Medan han stirrade på skärmen ringde mobilen.
”Jag vill bara påminna dig om utformningen av ditt kontrakt”, sa Zhigarra med len röst.
”Vad är det frågan om nu då?” sa Fredric. Han reste sig upp och började gå omkring i rummet.
”Då har du säkert uppfattat hur vi ser på det här med missade deadlines.”
”Eh, ja …”
”Jag tar mitt uppdrag på allra största allvar”, sa Zhigarra. ”Det är mitt jobb att se till att du levererar det Lucas beställt.”
”Du har mycket att stå i. Det måste vara arbetsamt.”
”Man får sno och gno för att få ihop det, ska du veta. Sen är det ju det här med interna bestraffningar.”
När Zhigarra sa interna bestraffningar hände någonting inuti Fredric. Pulsen blev plötsligt väldigt påtaglig och någonting bankade hårt innanför revbenen. Andningen fungerade inte riktigt som den skulle.
Bobby Zhigarra avslutade samtalet med en stark rekommendation att Fredric skulle läsa igenom kontraktet.
Han letade igenom skrivbordet och hittade en massa viktiga papper han saknat. Under en bunt ostrukna skjortor på golvet i klädkammaren hittade han till slut det fördömda dokumentet han tydligen signerat. Det var dödligt enformigt. Fjorton paragrafer allt som allt; arbetstider och friskrivningar av ansvar från beställarens sida och bla bla bla.
Den speciella paragrafen var nummer elva – mellan tio (hur reseersättningen skulle regleras) och tolv (sekretessdelen).
Han satte sig bakom skivbordet, men blotta åsynen av skärmen gav honom magknip. Han kunde inte arbeta nu, det var fullständigt omöjligt. Han såg inte tangenterna ordentligt. Han traskade håglöst ut i allrummet och djupt nersjunken i en soffa läste han paragraf elva för femte gången.
Svenskan var enkel och felfri.
Rubriken var Utebliven leverans.
”Skulle leverantören inte leverera arbetet på överenskommen tid kommer sedvanlig bestraffning att utdömas. Med sedvanlig bestraffning avses metoder som Beställaren från tid till annan normalt använder för att justera avvikelser i interna överenskommelser.”
Hade det stått viten, eller avslutande av kontrakt eller utebliven ersättning hade han på något sätt kunnat ta det till sig. Men bestraffningar? Varför hade han inte läst kontraktet innan han signerat det?
Han svalde för hundrade gången.
Vad skulle han göra? Hur i helsike skulle han hantera saken?
Vad han nu behövde var att återvända till skrivbordet och skriva klart det förbannade materialet. Om han inte passade sig jävligt noga kunde han vakna upp en morgon med ett finger eller två för lite.