Vi har alla våra kors att bära, det här är mitt, och det får jag leva med.
Jag skyller inte på någon annan. Jag är själv ansvarig för mina handlingar, det har varit mina beslut och ingen annans.
Det finns tyvärr mycket som jag ångrar men jag vill inte vara en sådan som tänker att jag har slösat bort tjugo år av mitt liv, då blir det svårt att leva resten.
Ånger och bitterhet är inga bra drivkrafter.
Jag blickar framåt istället, jag går vidare, bort från det gamla, det som varit.
Att bryta gamla mönster och gammal vänskap är långt ifrån lätt, men det går. Det är ett beslut och några handlingar ifrån – du bestämmer!
Vi kan inte leva om våra liv men genom att leva som vi skulle ha velat leva, kan vi förhoppningsvis bli de goda människor vi önskar vara. Så lätt att glömma, det man ger är det man får.
Jag tycker om talesätt och ordspråk. Ett som jag brukar tänka på lyder:
”If you want to fly like an eagle, don’t hang with the turkeys.”
Vill du flyga som en örn, häng inte med kalkonerna.
Det var det jag gjorde, jag hängde med kalkonerna, jag var också en kalkon.
Men jag ville vidare, ville flyga. Jag kanske aldrig blir någon örn, men jag har i alla fall luft under vingarna. Skräna kunde jag ju redan tidigare, så jag får kalla mig skrattmås tills vidare. De verkar nästan gladare!
Den här boken handlar om några händelser i mitt brokiga liv, men självklart lever jag mesta delen av min tid som de flesta andra. Jag handlar mat på Ica, är hemma med sjuka barn, hämtar och lämnar på förskolan, går på föräldramöten, skjutsar till barnens aktiviteter. Med den här boken vill jag försöka visa att den kriminella världen inte är bara svart eller vit. Livet har betydligt fler nyanser än så. Jag har själv sett både godhjärtade skurkar och tjuvaktiga direktörer.
Förhoppningsvis bjuder boken också på inblickar i en för många dold värld, och visar hur suddiga gränserna ibland kan vara mellan den undre världen, och den öfvre, fina och rika världen. Mellan Zagreb och Stockholms slott är det som synes inte alltid vattentäta skott.
Det är lätt att bli fartblind i en tid då pengar betyder allt, och hur de tjänats är mindre intressant. Fåfänga, ”guldsot”, självbekräftelse, är farliga drivkrafter. Även det är jag ett dåligt exempel på.
Tack och lov att vi alla blir äldre – och ibland faktiskt lite klokare.
Vi tänker framåt. Eller hur?
The best is yet to come!