49

Hon log mot sin nye pojkvän och strök honom över magen. Hans mage var platt och fjunig. De låg i hans rum, ovanpå överkastet. De var ensamma i huset, hans föräldrar var på jobbet och hans brorsa hade flyttat hemifrån. Hennes skinkor hade blivit randiga av det grova bomullsöverkastet. Det var vitt och präglat med stjärnor och planeter och hon anade att han haft det sedan han var liten pojke. Hon undrade om hon skulle ha halva solsystemet över baken när hon gick hem.

Han log mot henne och placerade en hand över hennes bröst, ville ha mer.

Han skulle inte få mer. Det fick räcka för idag. Han hade precis tagit hennes oskuld, och hon hade bitit ihop och väntat sig att det skulle göra ont men det hade egentligen inte känts något särskilt. Ingen direkt smärta; det var mer den där konstiga upplevelsen av att ha en främmande människa inuti sig.

Han hade varit ganska försiktig, och det hade varit över på två minuter.

Han tittade på henne som om han väntade sig att bli betygssatt. ”Skötte jag mig?” sa han.

”Det var underbart”, log hon så mjukt hon kunde.

”Man vill ju gärna göra skolans stjärna nöjd”, sa han.

Skolans stjärna. Var det allt han såg?

”Det var precis så underbart som jag förväntat mig”, sa hon och vände bort ansiktet från honom. Hon kunde inte säga sanningen. Att hon knappt känt någonting. Att hon lika gärna kunnat vara utan. Hans idé om sex var att sätta handen mellan hennes ben i femton sekunder och sedan pressa in sin sak i henne. Nå, hon tänkte inte bjuda på några möjligheter att sprida rykten. Hon visste vad missnöjda killar kunde hitta på. Den risken tog hon inte. Hon tänkte vara den perfekta flickvännen.

Egentligen var det konstigt. De hade känt varandra sedan första klass men hon hade aldrig sett honom som någon som kunde vara intresserad av henne. Eller hon av honom för den delen. De var ganska olika, kom från olika förhållanden och presterade väldigt olika i skolan. Kanske hade han kunnat hänga med henne de första åren, men efter att hon lade in högsta växeln i högstadiet var han chanslös.

Hon hade ringt honom under sommarlovet mellan nian och gymnasiet. Föreslagit en träff. Han hade blivit förvånad. De träffades ofta, gick på bio, och nu hade de haft sex. Hon föreställde sig att de skulle ha sex ungefär en gång i veckan. Det borde hålla honom nöjd och glad och hon slapp lägga för mycket tid på det.

Snart började terminen. Hon hade valt naturvetenskaplig linje och hon skulle bli tvungen att jobba hårdare än i nian. Hon skulle bli bäst igen. Men hon tänkte inte ta risken att bli kallad trist. Det var inte den bild hon ville ge av sig själv. Vad som helst men inte trist.

Hon sneglade på klockan. Halv tre. Hennes mamma borde vara hemma snart. Om hon skyndade sig kunde hon hjälpa till med middagen. Det tog en kvart hem, en kvart att duscha för att inte avslöja vad hon gjort. Hon kunde säga att hon varit och tränat.

”Måste du gå?” sa han och visade att han var redo igen.

Hon log, och vinkade mot hans lem. Den var betydligt mindre än hon trott men det skulle hon förstås aldrig säga till honom. Det vore det perfekta sättet att förstöra alltihop.

Inte en chans. En vecka till nästa gång.

Hon lämnade honom.

image

”Tänker du pensionera dig?” sa hon förvånat.

Pappa såg sig omkring med en bit potatis på gaffeln. Alla tittade på honom. De åt kött och potatis, brun sås. Röd mjölk.

Pappa stoppade in en bit potatis i munnen. Han tuggade långsamt. Tänkte efter vad han skulle säga.

”Inte pensionera mig, kanske. Dra mig tillbaka.”

”Vad är det för skillnad?” sa hon, som inte riktigt visste vad pappa gjorde på sitt företag. Han satt på ett kontor, så mycket visste hon. Han gick till kontoret i kostym och slips och kom likadan tillbaka. Ibland hade han lättat på slipsknuten, och då visste hon att han haft en tuff dag. Hon trodde att han var någon typ av chef, eftersom telefonen ofta ringde hemma och han pratade med folk i sitt arbetsrum med dörren stängd.

”Lämna över ansvaret på nån annan. Kanske jobba i bakgrunden.”

”Jag vill börja i företaget när jag har pluggat klart”, sa hon plötsligt. Hon hade inte planerat att säga så. Hon visste inte ens om hon tänkt tanken tidigare, eller om hon ens ville börja i pappas firma.

Han tittade på henne med ett förvånat uttryck i ansiktet. Hon såg att han utbytte en blick med mamma.

”Jaså”, sa han.

Hennes bror harklade sig. Han hade precis blivit tjugoett. Han hade arbetat i firman ett år, efter att han gjort lumpen. Han hade gått ut skolan med medelmåttiga betyg. Han hade inte kämpat, inte alls som hon. Även om han hade kämpat skulle han inte ha nått samma resultat. Han hade inte hennes läshuvud. Eller intelligens. När hon tänkte efter var han faktiskt inte särskilt smart alls. Hon hade gissat att pappa skulle få in honom i firman någonstans, och senaste året hade han gjort en del småjobb som han aldrig ville prata om. Hon hade tidigt förstått att hennes bror inte ville jobba för pappa. Inte egentligen. Pappa var krävande. Han var snäll och lugn men väldigt krävande. Och hennes bror var inget vidare på att leva upp till sådana krav. Han gled helst omkring och gjorde så lite som möjligt.

”Jag börjar skolan om tio dagar”, sa hon i brist på reaktioner.

Mamma nickade, som vanligt frånvarande. Mamma hade ingen utbildning alls och hade gift sig med pappa som artonåring. Hon hade varit med barn inom två timmar. Hon hade varit hemmafru fram till dess att båda barnen började i skolan. Då tog hon ett jobb i en butik, men efter ett gräl med pappa hade hon slutat. Så hon återvände till hemmet, höll det i ordning, städade, tvättade, bakade och passade upp på de andra.

”Jag kan tenta av matten redan i september.”

”Oj då”, sa pappa och bredde smör på hårt bröd. ”Då får du ju tid att hjälpa din mamma lite.”

Hon stirrade på honom men sa ingenting.

Hon kunde inte jobba i firman eftersom hon var flicka. Men hennes bror kunde det. Trots sina medelmåttiga reslutat. Hon med sina toppbetyg förväntades hjälpa mamma. Med vad? frågade hon sig. Mamma gjorde så gott som ingenting.

Hon skulle nog visa honom. Hon kunde hjälpa sin mamma med hemmet – vad som nu behövde göras där med tanke på att mamma tillbringade tjugotre timmar per dygn i huset – och samtidigt prestera på topp i skolan. Och när det blev nödvändigt skulle hon lägga upp sig för sin pojkvän så att han höll sig lugn och sa snälla saker om henne. De skulle få se. Det fanns ingenting hon inte klarade av. Och till slut skulle pappa visa henne den uppskattning hon förtjänade.