En obildad persons hållning och kännetecken är att inte vänta någonting av sig själv – varken nytta eller skada – utan allt av omgivningen. En filosofs modell är att vänta all nytta och all skada enbart av sig själv.
Tecken på att någon gör framsteg: han talar inte nedsättande om någon, han berömmer ingen, han klandrar ingen, han skjuter inte skulden på någon; inte heller talar om sig själv som om han var någonting märkvärdigt eller visste någonting. Om han stöter på hinder eller tvingas till någonting han inte vill, anklagar han bara sig själv. Får han beröm, ler han inom sig åt den som berömmer honom. Får han kritik, försvarar han sig inte. Han är som en kroppsskadad person som är på bättringsvägen och aktar sig för att röra det som håller på att läka innan han har blivit återställd. Han har rensat ut allt begär ur sitt sinne, och sin motvilja riktar han uteslutande mot det som strider mot naturen, i det fall det ligger inom vårt eget maktområde. I allt behärskar han sina böjelser. Blir han ansedd dåraktig eller okunnig, bryr han sig inte om det. Kort sagt, han håller alltid ett vaksamt öga på sig själv så som man bevakar en lömsk fiende.