Bubblor. Överallt omkring honom. Bröt sig ur kläder, hår, näsa och mun som små silversfärer innan de försvann in i mörkret. Ljudet från nedslaget ringde fortfarande i Simons öron, vibrerade genom hela hans kropp. Kylan tryckte mot huden, fick blodkärlen och lungorna att dra ihop sig och hjärtat att börja hamra allt hårdare. Ändå rörde han sig inte, hängde bara stilla och viktlös. Blundade och lät sig omfamnas av det kalla mörkret.
Är det så här det känns att dö? tänkte han, medan han långsamt började se vita fält bakom ögonlocken.
Så slog han upp ögonen, sparkade ifrån med benen. En gång, två, tre, hjälpte till med armarna. Fortare och fortare mot det svaga ljuset däruppe tills hans huvud bröt genom vattenytan. Han klarade det!
Simon drog högljutt in efter luft, tjöt sedan rakt ut av glädje. Fick omedelbart svar av Tanja uppifrån hällen, därefter mindre entusiastiskt från de övriga.
Bruno hjälpte Simon upp ur vattnet innan han blev undanknuffad av Marie. ”Du är fan inte klok, Simon. Du kunde ha slagit ihjäl dig!” skrek hon rakt i hans ansikte.
”Det var ju ni som ville att jag skulle bada”, sa Simon med ett brett leende. ”Sista doppet för i år, eller hur var det?” Den sista meningen var riktad mot Alex som stod en bit bort med armarna korsade över bröstet. En av deras vanliga skämtgliringar till varandra, ändå ångrade sig Simon så fort han stängt munnen.
När Alex inte svarade lät Joe ficklampsljuset landa mitt i hans ansikte. ”Verkar som om någon är modigare än du, alfahannen.”
”Lägg av!” Alex höjde handen för att inte bli bländad och vände samtidigt bort huvudet.
Tanja kom småspringande nerför badstigen, trängde sig mellan Bruno och Marie och fick Simon att omedelbart glömma bort Alex och hans surande.
”Du gjorde det! Fy fan vad coolt!”
Tanja slog armarna om Simons hals och kysste honom. Hon smakade sött, både av braj, men också något annat. Något upphetsande som fick Simon att omedelbart dra henne till sig. Det här var hans andra kyss på bara tio minuter, och tillsammans med adrenalinkicken han upplevde efter hoppet fick den hans huvud att nästan explodera.
En kort, pinsam tystnad utbröt medan de andra vände bort blickarna. Alla utom Joe, som flyttat ljusstrålen till paret som kysstes alltmer intensivt. Nästan som om han uppmanade de övriga att titta de också.
”Grattis till Simon som blev kvällens vinnare!” sa Joe med rösten drypande av ironi. ”Tack till alla som har tävlat och godnatt.”
Tanja lösgjorde en hand från Simons nacke och gav honom fingret. Avslutade sedan kyssen.
”Kom”, sa hon till Simon. ”Vi måste få av dig de där blöta kläderna.” Hon tog honom i handen och drog honom med sig upp mot hällen. Simon märkte hur det stramade i ansiktet, hur munnen låsts fast i ett stort grin.
”Jag fryser”, hörde han Marie säga precis innan de gick. Hennes röst lät ynklig.
De kom fram till tälten, men Tanja drog honom vidare mot baksidan av hällen. Hon började fnittra, och brast sedan ut i ett skratt som omedelbart smittade av sig på Simon. Hans jeans var genomblöta och kalla och klistrade sig fast vid hans ben när Tanja drog med sig honom nerför slänten till pissestigen och sedan vidare in i skogen. De snubblade över den ojämna marken, och vid ett tillfälle ramlade hon nästan så att han fick fånga henne innan hon föll, ändå kunde ingen av dem sluta skratta. Inte förrän de kommit fram till en stor ek och hon slog armarna om honom och kysste honom igen. Hans händer fick eget liv, sökte sig över hennes kropp. Deras kroppar pressades mot varandra, och utan att Simon riktigt förstått hur det gått till hade de fått av sig byxorna. Tanjas ben låg kring hans midja och hennes rygg var tryckt mot trädet. Han kände hur hon greppade honom och styrde honom in i något mjukt och varmt som omslöt honom nästan på samma sätt som mörkret i vattnet. Så borrade hon in naglarna i hans nacke och pressade sina höfter mot hans. Stönade högt och fick honom därefter att följa henne i en allt hetsigare rytm tills hela världen, eller om det nu bara var hans huvud, upplöstes i atomer.