När Simon och Tanja försvunnit över krönet stod de övriga kvar på badstigen. Carina tittade på de andra tre, fick avvaktande, nästan tvivlande blickar tillbaka. Som om ingen av dem var riktigt säkra på att det de nyss sett verkligen hade inträffat. Det här var ett ögonblick de skulle kunna återberätta för varandra resten av sina liv. Bli ännu en av vandringssägnerna kring stenbrottet. Simon Vidje hoppade en gång från allra översta klippan, mitt i natten.
En legend, rentav. Ändå var stämningen tryckt.
”Det här är ditt fel alltihop”, fräste Carina till Alex. Fick en axelryckning till svar.
”Jag fryser”, sa Marie ömkligt.
Joe släckte ficklampan.
”Jaha, ungdomar. Så vad händer nu?”
Ingen svarade honom. Utan förvarning vände Marie sig om och spydde rakt ut i det svarta vattnet.
Efter en stund tog de sig tillbaka upp till hällen. Simon och Tanja syntes inte till, men ingen kommenterade det. Bruno slängde mer ved på elden innan han och de andra tre kröp in i tälten för att ta av sig de blöta badkläderna. Lågorna skickade ett gnistregn mot himlen där molnen nu nästan helt dolde stjärnorna. Carina var först klar. Hon satte tillbaka blandbandet i bergsprängaren, tryckte på play, och slog sig ner på en sten vid elden intill Joe. Musiken fick den märkliga stämningen att lätta lite. Hon var fortfarande förbannad på Simon, faktiskt ännu argare nu. Alex hade kråmat sig för Joes syrra hela kvällen, vilket var väntat. Men att Simon skulle välja den där trailertrashslampan framför henne sved betydligt mer. Ilskan från när han avvisat henne växte och blev en glödande klump strax bakom bröstbenet.
”Har du en cigg?” sa hon till Joe.
”Visst!” Han räckte henne en cigarett och tände den åt henne mellan sina kupade händer. Rotade sedan i kylväskan och öppnade var sin öl åt dem.
”Pluggar ni?” sa Carina. ”Du och din syster?”
”Pluggar!” Joe fnös till av skratt, som om tanken roade honom.
”Vad jobbar ni med då?”
”Tanja och jag gör det vi känner för.” Han drog ett djupt bloss, blåste ut röken genom nästan.
”Var bor ni?”
”Fan vad du var frågvis då”, flinade han. ”Vill du redan flytta ihop? Vi har ju precis träffats.”
Han drog ett nytt bloss. ”Jag har en stuga hos min styvfar. Men vi brukar hitta ställen att bo på. Tanja är bra på att få oss inbjudna till folk. Gott om fester nu på sommaren.”
”Din styvfar? Inte Tanjas.”
Joe drack en klunk öl utan att svara, makade sig samtidigt närmare så att deras armar trycktes mot varandra. Carina kände hur hans blick letade sig ner över hennes kropp.
”Så vad ska ni göra? När sommaren är slut? På riktigt alltså.”
Joe såg ut som om hon sagt något roligt.
”Ni är alla likadana”, skrockade han. ”Småungar som tror att ni är så jävla unika. Att ingen annan någonsin har känt eller tänkt som just ni. Men ni är bara statister i er självupptagna jävla show. Era drömmar är så jävla barnsliga.”
Han ritade en cirkel i luften med cigarrettglöden. ”Kolla på dig och dina kompisar. Om trettio år sitter ni allihop vid någon jävla klassåterträff och gaggar om hur enkelt allt var när ni var unga. Att ni önskar att ni kunde göra om alltihop igen men njuta av det den här gången.”
Han drog ett sista bloss, knäppte iväg fimpen in i elden.
”Tanja och jag gör precis vad vi vill. Till skillnad från er kommer vi aldrig någonsin att bli gamla nog att hinna ångra oss.”
Joes mun drogs upp i ett brett grin och Carina hade återigen svårt att bestämma sig för om han var allvarlig eller bara drev med henne. Hon lutade åt det senare. Det var inte alls lika roligt att befinna sig i den här änden av skämtet.
De andra kom släntrande från tälten. Marie var rödögd och tackade bestämt nej när Joe räckte henne en öl. Alex öppnade en burk och svepte i sig hela innehållet utan att pausa. Han avslutade med en rapning, som fick Carina att äcklat vända ryggen åt honom.
Bruno såg som vanligt obeslutsam ut. Han slängde på ännu mer ved och slog sig ned bredvid Marie som satt framåtböjd med pannan mot knäna.
”Hur är det, vill du ha något? Lite vatten?”
Marie skakade på huvudet. Ingen sa något på en stund, de satt bara tysta och stirrade in i elden medan bergsprängaren spelade Madonna.
