den motvillige monarken.
När jag nu hade fått se vad han hade, gick jag tillbaka med det beskedet till herrarna. Det fanns bilder på kungen med naket och Mille var beredd att dementera. Men då hade herrarna ändrat sig. Jag har många gånger tänkt efteråt: De trodde att de själva kanske fångats på bild i olämpliga sammanhang men nu när de själva inte var med backade de.
När sedan allt sprack blev det en både allvarlig och genant situation som kanske är svår att förstå för gemene man. Jag var tvungen att använda all den diplomati jag lärt mig under tjugo år på gatan för att säga rätt saker som inte väckte Milles agg mot oss, vi är ju inga bundsförvanter med honom. Hade vi garanterat honom pengarna hade vi fått betala det här själva. Då hade jag blivit skyldig att slanta femtio miljoner och blivit jagad livet ut, så är det bara, det är en oskriven regel i undre världen om man säger att man garanterar något. Nu fick jag försöka förklara att de här herrarna hade sagt fel saker och att jag var ledsen för det. Det var mycket sura miner, självklart, men jag tvivlar inte – hade vi kommit överens om det så hade Mille dementerat. Då hade han gått ut med att det han sa i boken var något han sagt på fyllan eller någonting och då skulle flera av tjejerna också dementera. Flera av källorna i boken är ju hans gamla eskorttjejer, så det är klart att han skulle få dem att göra samma dementi som han.
Däremot kan jag här och nu berätta – och intet förtiga, tillägga eller förändra – att jag med egna ögon sett kungen festa med lättklädda tjejer på en annan klubb i Stockholm.
Jag och en tidigare kompanjon, som vi kan kalla Göran, var mycket ute på stan tillsammans. Vi brukade ofta vara på Valentino som då hette Gilda och låg på Birger Jarlsgatan. Där, en trappa ner, hade Dragan Joksovic, Jokso som han kallades, en klubb. På ovanvåningen var det vanligt disko, och så var det en klubb därnere. Vid ett tillfälle hade de stängt av hela övervåningen, och vi blev inkallade till Jokso som frågade:
”Kan ni inte vara med som extra back-up? Kungen kommer hit.”
Jokso var stor vid den här tiden, i mitten av 90-talet. Han kallades torpedkungen. När han fick tillfälle gick han ut i tv och tidningar och sa att kungen är kungen av Sverige, men jag är kungen av Norden. Ett tag hade han sin flashiga Mercedes demonstrativt felparkerad vid Stureplan. Alla visste att det var Joksos, det var aldrig någon som rörde den. När massakern skedde vid Sturecompagniet 1994, var hans bil med på bild i en av tidningarna. En chockad tjej satt på huk invid ena sidospegeln och försökte fixa till sin make-up.
Jokso var också en av de första på plats att hjälpa skadade. Han hade precis lämnat Gildas som låg precis intill och var på väg hem i sin bil när hans damsällskap ropade: ”De skjuter!” Jokso stannade bilen direkt, vid hörnet till Sturegatan, och tvekade inte att springa tillbaka mot platsen där det sköts vilt. När han kom fram låg döda och skadade överallt, han visade ambulanssjukvårdarna var de svårast skadade låg. Han var också med på bild i tidningarna och uttalade sig, han grämde sig över att han aldrig hann se de flyende mördarna:
”Nej. Men hade jag sett dom jävlarna hade jag jagat ifatt dom och mosat dem.”25
Lettström berättade för mig att han var vän med Jokso:
”Jag kände Jokso jätteväl. Vi hälsade på varandra varenda morgon och stod garvade och snackade. Vi bodde ju i portarna bredvid varandra, på Floragatan, högst upp.”
Kungen kände också Jokso, de träffades på Alexandra’s.
Genom att vara dörrvakt där kom Jokso in i den fina världen. Han var enorm till växten, vältränad – och charmig. Han kom in bakom kulisserna, han lärde känna alla, och blev själv en kändis. Han var bland annat med i en video med Carola där han var någon Tarzanfigur med höftskynke. Och han blev mycket god vän med kungen, vilket inte heller var helt okänt på stan på den tiden. Alexandra Charles var ju top of the line. Hon hade varit i New York och besökt Studio 54, och efter det konceptet, att ha VIP, att ha de här celebriteterna i speciella VIP-rum, och att ha en hård dörrgallring, kom hon tillbaka till Stockholm och öppnade Alexandra’s. På den tiden var det unikt, det fanns inte i Stockholm. Innan hade man haft klubbar som stängde vid två–tre-tiden. Det var som om man skulle besöka Örkelljungas diskotek i dag.
Hela societeten gick dit, kungens vänner, alla kändisar, alla var där, hela kändiseliten. Det var det första stället där jag fick sniffa på och fick känslan av att det inte är så långt till kändistoppen. Jag var så glad när jag kom hem efter att ha varit där första gången, jag var ung, arton, nitton år, hade varit på Alexandra’s och sett alla de här människorna. Jag hade med mig en tändsticksask hem därifrån, som en trofé och den fick en väldigt speciell plats på mitt skrivbord, då var det stort!
Jokso jobbade senare med krogmagnaten Thomas Perra som drev flera klubbar som Milli Bar och Turbin. Gildas var ett ställe de hade gemensamt och där hade de alltså stängt av övervåningen den här kvällen. På undervåningen var det fortfarande febril aktivitet på dansgolvet. Kungen slank plötsligt in tillsammans med Säpovakterna. Och tillsammans gick han och Jokso upp. De hade sällskap av några skrattande tjejer, eskorttjejer, lättklädda damer. De gick upp för att ha rajtan-tajtan medan Göran och jag stod och höll vakt utanför bredvid Säpovakterna. På den tiden var vi alltid beväpnade, men det var ju inte så att Säpokillarna visiterade oss. Så tesen stämmer, kungen umgicks med lättklädda damer, det har jag själv sett!
De var där i ett par timmar, vad som hände därinne vet ingen. Man ville ju gärna stoppa in näsan och titta lite mer, men det hade verkat oseriöst. Det fanns i alla fall inga kameror där.
22. Solna tingsrätt, B10239-10, Belastningsregisterutdrag, aktbilaga 17.
23. Aftonbladet, 2011-03-04, sidorna 6-7.
24. Stockholms tingsrätt, dom 1995-06-01, B11-6066-94.
25. Aftonbladet, 1994-12-06, sid 18.