Motorcykeln rullade ut ur skogen och tog ett långsamt varv runt vändplatsen innan den stannade borta vid Simons cykel. Marie kunde urskilja två personer på den, troligen en man och en kvinna. Motorljudet tystnade, strålkastaren slocknade och ersattes bara några sekunder senare av ljuset från en ficklampa som riktades upp mot hällen.
”Hallå däruppe!” ropade en mansröst.
”Hallå!” Carina som stod längst fram på hällkanten vinkade tillbaka, skuggade ögonen lite från ficklampsstrålen som riktades mot henne.
Alex ställde sig intill Carina och försökte lägga armen om henne, bara för att få den undanföst. Marie höll sig lite i bakgrunden. Hon kände inte igen varken motorcykeln eller rösten. Tyckte inte om tanken på främlingar.
”Får vi komma upp en stund?” ropade motorcykelmannen.
Alex vände sig om mot Marie och höjde frågande på ögonbrynen. Hon skakade på huvudet. ”Det här är vår fest”, sa hon. ”Vår tradition. Eller hur, Bruno?”
Bruno nickade, utan att säga något. Simon började återigen spela på gitarren.
”Vi har gräs”, sa mansrösten nerifrån vändplatsen. ”Jag och min syster delar gärna med oss i utbyte mot lite käk.”
Alex gjorde en gest mot henne och flinade. ”Kom igen nu Marie, det blir kul med lite nytt folk.”
”Du vill bara röka på”, fräste hon.
”So what. Man lever bara en gång, eller hur baby?” Han gjorde ett nytt försök att lägga armen om Carina. Möttes den här gången av mindre motstånd.
”Visst, varför inte?” mumlade Carina.
”Så vad säger ni andra? Ska vi vidga våra vyer lite?” sa Alex.
”Nej tack”, sa Marie tvärt. ”Och Bruno håller med mig.” Bruno tittade återigen bort.
”Två för, två emot”, sa Alex. ”Simon, du har utslagsrösten?”
Simon tittade upp från gitarren, verkade knappt ha uppfattat vad diskussionen handlade om. Marie sökte hans blick, rynkade pannan och skakade på huvudet. Till hennes irritation ignorerade Simon henne. ”Kvittar”, sa han och ryckte på axlarna.
”Nå, vad säger ni”, ropade motorcykelmannen. ”Blir det någon fest, eller?”
Alex flinade åt Marie. ”Välkomna upp!” hojtade han. ”Och glöm inte gräset!”
Simon fortsatte att spela. Vackra, sorgsna ackord som förstärktes av tystnaden som uppstått på hällen. En plötslig olustkänsla kom över Marie. Den smälte ihop med förnedringen av att ha blivit nedröstad och hon bestämde sig med ens för att åka hem. Hon reste sig och borstade av byxorna. Tog några steg i riktning mot tältet och märkte att hon vinglade. Hon stannade upp, räknade efter och insåg att hon druckit för mycket för att kunna köra. Visserligen var det inte så långt hem till Kotorp och risken att bli stoppad var liten. Men tänk om det hände något? Folk körde som galningar uppe på åsen. För att inte tala om vad hennes pappa skulle säga om hon kom hem i bil och stank vin. Ett enda misstag av den typen kunde kosta henne hela hennes karriär, redan innan den börjat.
I samma ögonblick kom de två nykomlingarna upp på hällen.
”Hej allihop!” Mannen som höll i ficklampan såg ut att vara några år äldre än de. Han bar svart skinnjacka, vit T-shirt och jeans. Han såg bra ut, håret var långt och bakåtkammat och ansiktet hade ett vasst, lite farligt drag.
”Jag heter Joe och det här är min syster Tanja.” Ficklampsljuset snuddade bara vid kvinnan i någon sekund, men Marie såg ändå hur Alex omedelbart sträckte lite extra på sig. Tuperat hår, trasiga jeans, högklackade boots och en urringad topp under skinnjackan fick Joes syster att se ut som en av de där trashiga-men-snygga brudarna i en rockvideo.
”Hej”, sa Tanja kort.
Alex gick fram till de båda främlingarna, log brett och sträckte fram handen.
”Alex heter jag.”
Joe lät ficklampskäglan långsamt svepa över Alex. Nedifrån och upp, sedan tillbaka ned igen.
”Hej Alex”, sa han utan att skaka hand. ”Du är alltså alfahannen i gruppen. Och vilka är dina kompisar?” Joe flyttade ficklampan.
”Det där är Marie och Carina”, sa Alex utan att låtsas om Joes kommentar.
”Jaha, hej tjejer”, sa Joe. Ett kort ögonblick bländade ficklampsskenet Marie men hon hann inte skugga ögonen innan Joe flyttat det vidare till Carina. Lät det dröja där en bra stund innan han flyttade det vidare till Bruno.
”Och du är?”
”Bruno.”
”Är det du som har hand om käket?” Joe lyste på folieformarna med överbliven mat som stod alldeles intill. ”Jag och syrran har åkt rätt långt idag och vi är hungriga. Vill du ha en chans på henne är mat en bra början.”
”Va?”
Bruno såg ut att försöka avgöra om Joe skojade, men mörkret gjorde det omöjligt att avläsa hans ansiktsuttryck.
”Och här har vi en trubadur.” Lampstrålen flyttades över till Simon. ”Nej, nej, sluta inte spela. Ingen lägereld utan ’Blowin’ in the wind’, eller hur?”
