”Hur är det mellan dig och din kille?” sa Gabriella.
Frågan kom lite plötsligt, så hon tog en djup klunk kaffe för att hinna tänka ut ett bra svar. De satt på ett café i city. Fyra tjejer i klassen, de populära tjejerna. De var alla tillräckligt söta för att dra blickarna till sig, de kom från bra familjer som inte var alltför dysfunktionella. De var duktiga i skolan, även om hon förstås var duktigast.
Alla hade valt café au lait och hon drack det för att alla andra drack det. Egentligen föredrog hon vanligt, svart kaffe.
”Det är bra mellan oss”, sa hon svävande.
De andra tre fnissade. Gabriella skakade på huvudet. Lotta himlade med ögonen. Karin drack mer kaffe.
”Hur är sexet, då?” sa Lotta.
”Bra”, sa hon och skruvade på sig.
”Inte vad jag har hört.”
Hon kände svetten bryta fram under blusen. Hon drog några andetag, noga med att det inte skulle synas att hon reagerade. ”Vad menar du?”
”Din kille och min kille är faktiskt kompisar”, sa Lotta.
Hon strök bort en slinga hår från pannan. Hon jobbade som en dåre i skolan, hjälpte sin mamma med städning. Hon bakade bröd och skottade snö. Hon gjorde allt. Dessutom hade hon tagit ett helgjobb i en butik för att slippa be pappa om pengar. Nog för att han verkade ha råd – de hade aldrig saknat någonting – men hon ville visa att hon kunde klara sig själv. Så hon jobbade tio timmar per helg för struntpengar. Hon klagade inte. Hon log och var trevlig och ställde upp på exakt allting hennes föräldrar eller hennes kompisar bad om. Egentligen ville hon inte ens sitta på det här förbannade caféet just nu. Hon skulle behöva hem och sova några timmar. Hon var så trött att hon ville kräkas. Hon hade bara sovit tre timmar senaste natten eftersom hon tagit på sig att hjälpa Gabriella med hennes muntliga framställning i biologi. Kroppens immunförsvar. Hon hade lovat att gå igenom Gabriellas anteckningar och lägga upp en vettig struktur för redovisningen. Det hade tagit fyra timmar, men det hade blivit perfekt. Gabriella skulle bli överlycklig.
Sen hade hennes pojkvän – som nu tydligen pratat bredvid mun med sin förbannade kompis som uppenbarligen var ihop med Lotta om hur de hade det i sängen – ringt och undrat om han kunde komma förbi. Hon hade tittat på klockan. Halv ett på natten. Och hon hörde precis vad han ville. Han ville ha sex, så inom femton minuter fann hon sig stående på knä i sitt rum där hon fick suga av honom medan hon försökte få honom att inte låta för mycket. Det enda hon kunde tänka på var att han måste bli klar fort så att hon fick lägga sig och sova. Hon tog till alla knep hon lärt sig och efter fem minuter var det över.
Då ville han prata. Visa att han inte bara kom för avsugningen, utan för att han verkligen brydde sig om henne. Kanske gjorde han det också, men hon orkade verkligen inte med honom. Inte just då. I trettio minuter lyssnade hon medan han beskrev sin dag i sin skola, och vilka framtidsplaner han kommit på att han hade. Det var stora saker på gång. Hon blev av med honom kvart i två. När klockan ringde fem på morgonen var hon så trött att hon ville grina åt alltihop.
Hon vände sig mot Lotta och log så mjukt det nu var möjligt.
Lotta ställde ner sin kopp och böjde sig fram. ”Du måste tänka på dig själv också.”
Hon mötte Lottas blick utan att förstå någonting. ”Ursäkta?”
Lotta flinade, tittade på Gabriella och Karin.
”Orgasm!” väste Karin. ”Har du hört talas om det?”
Hon knep ihop läpparna. Hjärtat bultade i bröstet. Detta var väldigt privat. På ett fik dessutom. Vad var rätt svar på frågan? Hon hade aldrig funderat på saken. Visst kunde hon få orgasm. När hon var ensam, vill säga. Med själviske pojkvännen? Knappast. Han var mest inställd på att skvätta sperma över henne. Inte brydde han sig om ifall det gick för henne eller inte. Eller gjorde han det? Av vilken anledning hade han skvallrat med sin kompis om att hon inte fick orgasm när de hade sex?
”Det finns jättebra metoder”, sa Lotta. ”För mig går det varenda gång. Ibland två gånger.”
Alla bröt ut i hysteriskt fnitter, och hon skrattade med eftersom det verkade vara det enda logiska att göra.
Resten av samtalet var som ett enda töcken.
Den enda tanke hon mindes att hon haft när hon väl gick hemåt var att det egentligen inte spelade någon roll hur bra hon presterade. Det fanns alltid fler områden att lyckas inom. Tricket nu var att lägga till nya saker utan att tappa några av de gamla.
Orgasmer?
Att hon skulle prata med någon enda levande människa om sina eventuella orgasmer var lika sannolikt som att hon skulle gå naken på över torget. Det skulle inte hända.
När hon stängde dörren till sitt rum påminde hon sig om att hon inte var en liten flicka längre. Hon var en ung kvinna. Hennes rum borde renoveras. De gamla rosa väggarna borde bytas mot någonting mer moget. Hon bestämde sig för att prata med pappa redan samma kväll. Hon var nitton år gammal och skulle börja på universitetet nästa år. Det var dags att växa upp. Det var dags att skaffa sig en orgasm. Varje gång.
Hon ställde handväskan på det perfekt städade skrivbordet med den perfekt putsade glasskivan. På bordet stod en burk pennor i exakt vinkel mot en hög böcker. Den största boken låg i botten och den minsta högst upp. Allting i symmetri med anteckningsblocket till vänster.
Hon hängde av sig tröjan hon burit utanpå den strukna blusen. Hon hängde tröjan på en galge som var bra för den typen av plagg. Hon öppnade garderobsdörren. Allting hängde efter färg. Vitt till höger, svart till vänster. Däremellan en fallande skala färger. Tröjan hamnade tre plagg från vänster.
Hon stängde dörren ordentligt och kontrollerade att ingenting hamnat tokigt i rummet. Sedan lade hon sig på sängen med händerna hopknutna mellan låren. Om hon bara fick sova en timme skulle hon orka med kvällen.
En timme var allt hon begärde.
Hon var så trött.