Kvetha Fricaya. Hälsningar, vänner.
Brisingr var en rolig, intensiv och ibland svår bok att skriva. När jag började kändes det som om berättelsen var ett enormt, tredimensionellt pussel som jag var tvungen att lägga utan några ledtrådar eller instruktioner. Jag tyckte det var enormt tillfredsställande, trots de utmaningar uppgiften emellanåt medförde.
På grund av sin komplexitet blev Brisingr mycket längre än jag hade förutsett – faktiskt så mycket längre att jag blev tvungen att utöka serien från tre böcker till fyra. Trilogin Arvtagaren blev sålunda serien Arvtagaren. Jag är nöjd med den förändringen också. Att ha ytterligare en volym i serien har gett mig möjlighet att utforska och utveckla karaktärernas personligheter och inbördes relationer i en mer naturlig takt.
Liksom med Eragon och Den äldste skulle jag aldrig ha kunnat skriva den här boken utan stödet från en stor skara talangfulla människor, vilka jag är evigt tacksam. De är:
Hemma: Mamma, för hennes mat, te, råd, medkänsla, oändliga tålamod och optimism; pappa, för hans unika perspektiv, rakknivsvassa iakttagelser ifråga om historien och språket, för att han hjälpte mig att döpa boken och för att han kläckte idén att låta Eragons svärd fatta eld varenda gång han säger dess namn (väldigt coolt); och min enda syster, Angela, för att hon återigen gick med på att reprisera sin karaktär och för en mängd information om namn, växter och allt som har med ull att göra.
På Writers House: Simon Lipskar, min agent, för hans vänskap, hans hårda arbete och för att han gav mig en högst behövlig spark i baken i ett tidigt skede av Brisingr (utan den hade det kunnat ta mig två år till att skriva klart boken); och hans assistens Josh Getzler för allt han gör å Simons och serien Arvtagarens vägnar.
På Knopf: min redaktör, Michelle Frey, som gjorde ett fantastiskt jobb med att hjälpa mig rensa och strama åt manuskriptet (första utkastet var mycket längre); assisterande redaktören Michele Burke, som också slet med redigeringen och hjälpte till att sammanställa sammandraget av Eragon och Den äldste; pr-chefen Judith Haut, som ända från början spred information om serien i hela landet; presschefen Christine Labov; formgivaren Isabel Warren-Lynch och hennes medarbetare för att de återigen åstadkommit en så snygg bok; John Jude Palencar för en magnifik omslagsillustration (jag begriper inte hur han ska kunna överträffa den med fjärde boken!); korrekturchefen Artie Bennett för att han kollat vartenda ord, verkligt eller påhittat, i Brisingr med sådan omsorg; Chip Gipson, chef för barnavdelningen på Random House; Knopfs förläggare Nancy Hinkel för hennes aldrig sviktande stöd; försäljningschefen Joan DeMayo och hennes medarbetare (hurra och stort tack!); marknadsföringschefen John Adamo, vars medarbetare utformade sådant imponerande material; Linda Leonard, Nya media, för allt hennes arbete med marknadsföring på nätet; Linda Palladino, Milton Wackerow och Carol Naughton, produktionsavdelningen; Pam White, Jocely Lange och alla andra som arbetar med vidareförsäljning av rättigheter, som har gjort ett verkligt enastående arbete med att sälja Arvtagaren-serien till länder runtom i världen; Janet Renard, korrekturläsning, och alla andra på Knopf som har stöttat mig.
På Listening Library: Gerard Doyle, som ger Alagaësias värld liv med sin röst; Taro Meyer för att han får till uttalet av mina språk exakt rätt; Orli Moscowitz för att han håller ihop alla trådarna och Amanda D’Acierno, förläggare på Listening Library.
Tack ska ni ha allesammans.
The Craft of the Japanese Sword av Leon och Hiroko Kapp och Yoshindo Hoshihara försåg mig med många av de upplysningar jag behövde för att korrekt beskriva proceduren att smälta och smida metall i kapitlet ”Sinnet övervinner metallen”. Jag rekommenderar å det varmaste boken till alla som är intresserade av att lära sig mer om (i synnerhet japansk) svärdstillverkning. Visste ni att japanska smeder förr tände sina eldar genom att slå på en järnstång tills den var vitglödgad och sedan sätta den mot ett stycke cederträ överdraget med svavel?
Och för dem som fattade anspelningen på en ”ensam gud” när Eragon och Arya sitter vid lägerelden så är min enda ursäkt att Doktorn kan färdas vart som helst, även till alternativa verkligheter.
Hallå, jag är också en fan!
Till slut, och allra viktigast, tack ska du ha. Tack för att du läser Brisingr. Och tack för att du har hållit fast vid Arvtagaren-serien i alla dessa år. Utan ditt stöd skulle jag aldrig ha kunnat skriva serien, och jag kan inte föreställa mig något annat som jag hellre skulle vilja göra.
Återigen är Eragons och Saphiras äventyr över, och återigen har vi nått slutet på denna slingrande stig … men endast tills vidare. Vi har fortfarande många fjärdingsväg framför oss. Bok fyra kommer att ges ut så snart jag skrivit klart den, och jag kan lova att den kommer att bli den mest spännande delen i serien. Jag längtar efter att du ska få läsa den!
Sé onr sverdar sitja hvass!
Christopher Paolini
20 september 2008