Marie var just på väg att säga något, att be den oförskämde främlingen och hans trashiga syrra att dra åt helvete, när Tanja förekom henne.
”Lägg av nu, Joe.” Tanja ryckte åt sig ficklampan. Riktade den rakt i Joes ansikte på samma sätt som han nyss gjort med de övriga.
”Ni får ursäkta min bror. Han kan vara ett riktigt rövhål. Men innerst inne är han bara en grinig liten skitunge med lågt blodsocker.”
Joe försökte hålla händerna för lampljuset, gav upp efter några försök och sänkte skrattande armarna. ”Tanja har rätt. Jag är en idiot. En hungrig idiot! Sorry om jag förolämpade någon.”
Tanja släckte ficklampan och vände sig till Bruno. Ljuset från brasan lyste upp hennes ansikte. Hon var hårt sminkad, med mörkt läppstift och svarta streck kring ögonen, som förstärktes av skuggorna elden skapade.
”Om det finns lite mat över skulle vi verkligen uppskatta det”, sa Tanja och lade försiktigt handen på Brunos arm. Marie märkte hur hon hajade till.
Bruno harklade sig. ”Visst, inga problem.” Han började plocka med folieformarna.
”Vänta lite, Bruno”, sa Alex. ”Ni sa något om byteshandel?”
Joe log, stack ner handen i fickan på sin skinnjacka och drog ut en halvfull genomskinlig påse med något tobaksliknande. ”Tillräckligt för alla”, log han.
Alex dunkade honom i ryggen, halade upp ett par öl ur den närmaste kylväskan och räckte först en till Joe och därefter en till Tanja. Höll fast i hennes burk någon sekund extra så att hon skulle möta hans blick. Marie tittade mot Carina, och förväntade sig att hon skulle bli arg av den uppenbart flirtiga gesten. Till hennes förvåning såg Carina mest likgiltig ut.
De båda främlingarna åt som om de inte sett mat på flera dagar. Sköljde ner alltihop med flera burkar öl medan Alex, Bruno, Carina och Marie iakttog dem. Simon var den ende som inte intresserade sig för besökarna, han såg mest ut att sitta i egna tankar medan han förstrött plockade med strängarna.
När all maten var slut rapade Joe högt och plockade fram plastpåsen med brajet. Rotade vidare i fickorna och fick fram cigarrettpapper och en tändare. ”Dags för efterrätt, eller vad säger ni?”
Joe fick Alex att hålla i ficklampan medan han använde locket till en av folieformarna som underlag. Hans långa smala fingrar rörde sig snabbt och vant, rullade tre jointar medan spänningen långsamt steg. Joe tände den första, drog ett bloss och räckte sedan högtidligt över jointen till Carina.
”Har du rökt på förut?”
Carina skakade på huvudet.
”Dra ett långt halsbloss och håll inne så länge du kan. När du är nöjd skicka vidare till din kompis.” Han nickade åt Maries håll. Joe stack den andra jointen i munnen och tände den på samma sätt som den första. Drog ett djupt bloss och flyttade sig närmare Carina medan de båda höll inne röken.
Carina hostade till, och fnittrade på ett sätt Marie inte tyckte om.
”Min tur”, sa Alex och sträckte fram handen. Istället för att skicka över jointen drog Joe istället ännu ett långt bloss. Puffade samtidigt Carina lite med armbågen. ”Han är het på gröten, den där. Är han alltid sån?”
Carina fortsatte att fnittra. Marie märkte hur Alex såg irriterad ut. Carina vände ryggen åt honom och räckte över jointen till Marie. Hon provade att dra ett fejkbloss och höll kvar röken i munnen några sekunder innan hon blåste ut, precis som hon gjorde när hon rökte vanliga cigaretter. Brajet smakade både sött och bränt på samma gång, det var faktiskt godare än tobak. Marie tog ett litet bloss till, drog ner röken längre den här gången och fick en uppskattande nick från Joe. Det var något med den smale mannen. Något med hans ögon. Han var uppenbarligen smart, kanske rentav på hennes egen nivå, vilket vore en trevlig omväxling. Bara det faktum att han kallade Alex för alfahanne visade på både humor och intelligens. Dessutom var han äldre och mognare. Men det var något annat också. Något som på samma gång var både lockande och aningen obehagligt.
”Kom igen nu”, stönade Alex åt Joe. ”Skicka över rökat!”
”Här! Slappna av nu.” Alex tog emot jointen, drog ett alldeles för djupt bloss och började sedan hosta våldsamt. Joe skrattade och bultade honom ett par gånger i ryggen. Marie drog ett nytt försiktigt bloss. Drog ner röken ännu lite längre ner i halsen den här gången. En mjuk behaglig känsla spred sig långsamt genom hennes kropp, sköljde bort både irritation och spänningar. Hon blundade, provade igen.
Joe tände den tredje jointen och räckte den till Tanja. ”Du kan väl dela med trubaduren, syrran. Gitarrister är ju din grej.”
”Skit på dig”, snäste hon men gick sedan bort och satte sig bredvid Simon.
Joe flyttade närmare Carina. Gjorde sedan en rörelse åt Marie som hon inte riktigt lyckades tolka. Det tog henne flera sekunder att inse att hon fortfarande höll jointen mellan fingrarna och att hon rökt nästan halva.