”Jaha, ungdomar”, sa Joe. ”Det var jävlar vad luften gick ur den här festen, eller vad säger ni.” Han knuffade till Carina lätt med armbågen.
”Titta på alfahannen”, flinade han och gjorde en gest med ölburken mot Alex. ”Hela hans värld är upp- och nervänd. Petad från tronen av en mager liten musikant.”
”Håll käften”, muttrade Alex, vred på huvudet och spottade in i mörkret.
”Och den olyckligt förälskade kocken där borta ser mest förvirrad ut.” Joe gestikulerade mot Bruno. ”Oroa er inte ungdomar, farbror Joe ska förklara för er vad som hänt. Så här är det: Er vän Simon, den snälle lille trubaduren, har växt ifrån er. Och för bara en liten stund sedan fattade han det själv. Fattade att han är för begåvad, för snygg och för smart både för den här jävla hålan och för att umgås med losers som er.”
Det blev tyst igen, en tryckande obehaglig tystnad som på något märkligt sätt överröstade musiken från bandspelaren. Carina kände hur den glödande klumpen i hennes bröst växte. Egentligen ville hon be Joe att hålla käften och ta bort sin jävla hand som han smugit ned i hennes korsrygg. Säga åt honom att ta sin jävla motorcykel och fara åt helvete. Ändå gjorde hon inte det. Det var något med hela situationen som hade förlamat henne och de andra. Joes ord slingrade sig runt i hennes hjärna. En orm av bokstäver och stavelser, som var förbjudna och samtidigt jävligt sanna.
Simon hade alltid varit outsidern i deras grupp. Han borde vara tacksam för att han fått hänga med dem i alla år, tacksam över att de stått ut med att han alltid kom försent och att han alltid spelade skum musik. Dessutom retade det henne att folk, till skillnad från då de pratade om Carinas egen familj, alltid fick något mjukt i rösten då Simon jävla Vidje kom på tal. Som om han var så jävla speciell bara för att han kunde spela och sjunga.
Utan förvarning reste sig Marie plötsligt från sin plats intill Bruno, öppnade munnen och sträckte ut ett pekfinger mot de övriga. Blicken for runt, verkade ha svårt att fokusera.
”Pissat”, sluddrade hon. ”Han har pissat på oss …” Marie gungade till, såg ut som om hon hade mer att säga. Istället störtade hon in mellan tälten och kräktes. Bruno följde osäkert efter. Bandspelaren bytte låt, ”Black Velvet”, en av Carinas favoriter. Utan att riktigt veta varför, reste hon sig, höjde musiken och började dansa. Slöt ögonen och nickade i takt med basgången.
”Black Velvet in that little boys smile …” sjöng hon med cigaretten i ena handen och ölburken i den andra. Efter en stund fick hon sällskap av Joe som lade armen kring hennes midja, drog henne till sig och tryckte sitt skrev mot hennes. Efter bara ett par sekunder kunde hon känna hur han blev hård.
Carina tittade åt Alex håll, men fick inte någon respons. Han blängde istället ner mot pissestigen, som om han fortfarande inte riktigt fattade varför det inte var han som var därnere med Tanja. Joe tryckte Carina ännu närmare intill sig, gned sitt kön mot henne allt hårdare, medan den suggestiva basslingan fortsatte pumpa.
Carina tittade bort mot Alex igen, ville att han skulle reagera. En del av henne insåg det löjliga i situationen. Hon hade retarderat till en niondeklassare som försökte göra sin pojkvän svartsjuk genom att dansa med en annan kille. Men just nu behövde hon det, behövde få bekräftat att hon var åtråvärd. Hitta en känsla som dämpade raseriet som fortsatte att växa inom henne.
Alex reste sig plötsligt, och för ett ögonblick var hon säker på att det skulle bli bråk. Att han skulle knuffa bort Joe vars ena hand hade letat sig ned över hennes rumpa och slå honom på käften. En del av henne hann till och med bli upphetsad, rentav glad. Men Alex bara mumlade något om att han måste pissa och vinglade bort mot stigen som ledde ner till vändplatsen.
Så fort Alex var utom synhåll började Joe kyssa henne på halsen. Ett par sekunder lät hon honom hållas, men sedan drog hon sig undan. ”Kom igen nu …” Han fångade in henne igen, försökte dra henne till sig.
”Nej, lägg av!” Hon föste undan honom men Joe tryckte henne mot sig igen, försökte kyssa henne på munnen.
”Sluta.”
”Var inte en jävla teaser. Du har gett mig signaler hela kvällen.” Han gjorde ett nytt försök att kyssa henne, och den här gången besvarade hon halvhjärtat kyssen. Försökte tillfredsställa den barnsliga del av henne som ville bli åtrådd, älskad.
”Häng med in i tältet”, viskade han. ”Jag har en joint kvar vi kan dela.”